Välj en sida

Som Jonas var inne på häromdagen, centeruppsättningen är på förhand till synes långt ifrån idealisk. Situationen påminner lite om upptakten på säsongen 20/21, då Bengtsson, Ferguson och Sjögren först slog pannorna blodiga i toppcenterrollerna, innan man släppte fram Ryfors, den egentligen enda som hade potential att fylla de skridskor som då var i Schweiz. Senare på säsongen ilånade man in Ben Smith och slutligen kom Brithén tillbaka till Ängelholm. Men jag skulle säga att urvalet tränarna har att tillgå under inledningen av denna säsong är lite bättre i det “etablerade lägret” och framförallt väldigt mycket bredare i  “ungdomslägret”. Rögle har i princip en hel, relativt trygg, säker och etablerad uppsättning i Tambellini, Bengtsson, Larsson och Ferguson samt ytterligare drygt en uppsättning lovande utmanare att tillgå i Kasper, Niederbach, Ljungman, Tärnström och Sjödin. Men visst, den givne toppcentern saknas på förhand och riskerar absolut fortsätta lysa med sin frånvaro hela säsongen.

Tambellini, Bengtsson, Larsson och Ferguson skulle kunna kännas ganska tryggt och säkert. Men inte helt rätt, jätteroligt eller supervasst, och knappast heller bli ett vinnande koncept för laget. Det är nog mer av en tänkbar plan B. Som Jonas skrev, Tambellini är en toppforward som kan spela center men gör sig bäst som vinge. Nog vill man helst frigöra hans sniper-egenskaper på ena kanten, förmodligen den högra, och göra den sidan riktigt stark? Bengtsson är sen gammalt en pålitlig tvåvägscenter, till och med i landslaget, men ingen kreatör. Antons superkrafter, den offensivlusta och distinkta avslut han tillskansat sig på senare tid, kommer bättre till sin rätt om han spelar ytter, gärna på vänsterkanten som då genast också skulle se väldigt fin ut.

Ferguson kanske förtjänar någon chans till som toppcenter? Men han är i första hand en utmärkt defensiv center. Trubbigheten framåt har demonstrerats i två säsonger. Han måste i första hand ses som en säker fjärdecenter som såklart också kan vikariera högre upp i hierarkin. Eller kanske göra ett “Bengan-äventyr” på kanten för att försöka ge även hans offensiv en boost? Sno positionen som vänstervinge i fjärdelinan och göra livet surt för Sjödin på bänken redan innan Edström kanske kommer tillbaka? Med andra ord, vågar sig Ferguson ut på kanten kan även han snart hamna på bänken. Så han låter kanske gärna bli? Strömgren får ingen räckmacka direkt.

Larsson var inte dålig under sin första säsong i klubben ifjol, men imponerade heller inte stort, varken som center eller vinge vilket han mestadels och framförallt avslutningsvis spelade som. Men han är den av de etablerade alternativen som känns som den mest naturliga centerbegåvningen, om man tänker följsam och spelförande, lite lik Brithén om man så vill. Kanske når Larsson aldrig Brithéns toppnivåer i SHL, men han gjorde det väldigt bra som center i Mora i Hockeyallsvenskan. Nog är det värt att ge honom en rejäl chans denna säsong mellan riktigt vassa vingar? Kanske kan han bli lite snabbare i tanken, men också ibland lyckas dra ned på tempot eller impulserna en aning i avgörande moment för att få till passningar och avslut med större ackuratess, likt han fick i Hockeyallsvenskan. Kanske kan han göra lite av en Ryfors mellan Everberg och Zaar?

Sen har vi utmanarna. Det är det såklart mycket begärt av en högt draftad junior och en flock förstaårsseniorer att bli toppcentrar i ett nafs. Men jag hoppas och tror att man ger dem chansen. Varför fega med Bengtsson och Tambellini när det ändå inte känns optimalt? Bättre då att släppa fram rätt spelartyper, spelare som vill och kanske ska vara centrar, även om de är hittills oprövade i just den framträdande rollen likt Ryfors för två säsonger sedan. Fast förhoppningsvis kan de till skillnad från Ryfors “gömma sig lite”, undgå lite press och skynda långsamt bakom en bra Larsson. Vad har Cam att förlora om han vill vinna?

Detroits förstaval, Kasper lär vara en kandidat. Varför inte mellan just Bengtsson och Tambellini? Med sina erfarenheter kan de säkert lotsa Kasper och bistå med i princip alla tips och råd som går att få som center, beställa och få precis vad de vill ha som vingar. Kasper har ju onekligen rörligheten, skickligheten och speluppfattningen, potentialen för att göra nästan precis vad han än blir ombedd att göra. Han är ju idog som få och totalt orädd. En svamp som säkert kan lära sig hantera defensiven, det ansvar centerrollen också innebär. Spelfördela, bära puck och ta sig in på mål är han redan bra på. Jag tror det skulle kunna bli en sylvass enhet, kanske lagets främsta?

Nästa Detroit-signade och relativt givna centerprospekt är Niederbach. Han kom till oss just för att få chansen som center. Jag tror inte någon av parterna har lägre förväntningar på honom än enhet tre, vare sig det är som center eller vinge, vilket han naturligtvis också precis som Kasper kan spela. Jag tror absolut Theodor har både skicklighet och intelligens nog för att redan i år kunna vara lite av, inte en nutida men en ung Olofsson mellan Sheen och Rosdahl. En potentiellt väldigt vass tredjelina. Märk väl att vi nu skulle ha lite av en stridsvagn och en ballerina på varsin sida om de spelskickliga centrarna i de tre första kedjorna. Det kan bli wow! Eller åtminstone mer utsprida bidrag i produktionen.

OSL blir då relativt given till höger i fjärde, om inte Pettersson överraskar. Sjödin fungerar naturligtvis på vänsterkanten, men jag ser honom också som ett tänkbart alternativ till Ferguson som fjärdecenter. I alla fall om den senare vill göra den där “Bengan på kanten-turen”. Kanske är juniorlandslagscentern Ljungman i själva verket en ännu starkare utmanare på just den sista centerpositionen? Han underkastar sig nog hellre den rollen än blir utlånad till Hockeyallsvenskan, vilket är förhandstipset. Ungefär detsamma gäller säkert för Tärnström, en kille med ett väldigt fint spelsinne som på sikt har potential för en ledande centerroll. Men förmår han i konkurrens med Ljungman och Sjödin att tränga sig före Larsson, Kasper eller Niederbach redan denna säsong? Det gäller för honom att passa på att imponera direkt från start, medan JVM-spelarna Sjödin, Niederbach och Ljungman är borta, att börja där han avslutade förra säsongen redan i de första träningsmatcherna. Då är det inte helt omöjligt att han gör sig svårpetad, vinner förtroende, naglar sig fast i uppställningen och växer ytterligare.

Sammanfattningsvis håller jag med Jonas. Det ser ut att väga lite lätt. Det saknas på förhand framförallt en given, etablerad förstecenter. Det är för mycket begärt att ungdomarna ska ta just den positionen redan denna säsong. I alla fall inledningsvis. Därför bör just det utsatta uppdraget i första hand gå till Larsson. Men varför hindra ungdomarna bara p g a prästbetyget eller avsaknaden av meriter? Alla måste börja någonstans, så även centrar kan man tycka. Inte i Frölunda kanske, men varför inte i Rögle? Det kanske inte bara är naivt, kanske också modigt, till viss del nödvändigt, smart och till och med vinnande? Åtminstone fräscht och kul, tycker jag. Raketutvecklingen ligger där och lurar för dem alla. Låt framför allt de som är rätt spelartyper och bäst ämnade just som centrar få jaga och klättra på Larsson och Ferguson, oavsett ålder.

Börja för allt i världen inte med plan B, med toppcenterreserverna Tambellini och Bengtsson. (Paradoxalt nog är man åtminstone delvis tvungna att göra det på försäsongen pga JVM). Vad har man i nuläget egentligen för val om man vill verka fram ett lag där man vill få ut max av samtliga individer, få spelarna på rätt positioner, få till bästa möjliga helhet och därmed ge sig själva en chans att utveckla ett spel som så småningom ska ha en chans att vinna i ett slutspel? Det finns en chans att de unga centrarna gör det bra. Kanske inte fullt så extremt lyckat som det blev för Ryfors, men varför inte en bra bit åt det hållet? Och minns för all del hur Ryfors växte efterhand under den säsongen.

Så ge det lite tid. Skulle alla prospekten mot förmodan prestera fullständigt åt pipsvängen hela hösten så får man väl tillgripa plan B, kanske låna ut någon och försöka värva en toppcenter efter jul. Vem vet nu, det kanske man i det läget kommer att vilja pimpa laget med i vilket fall som helst? Konstigare än så är det egentligen inte. En sak i taget. Nu ska vi först pröva centrarna, sen så dem i rätt mylla, därefter låta dem växa med mycket kärlek och lite tålamod. Förhoppningsvis kan vi så småningom skörda stort!

Kommentera