Redan den 29 juli höjde jag en varningsflagg i den här bloggen för Rögles svaga centrallinje. Sjögren hade precis tackat för sig, Brithén meddelat att han är sjukskriven på obestämd tid och Chris Abbott signalerat i en intervju i HD att han satt nöjd med sin nuvarande forwardsuppsättning. Lite tidigare hade värvningen av Fredrik Olofsson gått i stöpet i samband med att Dallas gav Rögles tänkta förstacenter ett attraktivt engångskontrakt, vilket innebär att han tjänar samma pengar oavsett om han spelar i NHL eller i farmarlaget Texas Stars i AHL. Och någon plan B för att ersätta Olofsson fanns uppenbarligen inte.
Alla som har följt Rögle den här säsongen kan se att vår centersida är för svag för att Rögle ska kunna vara ett lag som utmanar i toppen av SHL. Bristerna i centrallinjen är sannolikt den viktigaste orsaken till att prestationerna svajar betänkligt både offensivt och defensivt. Visst, vår backsida har inte heller briljerat direkt, men med starkare centrar är jag tämligen övertygad om att både back- och målvaktsspel hade klarat sig bättre än vad som varit fallet.
Nödlösningen Adam Tambellini är minus nio i skrivande stund och Brady Fergusson – som i sin roll borde vara en renodlad defensiv centerpjäs – är minus åtta. Det lysande undantaget så här långt på centerfronten är givetvis Marco Kasper, som tillsammans med Larsson och Stål-Lyrenäs visat hur bra en kedja kan fungera när centerspelet är både drivande och kreativt. Att ha tillgång till erkänt vassa vingar som Tambellini, Sheen, Zaar, Sandin, Bengtsson och Everberg utan att komplettera dem med vettiga centrar, är att kasta pengarna i sjön. Det blir svårt att få ut maximalt av deras kapacitet, inte minst i 5 mot 5-spelet.
Min bloggkollega Henrik Isberg har tidigare varit inne på att en lösning på centerproblematiken delvis kan finnas redan i den befintliga truppen, där vi har ett formstarkt centeralternativ i Ludvig Larsson. Larsson har spelat center i större delen av sin hockeykarriär och bör behärska rollen till fullo. Men av någon anledning så vägrar tränarstaben styvnackat att prova det här alternativet, även om det sannolikt skulle kunna bidra till en bättre balans i laget. När Zaar och Everberg är tillbaka skulle en spelare som Anton Bengtsson kunna kliva in på Larsson plats, utan att Kasper eller Stål-Lyrenäs skulle behöva tappa i slagstyrka.
Jag förstår att det tar emot att splittra vår enda fullt ut fungerande kedja, men vad har vi egentligen att förlora på att testa? Inte mycket, som jag ser det. Chris Abbott sitter nu med skägget i brevlådan, med en extremt tunn spelarmarknad att förhålla sig till. Det enda hoppet vi kan ha är att Fredrik Olofsson bestämmer sig för att återvända till SHL redan den här säsongen. Men det känns just nu rätt avlägset, så jag tror inte att vi ska ha för stora förhoppningar på att det ska hända.
Och att hitta någon annan klasscenter som kommer in och göra skillnad – och som vill komma till just Rögle – blir svårt för att inte säga omöjligt. Det var som Sanny Lindström uttryckte det i veckans avsnitt av Sanny & Svensson; spelare av hög kvalitet som kommer in och höjer ett lags kvalitet finns helt enkelt inte på marknaden vid den här tiden på säsongen. I bästa fall handlar det om spelare som blir över i andra klubbar, och då blir de ofta över av en anledning.
Nu står vi inför ett landslagsuppehåll där SHL-klubbarna har valt att placera ett antal hängmatcher i seriespelet. Rögle har två viktiga hemmamatcher att spela då, först mot Timrå den 15/12 och sen mot Frölunda den 18/12. Det är matcher som vi kommer att behöva spela utan ett flertal spelare. Engström och Oskar Pettersson är på JVM-samling, Sund är med finländska landslaget och Lesund med det norska ditot. Låt oss hoppas att Kapla är redo för spel igen till dess, så att vi åtminstone kan få ihop en vettig backsida. Lesund lär enligt uppgift enbart missa Timrå-matchen.
Fastän Chris sitter med skägget i brevlådan får vi hoppas att han förmår ta sig loss på ett eller annat sätt, och hittar vägar att både bredda och spetsa sitt lagbygge. Det lär nog behövas om vi ska kunna sova gott om nätterna under andra halvan av seriespelet. För mig handlar resten av säsongen om att kravla sig upp på säker mark och få arbetsro i både laget och klubben. Bottenstrid är extremt påfrestande för alla inblandade – från personal till supportrar. Personligen förstår jag inte hur man med realism kan hålla kvar vid pratet om SM-guld. Det känns ungefär lika sannolikt som när Dan Tangnes uttryckte detsamma på en upptaktsträff inför Rögles återkomst i SHL säsongen 2012/13…
