Välj en sida

För någon vecka sedan tackade Mattias Sjögren för sig och arkiverade därmed en lång, gedigen och framgångsrik hockeykarriär. Bara ett par dagar senare meddelade Rögle att Ted Brithén är sjukskriven på obestämd tid, och läser man lite mellan raderna i det officiella uttalandet känns det som om en comeback känns både avlägsen och osannolik. Vi är många grönvita som tackar Mattias för hans ovärderliga insatser i den grönvita tröjan och önskar honom all lycka i det fortsatta livet. Detsamma gäller självklart för Ted – hälsan är viktigast av allt och jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa till slut för honom.

Låt vara att det var länge sedan Sjögren var ett alternativ för en centerplats i någon av toppkedjorna och att Brithén varit fjärran sin högstanivå de två senaste säsongerna, men det är ändå en betydande del tyngd och erfarrenhet som försvinner ut genom dörrarna i Catena Arena inför den kommande säsongen.

I en intervju med HD:s Daniel Rooth uppger Chris Abbott att han troligtvis sitter nöjd med den nuvarande forwardsuppsättningen, och att det är denna som kommer att starta upp i både CHL och SHL så småningom. När jag tittar igenom just nämnda uppsättning tycker jag att det saknas både tyngd och erfarenhet på centerpositionen, och att det helt enkelt saknas en given etta i hierarkin. I nuläget är det väl tänkt att Anton Bengtsson och Adam Tambellini ska konkurrera om den positionen i hierarkin, men i mina ögon är ingen av dem något idealiskt alternativ i den rollen. Den senare är ingen naturlig center från början och gör sig absolut bättre som vinge i kombination med en spelskicklig center. Anton är en grymt duktig och viktig spelare för detta Rögle, och kan med fördel användas som center. Men hans styrka ligger knappast i den kreativa delen av spelet, och det är en egenskap jag tycker är en viktig ingrediens i ett lags toppcentrar.

I intervjun med HD säger Chris som han ofta brukar; “Vi känner att det finns många i omklädningsrummet som väntar på en möjlighet att växa in i olika roller. Det finns så mycket potential.” Jag gillar tänket och det är svårt att argumentera emot de exempellösa framgångar som den här inställningen har resulterat i både spelar- och klubbmässigt. Men… Jag kan ändå inte låta bli att tycka att det den här gången känns en aning märkligt just vad gäller centerpositionerna.

Bevisligen hade Chris kontrakt med en given förstecenter i form av Fredrik Olofsson, som skulle kunna bidra med fart, finess och kreativitet i en annars rätt så trubbig centeruppsättning. Det här var egenskaper som laget helt uppenbart saknade i slutspelet, vilket säkert både Chris och tränarstaben identifierade ganska snabbt och enkelt efter förlusten mot Färjestad i semifinalen. Men nu behöver vi tydligen inte plocka in de egenskaperna längre, utan de ska istället växa fram internt genom någon sorts märklig formel. Jag personligen ser inte riktigt det hända den här gången. Visst, det finns massor av potential bland våra unga centrar men att begära att de ska driva en första- eller andralina i ett topplag i SHL, är nog att hoppas på lite för mycket.

CHL-spelet blir ett bra test för att sätta centerhierarkin i säsongens Rögle. Kan någon utmana Bengtsson och Tambellini om centerplatserna i kedja ett och två? Närmast till hands ligger väl Ludvig Larsson, även om det känns rätt långt ifrån med tanke på hur hans första säsong i Rögle såg ut. Bitvis var han dessutom flyttad till en kant då, så att en sommarträning plötsligt ska ha förändrat förutsättningarna så totalt känns en aning avlägset. Då ligger nog Kasper, Sjödin och Niederbach bättre till, inte minst i Cam Abbotts ögon. Vi lär få återkomma i ämnet!

Kommentera