Välj en sida

Det bubblar av känslor efter att Rögle vunnit mot Dan Tagnes EV Zug. Vinsten och spelet får ursäkta, störst av allt var stödet och sången på läktarna. Jag tror att alla spelare på isen fick gåshud när Röglehymnen spelades och publiken sjöng högre än vad någon allsångspublik på Skansen någonsin kan klara av. Det ekade av växelsång och livet kändes genast lite mer normalt. Jag fick tårar i ögonen av att höra fansen sjunga, se alla underbara människor och Jenny Karlsson och Rasmus Holm var det yttersta beviset på att livet fortsatt trots pandemin. De hade med sig sin lilla dotter Ellinor. Alla olika människor i olika åldrar och i olika fas i livet blir ett när Rögle spelar och vi blir en stor grönvit armé som mer liknar en familj.

Matchen då? Var verkligen det här samma lag som spelat träningsmatcher utan att imponera? Backsidan som sett skakig ut såg istället stark ut och då saknades ändå Erlend Lesund. Kedjan med Brithen, Everberg och Kelleher ser redan färdig ut. Bristedt gör alla omkring sig bra. Sättet Bengtsson, Ferguson och Edström spelade på lovar mycket gott. De svenska stjärnorna i Zug – Lander, Klingberg och Hansson – överglänstes av Röglespelarna. Det enda som oroar är att Stål Lyrenäs gick av skadad och aldrig kom tillbaka i matchen.

Tidigare under dagen satt vi på jobb och diskuterade Mozarts verk ”Eine kleine Nachtmusik”. Anledningen minns jag inte, men Mozart var väldigt ung när han visade sina färdigheter hemma i Österrike. En annan ung österrikare, Marco Kasper, visade sin klass ikväll. Hur bra kan han bli om han fortsätter att utvecklas i samma takt?

Glöm inte, Rögle har aldrig någonsin förlorat en match i CHL, aldrig ens förlorat en period. Ju längre den sviten kan bestå, desto roligare säsong har vi att se fram emot.

Foto: CHL

Kommentera