På annandagen gjorde Rögle en anständig match mot Färjestad i Karlstad. En poäng borta mot ett normalt hemmastarkt Färjestad – och inför både knökfulla och högljudda läktare – får anses vara godkänt. Båda lagen bjöd friskt och med lite flyt kunde Rögle ha flugit hem med alla poängen i bagaget. Å andra sidan kunde det lika gärna ha tippat över helt till hemmalaget, så oavgjort efter tre perioder får väl anses vara ett någorlunda rättvisande resultat till slut.
Däremot blir jag väldigt fundersam kring matchningen i övertidsspelet. Att matcha Zaar, Tambellini och Jonsson tillsammans är faktiskt att be om stryk, när skickliga skridskoåkare som Nygårds och Marcus Nilsson finns på motståndarsidan. Dels hade både 72 och 91 varit mer eller mindre iskalla under hela matchen, dels är ingen av dem särskilda kända för sina fantastiska defensiva egenskaper. Så att Nygårds tackade och tog emot den generösa gåvan från Rögles coacher, var inte ett dugg förvånande.
Jag förstår faktiskt inte varför vi fortsätter att sätta krokben för oss själva. Det är inte direkt första gången den här säsongen. Det gäller både märklig coachning och andra avgörande moment i spelet. Exemplen är många och jag kan inte räkna upp alla här, men helt klart har det kostat oss åtskilliga poäng i tabellen. Det har handlat om tappade ledningar i tredjeperioder, onödiga utvisningar, bristande eller utebliven coachning i avgörande lägen och så ett evigt dribblande med både kedjeformationer och backpar. Vi har haft förtvivlat svårt att få ihop helheten mer än i enstaka matcher, även om trenden pekat klart uppåt de senaste 5-10 matcherna.
Därför var det förvånande att Cam & Co valde att inte optimera våra möjligheter att ta den viktiga bonuspoängen igår. Jag kan tänka mig åtskilliga kombinationer som hade varit bättre än att sätta in 22, 72 och 91 tillsammans på isen. Men gjort är gjort, och vi får hoppas att tränarstaben i alla fall lärde sig något att ta med till framtida övertidsspel. Där tror och hoppas jag att Janne Larssons återkomst i båset kan visa sig bli värdefullt. Han känner redan merparten av spelarna och startsträckan torde vara relativt kort. Vi vet från förra säsongen att han har en förmåga att skapa en vinnande atmosfär.
Oavsett vad som sagts utåt är min känsla att Lasse Johansson slukade mer energi än han hade förmåga att ge till gruppen. Jag både tror och hoppas att Jannes återkomst därför kommer att märkas i prestationerna framöver. Jag tyckte mig kunna se en lite annan attityd i gruppen redan i gårdagens match, och förhoppningsvis kan den känslan stärkas redan i morgondagens match mot Frölunda. Ett Frölunda som i samband med matchen kommer att hylla målvaktslegenden Henrik Lundqvist, som gjorde ett 100-tal matcher i Frölunda-tröjan undertidigt 2000-tal.
Vi har ju haft en förmåga att trivas ganska bra i Scandinavium de senaste säsongerna, så låt oss hoppas att våra grönvita hjältar kan krascha göteborgarnas storslagna fest. Av de tio senaste matcherna lagen emellan har Rögle vunnit åtta. Starka papper!
