Två hemmamatcher under 48 timmar gav 6 viktiga poäng i toppstriden. Det är den enkla sammanfattningen som skyler över två insatser som lämnar mycket att önska. Jag tror att fler än jag satt och skruvade på sig oroligt över det Rögle som lag visade upp och där massor av spelare presterade långt under vad de brukar prestera. Men vi böjar med det positiva. När tongivande spelare lämnat kliver Ted Brithen fram och växer flera nivåer i sitt spel och med pondus. Det är den här nivån vi vill se Ted spela på varje match. Att kombinera Ted och Leon Bristedt fick fram det bästa av dem båda, det är ingen slump att poängen trillar in för Bristedt när han och Brithen briljerar ihop. Anton Bengtsson som agerar tredjelänk är alltid bra och håller en hög nivå i varje match. Det går inte heller att klaga på Mattias Sjögrens inställning eller hur Marco Kasper visar prov på att vilja spela ishockey. Rifalk gjorde två bra matcher i målet. Men totalt sett blir det bara sämre för varje match. Det är en bedrift att lyckas vinna trots att spelet går på kryckor.
Det är en gåta hur Samuel Johannesson kan vara åttonde back när Eric Gelinas är en skugga av sitt forna jag. Det är osannolikt att han varit nära en plats i NHL när man ser hans nonchalanta spel och obefintliga fysiska spel. Här måste det klivas upp ur sängen och hitta spelet igen. Av nyförvärven är det bara Tony Sund på backsidan som ser någorlunda stabil ut, Ryan McKiernan har inte hittat sin roll i laget eller spel på isen. Lucas Ekeståhl Jonsson blandar briljans med juniormisstag. Nyförvärvet från Finland, Valtteri Kemiläinen, måste bli en fullträff. Rögle har inte råd med ytterligare ett nyförvärv som inte tillför spets. Jag vill inte påstå att någon av Rögles spelare är dåliga utan precis som i Ted Brithens fall så krävs det rätt omgivning, självförtroende och lite tur för att gå från stabil till succé.
Laget hackar och spelar under sin förmåga men ändå ligger Rögle i topp 3, det måste väl ändå vara en styrka? Kan laget växa till sig inför slutspelet och pusselbitarna trilla på plats där alla spelare hittar och accepterar sin roll? Om svaret är ja så ser jag fram emot varje match i vår. Alternativet är en tidig semester vilket vore synd när hela Catena arena ska stå klart med full publikkapacitet.
Det är mina tankar efter dubbelmötet mot Timrå men det har sett ut på det här viset ett längre tag. Även Cam Abbott har uttryckt besvikelse efter första matchen i dubbelmötet. Är jag för negativ eller håller du med mig?
