Välj en sida

Efter de sex inledande förlusterna har Rögle sakta men säkert börjat plocka lite poäng. Med elva poäng på tolv matcher ligger vi på exakt samma nivå som förra säsongen. Vid den här tiden förra året inleddes en sju matcher lång förlustrad, som så småningom fick tränare Eldebrink att tacka för sig. När han ersattes av Cam Abbott hade det gått 18 omgångar och vi stod då fortfarande kvar på våra elva pinnar. Förutsättningarna för att vi i år ska kunna överträffa det resultatet måste trots allt ses som ganska goda, inte minst med tanke på att formen just nu känns stigande för de grönvita.

Men fortfarande finns det ett antal sorgebarn som jag menar är huvudorsaken till att vi ligger där vi ligger. Först och främst, vårt spel på bortaplan har så här långt varit helt under isen och en poäng på sex matcher är utan tvekan underkänt. Det här är ju inget nytt fenomen utan det har varit något av ett genomgående hinder för Rögle under flera säsonger i SHL. Under förra säsongens andra halva fanns det vissa tendenser till en förändring och det fanns nog en förhoppning om att vi skulle kunna vara mer framgångsrika på bortais den här säsongen. Men hittills har vi som sagt varit helt borta där. Ska vi klättra i tabellen krävs det att vi snabbt hittar ett mer framgångsrikt bortaspel, och att vi i fortsättningen slipper att se rejäla bottennapp som det mot Färjestad senast och matchen mot Luleå för ett par veckor sedan.

En central nyckel till ett mer framgångsrikt och vägvinnande bortaspel är att få ordning på spelet i Special Teams, som så här långt varit direkt undermåligt för Rögles vidkommande. För mig är det en gåta att man efter sju träningsmatcher och tolv seriematcher inte har lyckats sätta en bättre struktur i de här spelformerna. Jag vet, det är lätt att sitta på läktaren och se hur saker och ting ska göras, men vem som helst kan nog se att det finns stora brister i hur Rögle väljer att hantera spelet med en man mer respektive en man mindre på isen.

Vem som helst annars som presterat lika illa i ett utvalt moment på sitt jobb, hade garanterat blivit ifrågasatt för sin kompetens att hantera den uppgift hen blivit ålagd att utföra. Det är trots allt professionell idrott vi pratar om och då menar jag att det måste kunna ställas högre krav på prestation och leverans. Jag har sett ett antal träningar den här säsongen och kan inte direkt påstå att jag sett att laget gnuggat fem mot fyra respektive fyra mot fem, vilket är förvånande med tanke på hur illa statistiken ser ut och hur avgörande Special Teams är för att kunna plocka poäng i en jämn serie som SHL.

I powerplay ligger Rögle näst sist i statistiken, med en effektivitet på 12,5 procent. Det innebär att vi hittills lyckats göra mål i lite drygt var tionde numerära överläge. Det ska jämföras med Djurgårdens siffra på 33,3 procent – de gör alltså mål i vart tredje powerplay. Klasskillnad. Med nuvarande spelarmaterial är det inte realistiskt för oss att sikta på den nivån, men ska vi kunna bli mer framgångsrika över tid behöver vi åtminstone närma oss en siffra på 25 procent. För att det ska bli verklighet lär vi nog behöva tillskott av en riktigt vass center, som också kan agera play maker i powerplay. Det behovet är mer eller mindre akut efter skadan på Matt Anderson.

Vårt boxplay är i särklass sämst i hela ligan. Det är inte så konstigt när man ser det utfört på isen, där motståndarna tillåts göra mål som i princip hade varit helt uteslutna mot vilket annat lag som helst. Både Färjestad och Linköping tilläts göra väl enkla mål i sina powerplay, och exemplen på dåliga insatser i boxplay skulle kunna sammanställas till en instruktionsvideo över hur man inte bör spela med en man mindre på isen. Vår effektivitet i boxplay är låga 62,8, vilket i praktiken innebär att vi släpper in mål i mer än vart tredje boxplay i snitt. Snittet i ligan ligger på 79,54 och i topp hittar vi Luleå med en effektivitet på över 90 procent.

Vi hade en period under några matcher där boxplayspelet fungerade något bättre, men sett över alla tolv matcherna har det – som statistiken också visar – varit under all kritik. Här måste det helt enkelt till en rejäl nivåhöjning framöver. Ta in hjälp utifrån om kompetensen inte finns i nuvarande stab, för något måste i alla fall göras för att vända utvecklingen och det måste göras snarast. För mig är det obegripligt att man inte kunnat få bättre ordning på det här spelet, så här pass långt in i en serie.

För mig ligger nycklarna till större framgång i just detta. Lös knutarna i powerplay och boxplay, så är jag ganska övertygad om att det övriga spelet kommer att följa med i utvecklingen och fler poäng trilla in på kontot. Om jag hade varit i tränarstaben hade jag lagt allt krut på att sätta ett bättre boxplay i första hand och sen lagt övrigt fokus på att vässa PP-spelet. Men det förstnämnda är absolut en förutsättning för ett mer vinnande Rögle i vinter.