Allt kan hända och SHL-säsongen 22/23 är i grunden helt ovisst. För Rögle, precis som för alla lag finns alltid risker. Får man igång nyförvärven och lagmaskinen direkt? En lyckosam start så man sedan kan få arbetsro i utvecklingen. I vad mån slipper man skador? Samtidigt finns såklart också möjligheter denna hyperintressanta och sannolikt rekordjämna SHL-säsong. Jag tycker ungefär som Grönvita Sumo i podden Femtefemman, att Rögles egentligen enda riktigt kännbara tapp på förhand är Leon Bristedt som numera är hemmahörande i Davos.
Man kan dissikera allt. Ibland också fatta sig kort. För mig ser målvaktsparet helt enkelt förträffligt ut.
Backbesättningen må fortfarande sakna en spets, men den blir totalt sett mer stabil och pålitlig jämfört med fjolårssäsongen. Nu är definitivt ingen för klen, om Johannesson var det i fjol? Ingen kommer allt för ofta att vara helt ute och segla, likt McKiernan många gånger var ifjol. Wallinder kan absolut ersätta LEJs alla egentliga förtjänster, att servera Tambellini i PP och kanske mer därtill?
Jag erkänner att jag förmodligen inte hade förlängt med Tony Sund. Jag dömde till skillnad från Abbotts ut hans chanser att bli en absolut toppback i SHL relativt tidigt ifjol. Ställd inför faktum ger jag som supporter mitt stöd till ännu ett år och gör en halv pudel. Sund är ingen Curran, Seider eller Hansson, men totalt sett kanske mer nyttig än t.ex Gélinas? Känslan idag efter avslutningen i våras och försäsongen är att Tony mycket väl kan vara en av säsongens bästa tvåvägsbackar i SHL. Han fungerar överallt på banan, i alla spelformer.
Känslan kring Kapla är ungefär densamma. Skillnaden är att han redan spelat i SHL, utstrålar mer självförtroende och ser ut att kunna leverera från start.
Jonsson är bra nog för vilken backbesättning som helst i SHL. När man tappar Hansson och Johannesson samt ratar Martinsson blir Jonsson för mig en helt given ingredients. Någon back måste helt enkelt ge lokal smak på anrättningen. För mig måste det finnas konkreta nordvästskånska anledningar att heja på just Rögle. Blir man enbart ett köpelag utan lokalförankring blir SM-guld-strävan bara ett tomt kommersiellt projekt utan verkligt värde.
Lesund är en defensiv hörnsten, ledare och assisterande kapten som utvecklats till en fin tvåvägsback. Visst går det att känna även för spelare utifrån när de växer in så fint i stommen.
Mozik må vara en aning trög på rören. Men med sin speluppfattning och uppoffrande spelstil löser han nästan alla trångmål. Ytterligare en pålitlig och ganska spelskicklig tvåvägsback. Rejäl och högerfattad dessutom.
Engström ser redan ut att kunna mäta sig väl med vårt tvåvägs-gäng av backar. Tränarna behöver ej heller dra sig för att ge Willander, Casselsten m.fl i J20 chansen i händelse av korttidsskador under seriens gång. Hassel – som kanske såg bäst ut av alla i träningsmatcherna, m.fl i KIK kan säkert lånas i händelse av en långtidsskada. Chris behöver inte känna någon som helst numerär panik.
Självklart behöver vi fortfarande en färdig, offensivt skicklig och spetsig PP-back för att se ut som ett trovärdigt topplag. Personligen gillar jag både ungdom, tro på utveckling, lokala förmågor och kontinuitet. Jag tycker fortfarande Johannesson är en tråkig förlust. Kemiläinen hade varit en rimlig spetsback på den position som nu gapar tom. Förhoppningsvis får vi något ännu bättre om ungefär en månad, när NHL-lagen spikat sina trupper.
Varför i så fall en högerfattad back? En sådan passar snarare bättre som servitör åt Zaar eller Rosdahl än Tambellini eller Sheen. Ska vederbörande styra den andra power-play-uppställningen? Går det att locka typ Nils Lundkvist till en sådan roll? Jag får inte riktigt ihop ekvationen eller byggtanken, oavsett hur man vänder och vrider på den.
På forwardssidan kan man börja med att konstatera att kanterna är spetsiga, påkostade och spännande. Jag tycker Everberg, Sheen, Larsson och Edström, till vänster talar för sig själv. Vi har galjonsfigur Everberg framför mål på livstid. En skicklig kompis-sniper-chansning i Sheen. I Larsson en spelskicklig, allround ytter och centerreserv med uppsida. Till det förmodligen hulken Edström, men tyvärr inte råtalangen Strömgren som reserv längre. Totalt sett inte omöjligt att matcha på pappret, men med väldigt fin åldersstruktur, balans av egenskaper och till synes tydlig fördelning av roller i en glasklar hierarki.
Likaså Zaar, Rosdahl, Bengtsson, OSL, Pettersson till höger. Jonstorps-eleganten med direktskottet. Rosdahl, också spel- och skottskicklig, men mer fysisk blir såklart bra. Energiske kapten Bengtsson är ovärderlig förebild oavsett exakt var, men får förhoppningsvis möjligheten att släppa lös allt på kanten. Troligtvis oftast till höger, för att man är en högerfattad senior kort och för att Bengtsson är duktig på att söka sig in i slottet för skott med bra vinkel från högersidan. I dagläget kan han också eventuellt vara en logisk vikarie till Everberg om Dennis är indisponibel. Pettersson (J20) bör få sina chanser.
OSL är kanske skadad ett tag, men förhoppningsvis snart tillbaka. Pettersson är en framtida murbräcka och bombare som redan nu kan täcka upp och kanske mer därtill tillsvidare. Märk väl att det inte är skrivet i sten var exakt alla ska spela, men det är rimligt att kalkylera med en tänkbar “reserv-center” på respektive kant, dvs Larsson till vänster och Bengtsson till höger.
Omvänt kan alla centrar spela ytter. Inte minst Tambellini. Han är i mina ögon ingalunda optimal för rollen, kommer sannolikt till sin rätt minst lika bra som vinge. Samtidigt, kommer gärna bort och är kanske sällan tokdominant i fem-mot-fem-spel på en kant heller? Oavsett var, bara riktigt imponerande när han är uppställd för direktskott i power-play? Naturligtvis ändå en bra förstecenter.
Ferguson ser jag till skillnad från HD som närmast given som en en av fyra centrar. Den assisterande kaptenen med stort förtroende från tränarna har bara fått vila en match sedan han anslutit till klubben. Och då var det tydligt att det inte var något han själv var förtjust i. Ferguson ses med all rätt främst som en ypperlig fjärdecenter som kan sätta igång matchtempo, stänga ned motståndares förstakedjor och matcher. Men ett offensivt lyft och större produktion är fortfarande möjligt, i alla fall i form av framspelningar. Om det nu var lite kemi med Sheen och Rosdahl som vi fick se i de senaste CHL-matcherna, varför då inte ge Ferguson moroten säsong tre i klubben att försöka axla C2-rollen ett tag? Tränarna har bara allt att vinna på det.
Sett till gruppen som helhet och framförallt centrarna är tillfället rätt att fortsätta lita till Ferguson i premiären. Bengtsson har inte imponerat som center på försäsongen, vill helst släppa loss på en kant och kan efter viss frånvaro släppas in just där i en ny enhet. Dessutom tycker jag inte att ungtupparna allt för lätt ska släppas förbi seniorerna. Kasper går absolut att flytta upp. Men det är inte bråttom. Skynda gärna långsamt. Eller snarare, låt Kasper få klättra på Ferguson. Det får gärna vara övertydligt att han ska gå före om och när han väl gör det. Tillsvidare är kedja tre rätt utgångspunkt för den unge österrikaren.
Självklart ska man ha tålamod med Niederbach. Men också han måste förtjäna sin plats. Han har inte varit dålig på försäsongen, men heller ej gjort något avtryck och just nu är han absolut inte bättre än fjärde center. Då är det väl också lämpligt att han är just det, just nu? Ta det därifrån så att säga. Theodor kanske främst ska försöka släppa axlarna lite och inse att det kan ta några säsonger innan man når toppkedjorna, typ som för Ryfors.
“Försterreserven” Sjödin kan ses som C5, men blir sannolikt främst en ambulerande allt-i-allo som också har förstatjing så fort någon bland de ordinarie tolv är borta, förmodligen främst på kanterna. Och någon är ju för det mesta saknad, så även om jag ser Sjödin som trettonde på pappret kommer han i praktiken att uppfattas som ordinarie, bara han själv får vara hel.
Däremot krävs det sannolikt att minst två ordinarie anfallare är indisponibla för att Tärnström ska få chansen på tolv och i det långa loppet undvika utlåning. Okej, inte heller Tärnström har varit dålig på försäsongen och han har hållit sig före tillika kapable juniorlandslagscentern Ljungman som redan varit utlånad en vecka. Men några “lätt-och-lagom-insatser” och lite sjukdom på försäsongen gör ändå att Tärnström inför seriestarten placeras relativt långt bak i kön av 02:orna och kommer in lite i brist på annat. Så länge Edström är i New York och OSL är skadad kan Tärnström få nöta bänk och spela lite grann. Men det gäller också att ta chansen och avancera i hierarkin. Annars ser Tärnström ut att komma att behöva speltid i Hockeyallsvenskan, när vi blir hela och fulltaliga. Utlånad och tillbakakallad, självklart är Ljungman också kvar på nåder i marginalen. Ska preliminära planer ändras krävs rejäla avtryck!
Troligtvis lämnade Strömgren just därför att han kände att det fanns för många 02:or mellan honom och A-laget. Synd att han inte hade lite mer tålamod just när han faktiskt såg ut att ha chansen att tränga sig före ett par av dem den närmsta tiden. Som sagt, det är i praktiken en utmaning att tillfredsställa ett överflöd av spelare.
Självklart skrämmer inte vår centrallinje direkt slag på någon eller ger uppenbara SM-guldvibbar. Jag skulle därför såklart inte protestera mot en fin centervärvning i samband med att NHL snart spikar trupperna. Men samtidigt kan Tambellini-Ferguson-Kasper-Niederbach växa till något väldigt bra, med hjälp av skickliga yttrar och ändamålsenliga backar i ett synkroniserat och harmoniskt kollektiv. Det finns dessutom alternativ i laget, möjligheter att värva ända fram till 15/2. Sena värvningar från KHL blir förmodligen färre denna säsong. Det blir i så fall till att fiska på andra sidan pölen. Men främst vår stora numerär, kanske även elräkningarna talar emot att det blir en center-värvning.
Vi ska ha respekt för Brithéns hälsoproblematik. Det svider extra att tappa en toppcenter och en hemmason. Samtidigt spelade inte Brithén mycket förra säsongen heller och gruppen kan i och med Teds sjukskrivning på obestämd tid ha sluppit ett litet energiläckage. Sjögrens fysik och förmåga att vara bäst när det gäller kan komma att saknas i slutspelet, hans ledarskap hela säsongen. Men det är ett tapp nuvarande trupp i alla fall delvis med lite övning bör kunna kompensera skapligt för, både på och vid sidan av isen.
Förra säsongen var Rögle en statistisk humla som med viss skicklighet och en rejäl portion tur ändå lyckades flyga högst av alla i CHL och serien. Jag tror att främst sjukdomarna gjorde laget lite för impotenta i slutspelet. Jag tror sannolikheten är stor att vi denna säsong kan förlita oss på liknande effektivitet, närmast bisarra vändningar i slutminuterna eller resultatmässiga flyt baserat på ett lika hackande spel. Samtidigt ser vårt lagbygge i grunden stabilare ut jämfört med i fjol. Med en tuff start kan vi länge ligga och till och med sluta på den undre halvan. Men med en bra start tror jag Rögle kan växa till ett i grunden mer sannolikt topplag och likt förra säsongen bli väldigt svårstoppade i serien. Det är för tidigt att sia om nu, men frågan är sedan om detta unga och relativt lätta lag är tungt, starkt och rutinerat nog för att kunna nå hela vägen i slutspelet? Först måste det ske mängder av utveckling under serien. I så fall lär kapaciteten finnas. Då hänger det återigen mest på om vi har tur med att laget är helt och friskt, harmoniskt vid rätt tillfälle. Den del av formtoppningen man kan styra tror jag också Rögle är bra på. Kanske krävs lite mer smartness i coachningen för att gå hela vägen?
Hursomhelst. Topp fyra i serie, slutspel och CHL är alltid väl godkänt. Topp två eller final väldigt bra. Vinst succé. Att marginalerna är små och att det ofta skiljer väldigt lite mellan fiasko och succé kan bli tydligare än någonsin denna säsong.
Låt SHL starta! Nu är man hjärtligt trött på alla truppgenomgångar och tabellspekulationer. Jag tar ändå ett sista tag.
Luleå, Skellefteå, Frölunda, Färjestad, Växjö och Rögle ska baserat på tidigare säsonger ha topp-sex-förväntningar på sig. Luleå har visserligen tappat Omark och Andreasson, ännu bara “ersatt” med Komarov. Men med sådan kontinuitet i lag, tränarstab och spelidé ska man bara kunna landa högt.
SAIK likaså. Andra säsongen med Robban, fint ersatt, Jocke fortsätter osv. Det kan bara bli bra.
Frölunda lite samma. Gedigen stomme med uppdateringar. Kaibrerat och trimmat med spännande nyförvärv och plats för energisk ungdom. Jag tror inte att något av dessa tre lag missar topp sex.
Färjestad, Växjö och Rögle ska också förväntas landa topp sex. Men det känns inte lika givet. Jag tycker i och för sig att de svenska mästarna renoverat fint efter sina tapp, lyckats väl i huvudprioriteringen att behålla Lennström och jag tror att Mitell får sitt lag att starta bättre i år. De största floppvarningarna finns kanske främst i Växjö och Ängelholm?
Fast Lakers målvaktspar blir stabilare denna säsong. Backbesättningen är på pappret SHL:s bästa. Utan Gynge kan firma Rosén gå i konkurs. Å andra sidan bör Kjellman, Blichfelt och Jason H kunna leda långt. Jörgen är rätt man att styra skutan. Klart att Växjö ska sikta på topp-sex.
Fjolårets statistiska humla Rögle, visserligen seriesegrare och semifinalist, dessutom CHL-mästare, men med sanslös effektivitet och resultat-flyt som vi inte kan räkna med igen har Rögle kanske, om de får en dålig start störst potential att vingla? För ungt, för svaga backar eller centrar? Det är tvivlen som varit på tapeten. Det som talar för Rögle är drivet i hela organisationen, ett intakt målvaktspar, en stabilare backbesättning som kommer att förstärkas, att svenska mästarna Färjestad visat att namnkunniga centrar inte nödvändigtvis måste producera mängder av poäng, stor kontinuitet bland spetsiga anfallare, spännande nyförvärv samt en stor ungdomlig bredd med utvecklingspotential. Skulle enheterna landa rätt, kemi redan inledningsvis infinna sig tillräckligt för att få med sig en bra start, få snöbollen att rulla åt rätt håll med några poäng, självförtroende och arbetsro, då har seriens yngsta lag utan tvekan potential att växa till något riktigt svårstoppat under säsongen.
På pappret bör dock huvudutmanaren Leksand äntligen få till det fullt ut, slå sig in i topp sex och gå minst till semifinal. Målvaktssidan håller. Backbesättningen är denna säsong mer gedigen än någonsin. Svårt att tänka sig en så mycket spetsigare forwardsbesättning. Men upp till bevis Björn!
Jag tycker inte det är rättvist att ha samma förväntningar på ett lag som kommer från Hockeyallsvenskan, även om HV71 inte är en vanlig nykomling. Men visst finns det bredd, djup och spets tillräckligt i alla lagdelar för att omgående kunna utmana toppen. Dessutom pengar över om det skulle behövas, precis som i Dalarna.
Det är nog inte lika fett i Örebro. Enroth och Bromé till trots, det ser lite grått ut. Och som Niklas Eriksson själv sade till Hockeypuls på SHL-upptakten, behöver de nog en back och en vass, högerfattad forward för att kunna blanda sig i toppen. Men rutin, ungdomlig talang m.m gör det ändå rättvist att förvänta sig att Örebro ungefär som vanligt går till play-in. Inte alls säkert dock. Det kan lika gärna bli kvalfinal.
Oskarshamn är i play-in-gänget lite av vad Rögle är i topp-sex-gänget, en ekonomisk humla med ett väldigt driv i mer tunna än unga vingar. De siktar naturligtvis till play-in igen, men det är långt ifrån givet att man återigen med relativt små medel får träff på alla nyförvärv. Filander kan säkert få ut max ur truppen ännu en gång. Inte säkert det hjälper om IKO inte blir lika förskonade från skador som förra säsongen. Fast Filander tror sig nu ha ett antal juniorer som åtminstone förmår täcka upp.
Brynäs ska naturligtvis också gå till slutspel, med seriens bästa målvaktspar. Topp-fyra-backarna kan bli grymma om Bertilsson får en renässans, om Kinnvall motsvarar förväntningarna och Johannesson äntligen kommer loss, för Friman kommer att hjälpa dem. När Brynäs dessutom har en centrallinje som har råd att förpassa hemvändare Johan Larsson till kanten så är man bra nog framåt. Johannessons och Strömgrens Brynäs kan bli både fågel och fisk, men hamnar troligtvis någonstans mitt emellan. Vi får en exklusiv indikation i Catena redan i premiären.
Malmö var tippat som en av de mest spännande utmanarna till toppen förra säsongen. Det blev ju inte så och nu uppfattas tilltuffsade hökar inte lika spännande längre. Men de har fortfarande ett stort, tungt och väldigt kompetent lag. Med få justeringar en värdefull kontinuitet, trots att man gjort vissa rensningar och sannolikt kommit ihop bättre som grupp. Till det ett stort revanschsug, lite ny, ung hunger på isen och en hängiven tränarstab. Till skillnad från de flesta tror jag faktiskt inte att Malmö kommer att behöva kvala denna säsong.
Timrå har haft en riktigt hemvändarfest i sommar. Breddat med en stabil tvåvägsback kan det här bli nästan hur kul som helst. Men lite som för HV71, det ska göras också. Det är lättare sagt än gjort att lyfta.
Linköping ska egentligen inte heller behöva hamna i botten denna säsong, men någon måste göra det. Är Hultström fortsatt trögstartad och ger hela laget en tuff inledning kan det bli väldigt svårt för Östman att ändra på en numera ganska befäst identitet som bottenlag. Visst är LHC lite väl osexiga framåt? Little kommer först i oktober och LHC vill tydligen fortfarande få in en anfallare.
Det går inte att “tippa” SHL. Men om jag som optimistiskt Rögle-supporter ändå ska ge mig på att gissa seriens utgång:
- Frölunda
- Luleå
- Rögle
- Leksand
- SAIK
- Färjestad
- HV71
- Växjö
- Brynäs
- Timrå
- Malmö
- IKO
- Örebro
- LHC
