Efter sex mer eller mindre felfria insatser i årets SM-slutspel, kom det då till slut en mindre bra insats från Rögle i det tredje mötet med Skellefteå i semifinalen. Jag vill inte säga att det var en dålig match från de grönvita, för det var det långt ifrån. Däremot brast spelarnas disciplin rejält och ger man sig själv handikappet att för ofta spela med en man mindre är det svårt att matcha ett skickligt lag som Skellefteå. Många av utvisningarna kändes dessutom onödiga, och inte minst att flera av dem togs i anfallszon.
Merparten av utvisningarna var solklara, med undantag för den andra på Niklas Hansson som jag tycker kändes väl billig. Tar domarna den, måste de också ta liknande situationer för det andra laget. Men den linjen höll domarteamet inte hela vägen in i mål. De missade dessutom en solklar spelare för mycket på isen i Skellefteå relativt tidigt i första perioden, en utvisning som de sedan tog två gånger om på Rögle. Återigen, här måste bedömningarna bli väsentligt jämnare och mer konsekventa. Det är trots allt SM-semifinal!
Och att Jonathan Johnson klarade sig undan en utvisning för crosscheckingen i ryggen/sidan på en halvliggande Dennis Everberg, är ytterligare ett underbetyg till Mikael Sjöqvist och Linus Öhlund. Själva trycket från Johnson är kanske inte så hårt, men nyckelfaktorn för mig här är att Everberg inte har en chans att skydda sig och att crosscheckingen delas ut bakifrån på en halvliggande spelare. Det stör mig dessutom något oerhört att Johnson har mage att sitta i båset och garva i samma sekvens som Everberg tvingas lämna isen. Direkt osmakligt om ni frågar mig, och jag hoppas att den handlingen kommer bita Skellefteå rejält i svansen när den här serien väl är över.
För Rögles del handlar det nu om förmågan att kunna glömma den här matchen och fokusera om på kvällens returmöte. Man förlorar matcher i ett slutspel, inte minst nu när vi är framme i semifinalläge. Skellefteå är ett riktigt bra lag, och att vi skulle slå ut både Frölunda och dem i raka matcher känns helt enkelt inte realistiskt. Det hade varit utomjordiskt bra. Nu gäller det att enbart titta på den nya möjlighet som finns att “döda” den här serien och knipa den åtråvärda finalplatsen. Jag tror och hoppas att vi kommer att få se ett betydligt mer fokuserat och disciplinerat Rögle ikväll, och förhoppningsvis kan någon av Zaar eller Seider ansluta till laguppställningen. Det är ett enormt handikapp för Rögle att spela utan två tredjedelar av sin förstakedja – dessutom en av ligans absolut bästa kedjor – och en av SHL:s absolut bästa och mest fysiska backar. Låt oss hålla tummarna för snabb bättring hos Everberg, men det såg inte alls bra ut när han lämnade isen igår.
Det borde finnas ännu mer att hämta av kedjan med Brithén, Bengtsson och Tambellini. De skapar chanser och jobbar hårt över hela isen, men det är sällan de får det där tunga och långa trycket i Skellefteås zon. Det brukar ju annars vara Teds stora styrka, att skydda puck, vrida och vända samt hitta oväntade passningsöppningar genom zonen. Förhoppningsvis har de sparat det bästa till kommande matcher.
Sen måste jag också lyfta fram Samuel Johannesson. Han fick sina första byten i slutspelet i gårdagens match, och jag kände direkt att grabben gjorde skillnad på isen. För mig är det faktiskt obegripligt att nummer 16 anses gå före nummer 8 i backhierarkin. Johannesson är så otroligt mycket mer spelskicklig än Ekeståhl Jonsson, och han hanterar pucken med en helt annan självklarhet. Hade Ekeståhl Jonsson varit ett fysiskt monster i spelet i egen zon, så hade jag förstått prioriteringen. Men så är ju inte alls fallet. Är det någon som förlorar de viktiga duellerna bakom och framför mål i egen zon, så är det ju just nummer 16. Därför tror och hoppas jag att man sätter 8 före 16 ikväll, för att markera att det inte går att ta ledigt en sekund i det här slutspelet.
Avslutningsvis en fundering på Skelleftreås fysiska status. Igår spelade alltså laget sin tionde match på 15 dagar. Ikväll blir det alltså match elva på 16 dagar, och där kan vi även räkna in en femperiodsmatch i det inledande mötet med Luleå i kvartsfinalen. För Rögles del blir det åttonde matchen på 17 dagar, där de grönvita dessutom hade en veckolång paus mellan kvartsfinal och semifinal. Man kan ju börja undra vad det är i vattnet som Skellefteå dricker, men jag förutsätter verkligen att Svenska Ishockeyförbundet utför löpande tester även under slutspelet.
Någon gång måste det täta matchandet ta ut sin rätt, kan man ju tycka. Även om Skellefteå drog ifrån i tredje perioden tack vare ett något turligt tredjemål, tyckte jag mig ändå kunna se vissa avmattningstendenser i den andra och den tredje perioden från deras sida. Därför blir det extremt spännande att se hur lagen kommer ut ikväll, mindre än 24 timmar efter senaste slutsignalen.
Två matchbollar återstår – nog ska vi väl kunna knipa en av dem..?
Foto: Andreas Ljunggren, Rögle BK
