Vi är halvvägs in i säsongen 2024/25 och SHL gör på nytt ett kortare uppehåll efter att ha startat om med en omgång efter landslagsuppehållet i början av december. Personligen anser jag att det även kunde ha spelats en full omgång lördagen den 21/12, nu när lagen äntligen var igång igen. Men men, nu får vi vänta till annandag jul innan det blir spel på nytt.
För Rögles del har den första halvan av säsongen verkligen varit stapplande på många sett. Det har bitvis varit ett steg framåt och sedan två steg bakåt, och bortsett från ett par fina segersviter har det aldrig riktigft lyft spelmässigt. Det har varit mycket skador på flera av våra nyckelspelare och förväntade spetsar har inte förmått att leverera i enlighet med förväntningarna. Framför allt har vi haft svårt att hitta en vettig och vägvinnande struktur i de två främsta centerpositionerna, där väl endast Josh Dickinson kommer undan med ett godkänt betyg.
Trots den stapplande första halvan är vi just nu fyra poång bättre än motsvarande läge den föregående säsongen. Segern mot Linköping i torsdags var enormt viktig, inte minst med tanke på att HV71 vann sin sjätte raka match och knappade in ytterligare på lagen ovanför strecket. Nu skiljer det endast två poäng till LHC och fyra till Leksand. Så bottenstriden lever i allra högsta grad. För vår del känns det just nu mer rimligt att blicka uppåt i tabellen. Vi har fyra poäng upp till Timrå på plats sex och fem diton upp till Örebro på plats fem. Det borde kunna vara möjligt att knappa in, under förutsättning att vi får vara skadefria och att några av våra spetsspelare förmår höja sig några procent under andra halvan av grundserien.
För det borde finnas mer att hämta än vad laget visat upp hittills. Matchen mot Linköping visade stundtals positiva tendenser även om vi också fick se det sedvanliga duttandet med pucken i egen zon och svårigheter att få fart i passningsspelet. Spelet från egen zon behöver bli både snabbare och mer rejält, och kan vi lösa den detaljen finns det också förutsättningar att få bättre fart på offensiven och spelet genom mittzon. Jag upplever att spelet blir väl stillastående långa stunder, istället för att forwards får pucken i fart. Vårt 4-2 mål i torsdags var ett bra exempel på hur det borde kunna se ut lite oftare, där Dickinson fick pucken i fart i mittzon, drev förbi sin back i offensiv zon och hittade in med passning mot en framstormande Bristedt. Lite turligt mål, men de räknas de också.
Efter juluppehållet väntar en tuff omstart. Först Färjestad i Karlstad och sen Leksand borta den 28 december. Det blir ett back-to-back möte med Leksand, eftersom de kommer till Catena Arena den 30/12. Kan vi nypa åtminstone fem poäng på de här matcherna, så är det väl godkänt. Det positiva är att vi hittills varit hyfsat starka på bortaplan och vi får hoppas att den trenden håller i sig samtidigt som vi kan få lite bättre tryck i hemmaspelet.
Där ligger vi just nu bara elva i hemmatabellen, med 20 inspelade poäng på 13 matcher. Ett vassare hemmaspel är nog nyckeln till en högre tabellplacering än vi har just nu. Inför säsongen skrev jag ett inlägg om att hemmaspelet behövde bli bättre för att vi skulle få en lugnare grundserie den här säsongen, men så här långt är utfallet i Catena Arena ungefär på samma nivå som förra säsongen. Nu tar vi 1,53 poäng per match på hemmaplan medan motsvarande siffra förra säsongen slutade på 1,47 poäng per match. Det kan ingen vara nöjd med…
