Med en fjärdedel av SHL-säsongen 2024/25 avklarad kan vi konstatera att Rögle steg för steg har hämtat tillbaka en stor del av de poängförluster som präglade lagets första åtta omgångar. Då stod vi på blygsamma fem poäng, som en följd av sex raka förluster. Förlorar gör alla lag, men i den här jämna ligan gäller det att undvika att förlustraderna blir både för många och för långa. Det kostar helt enkelt för mycket.
Rögle fick en skakig inledning på säsongen. Först försvann Zaar redan innan första pucken var släppt i seriespelet och efter premiären i Karlstad försvann Everberg med en bruten tumme. Michael Kapla missade de inledande omgångarna och inför derbyt mot Malmö fick även en skadad Leon Bristed kasta in handduken i någon månad framåt. Längs vägen försvann även Calle Själin, och ett sargat Rögle fick lappa och laga i laguppställningen i match efter match. Skadorna gjorde också att lagets tänkta uppställningar i både powerplay och boxplay fick ritas om, där nya spelare fick axla roller de vanligtvis inte har i laget.
Lägg samtidigt till att vi till den här säsongen har nio nya spelare i uppställningen, som ska anopassa sig till allt från gruppdynamik till spelsystem och tränarstab. Detta i kombination med skadorna på några av våra viktigaste kulturbärare, bidrog förmodligen starkt till den hackiga och svaga säsongstarten. Det är absolut ingen ursäkt eller bortförklaring, men ändå en rimlig anledning till att laget såg så svagt och förtvirrat ut i många matcher. En lärdom till kommande säsonger är att bygga en bredare trupp redan från start och kanske framför allt spela mot bättre motstånd vid fler tillfällen under försäsongen. Det kändes bitvis som att allt för många spelare i laget inte riktigt var redo att spela SHL-hockey inledningsvis, och det ansvaret faller såklart tungt på både tränarstaben och Hampus Sjöström.
En starkt bidragande faktor till det spelmässiga lyftet från omgång åtta och framåt, stavas Arvid Holm. Han har verkligen klivit fram när det behövdes som mest och levererat ett målvaktsspel av yppersta klass. Med Holm mellan stolparna känns det som om vi har en chans att plocka poäng i varje match, och i min bok är det tydligt att våra backar agerar med större trygghet och pondus när han vaktar kassen. Rifalk levererade ett grymt slutspel i våras men den här grundserien har han ityvärr nlett precis lika svajigt som den förra. I princip släpper han minst ett billigt mål per match. Det är såklart demoraliserande för laget samtidigt som det påverkar möjligheterna att vinna eller ta poäng i matcherna.
Holm har också hunnit med att göra ett par tavlor men sett över totalen så överglänser han sin målvaktskollega med råge. Av de 13 första matcherna har Holm vaktat målet i sju matcher och Rifalk i sex diton. Så här långt släpper Holm in 1,72 mål per match medan motsvarande siffra för Rifalk är 2,93. Holms räddningsprocent ligger på 93,2, vilket placerar honom på en andraplats i hela ligan. Bara Jonas Arntzen i Örebro har högre räddningsprocent. Rifalks räddningsprocent är 89,8, vilket placerar honom på nedre halvan av samtliga SHL-målvakter. Holm har alltså alla siffror på sin sida och därmed en klar fördel i målvaktsmatchen. Det är alltid svårt att sia om resultat i efterhand, men med statistiken som stöd hade vi sannolikt haft ytterligare några poäng på kontot om Holm fått stå i ytterligare några matcher.
För första gången sedan Roman Will var i Rögle säsongen 2019/20 känns det som om vi på riktigt har en förstemålvakt som kan avgöra matcher på egen hand. Rifalk har visat att han kan glimta till i enstaka matcher och i ett slutspel, men sett över tid är hans lägstanivå alldeles för låg, anser jag. Ett lag behöver en målvakt som är pålitlig över tid och som håller sina missar på ett absolut minimum. Där måste vi vara ärliga och konstatera att Rifalk inte riktigt uppfyller den kravbeskrivningen.
Nu ska det bli spännande att följa dels hur staben tacklar det faktum att Holm tagit ett så tydligt kliv fram som etta, och dels hur Rifalk klarar av att hantera konkurrensen från en kollega som just nu är klart mycket bättre. Hans position som uttalad etta har varit mer eller mindre ohotad i tre säsonger, men nu är det nya tider som gäller. Så länge laget vinner och Holm orkar fysiskt och mentalt, gissar jag att Rifalk får fortsätta att vakta båsdörren.
