I början av veckan stod det klart att Rögle och Erik Andersson går skilda vägar. Erik har gjort tre bra säsonger i den grönvita tröjan och hans underliggande statistik under de här åren har ständigt förbättrats. Han har gått ifrån att vara en stabil fjärdelinaspelare som täcker skott och tacklas, till att bli en spelare som dessutom bidrar i det offensiva spelet med en del poäng – från sex poäng första säsongen till totalt 16 den just avslutade säsongen (varav tre poäng i slutspelet).
Vi som supportrar får aldrig eller sällan full inblick i hur förhandlingar ser ut och hur beslut fattas mellan klubb och spelare, så i fallet Erik Andersson är det svårt att veta exakt hur processen har sett ut. Men jag skulle gissa att Erik är en spelare som sportchef Chris Abbott gärna hade sett fortsätta i Rögle en eller ett par säsonger till.
Nu kan det ju vara som så att beslutet helt och håller är Eriks, och att han verkligen vill prova ett nytt äventyr i sin karriär och kanske också få en lite större roll i nykomlingen Timrå. Men det kan ju också vara som så att Chris missbedömde Anderssons värde på marknaden och helt enkelt erbjöd ett för “dåligt” bud för att Erik skulle nappa på en förlängning. Att tappa både Matson och Andersson är tungt och det ger garanterat Chris Abbott en hel del huvudbry. Båda spelarna har haft viktiga roller i lagbygget, inte minst i det defensiva spelet och i boxplay.
Visst, det går att hitta spelare som kan fylla både Taylors och Eriks skridskor, men frågan är hur prislappen kommer att se ut för att få motsvarande kvaliteter och egenskaper? Jag skule gissa att det blir svårt att hitta något som är billigare, men Chris brukar ju kunna ha en förmåga att sniffa upp spelare som axlar tidigare spelares roller och som ofta gör det lite bättre dessutom. Vi får hoppas att hans fingertoppskänsla är intakt och att vi får se något liknande den här gången.
Det kanske finns en tanke om att Linus Sjödin ska växa till sig under sommaren och axla en av de här rollerna, men personligen tycker jag att det är att hoppas på för mycket. Sjödin är en lovande spelare, men att ersätta rutinerade SHL-veteraner som Matson och Andersson låter sig inte göras i en handvändning. Sjödin bör få tid på sig att växa in i SHL-kostymen, utan att bära allt för höga förväntningar på sina axlar. En utlåning till Kristianstad och värdefull speltid på seniornivå, är ett kanske inte helt osannolikt scenario när säsongsstarten väl närmar sig.
I veckan kom även nyheten om att backen Ryan McKiernan ansluter från det tyska mästarlaget Eisbären Berlin. Helt klart en spännande värvning, men långtifrån någon garanti om att succén i SHL och Rögle är given. Men kvalitet finns det garanterat hos McKiernan, annars blir man inte utsedd till det tyska slutspelets mest värdefulla spelare. Det ska bli mycket spännande att följa vilken roll han kommer att ta i Rögle, men sannolikt är han tänkt för något av de två första backparen.
Rögle har just nu åtta backar på kontrakt, där Nickl och Wallinder kommer att ges chansen att slå sig in på åtta backar. Sannolikt avvaktar Rögle försäsongen och ser hur väl de unga spelarna utvecklas och tar för sig, innan det blir aktuellt att plocka in något ytterligare i backuppsättningen. Personligen tycker jag att det ser en aning tunt ut för närvarande, åtminstone om ambitionen är att fortsätta vara ett av lagen som utmanar i toppen av SHL. Men jag har haft fel förr och vi kanske får se raketutvecklingar på spelare som Johannesson, Nickl och Wallinder. Vem vet?
Silly season går vidare!
Foto: Bildbyrån
