”Om du inte vet vart du ska så spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar”, svarade katten när Alice i underlandet frågade vilken väg hon ska välja. Lika illa är det inte för Rögle, här finns det en tydlig väg som eftersträvas. Frågan är varför vägen inte följts och varför så många underpresterar och inte följer åkvägar och spelsystem?
Några klagar på ledarskapet, Abbotts hårda och obevekliga ledarskap har ersatts med ett ledarskap som påminner om Bengan Johanssons inkluderande ledarskap i handbollslandslagets. Det förstnämnda var rätt där Rögle befann sig, jag tror fortfarande att Roger Hanssons inkluderande ledarstil är rätt i längden. När de informella ledarna föll ifrån på grund av skador föll laget ihop. Vi kan antingen älta usla matcher och det sämsta derbyt i mannaminne eller kavlar vi upp ärmarna och gör något bra av säsongen. Det gäller både på isen och på läktaren. Det finns potential i laget även om jag saknar en tydlig försvarsgeneral likt Lian Bichel som säljer otaliga minuter och vars blotta närvaro får anfallande forwards att svänga av. Next man up, så att säga, det är dags att kliva fram och ta ansvar. Rögle behöver agera som ett lag där varje spelare bidrar med sitt strå till stacken för att bli en maskin.
Mot HV71 togs det steg mot att uppträda som ett lag men Rögle är ett stukat lag och varje motstuds skapar ängslan. Vi har sett det förut och kommer säkert tvingas uppleva det även fler säsonger. Det vi lärt oss är att det alltid vänder. Varken medgång eller motgång är för evigt utan det går att vända. Ju hårdare och mer konsekvent du jobbar desto fler puckar går stolpe in istället för stolpe ut. Stödet från läktaren är avgörande i att välta över motflyt till medflyt, att pusha spelarna till att tävla i varje moment på isen. Vinn varje närkamp, vinn varje puck, täck alla skott och förvalta dina lägen. Om vi står som mätta katter på läktaren och flippar på våra mobiler eller smyger iväg tidigare för att köpa en öl i pausen, är vi då ett dugg bättre än bekväma spelare som inte gör klart situationerna eller spelar klart varje byte? Passion, glöd och kämparanda smittar av sig, tyvärr gör det motsatta detsamma. Tempot på läktaren går ner när spelarna saker geist och vice versa. När vi stämmer upp som ett hav av röster skapas magi på samma vis som vi vill att laget ska spela tillsammans och spela den ishockeyn vi älskar att se och som betyder mål och vinster.
Match ikväll mot Örebro. Ska vi nöja oss med en öl i pausen, lite flippande på mobilen och klaga på spelare som inte visar hjärta eller ska vi stödja laget med våra hjärtan och strupar? Ikväll vänder vi säsongen! Vi är Rögle! Låt oss tillsammans skicka hem Örebro med en förlust och se till att vi förenas med laget i passion, hjärta och ett sjuhelsikes stöd från läktaren. Vi har gjort det förr tillsammans, låt oss ge hela Hockeysverige ett långfinger för bandyklubben från Skåne är att räkna med – inte minst vi hängivna supportrar!
