En dryg fjärdedel av säsongen 2024/25 är spelad och vi är mitt uppe i det första landslagsuppehållet. Efter 16 matcher börjar Rögle som lag att sakta ta form, efter en minst sagt vinglig inledning på säsongen. Det började i och för sig i dur, med två hyggligt stabila insatser mot Färjestad och Frölunda, men därefter kändes det som om Rögle halkade ned i ett stort svart hål i takt med att bärande spelare försvann ur laguppställningen på grund av skador.
Med nio nya spelare för säsongen famlade laget efter att hitta både en identitet och en stabilitet i en rad omgångar, vilket resulterade i sex raka förluster från omgång tre till omgång åtta. I omgång nio, mot HV71 borta, kändes det som om det hände något i spelarnas attityd och att förmågan att kampa och spela för varandra plötsligt höjdes flera nivåer. Hade det inte varit för att domarna missat en solklar tripping på Jesper Pettersson i slutet av matchen, hade vi nog lämnat Jönköping med tre poäng i bagaget den kvällen. Nu blev det två pinnar till slut efter Felix Nilssons distinkta avslut i förlängningen.
I matchen efter var Everberg tillbaka i uppställningen och från omgång tio och framåt har vi sett ett stabilare och mer pålitligt Rögle. Det är absolut inte perfekt på något vis, men dipparna är både färre och mindre djupa än tidigare. Arvid Holm har samtigt fått ett större förtroende i kassen och förvaltat det på ett ypperligt sätt. Om inte Holm fullständigt rasar ihop, lär det krävas mycket av Rifalk för att ta tillbaka förstaspaden i Rögle.
Efter uppehållet kan vi förhoppningsvis krydda uppställningen med Bristedt, Själin och Ashton, och därmed öka konkurrensen även bland utespelarna. Den har varit i det närmaste obefintligt så här långt på grund av alla skador vi haft. Förhoppningsvis får vi tillbaka Bengtsson, Peterson och Johansson i helt skick från deras medverkan i Tre Kronor och Karjala Cup.
Betyget på lagets insats efter 16 omgångar blir 2,5 på en femgradig skala. Omständigheterna har inte direkt varit på vår sida och vi vet att det tar tid att spela ihop ett till stora delar nytt lag. Det har varit okej så här långt, men det mesta kan trots allt bli både bättre och spetsigare under resten av säsongen.
Här är Röglesnacks betyg på spelarna så här långt, med korta motiveringar.
Betyg 5: Landslagsklass
– Ingen
Betyg 4: Hög SHL-klass
Arvid Holm: Kom tillbaka till SHL efter två säsonger i Nordamerika och hade väl en del inkörningsproblem de första matcherna. Men från omgång nio och framåt har han varit formidabelt bra. En trygg sista utpost som spelarna ser ut att lita på i väldigt stor utsträckning.
Michael Kapla: Stod över de första matcherna men var sedan den back som både spelade mest och producerade mest. Det känns som att Kapla arbetat på sitt defensiva spel och missarna i egen zon är både färre och mindre hårresande än tidigare.
Lucas Ekeståhl-Johnsson: Har LEJ genongående varit vår bästa spelare så här långt, tillsammans med Holm? Precis som Kapla har Lucas höjt sitt defensiva spel, samtidigt som han utvecklat sitt offensiva spel i form av ett precisare skott och större kyla med pucken.
Josh Dickinson: En aningens avvaktande start i Rögle-tröjan men på senare tid har Josh visat hur viktig han kommer att bli för detta Rögle. Det ser ofta inte särskilt märkvärdigt ut på isen, men han har förmågan att hitta avgörande passningar och finnas på rätt plats vid rätt tillfälle.
Brady Ferguson: Här har vi en kurva som fortsätter att peka uppåt. Det började redan under vårens slutspel och under de första 16 omgångarna har nog Brady varit vår genomgående bästa och mest stabila spelare. Det borde ligga ett nytt kontrakt på bordet.
Felix Nilsson: Den utlånade nödlösningen IK Oskarshamn har på kort tid visat att han höjer kvaliteten i vilket SHL-lag som helst. Det smärtar att han ska skickas tillbaka till Småland och utifrån sett känns hela låneaffären med Oskarshamn som ett fiasko ur ett Rögle-perspektiv. Dyra läropengar, minst sagt.
Betyg 3: Bra
Linus Sandin: Det sprakar inte direkt om Linus och han borde kunna ha lite mer fart i grejorna än vad som visats hittills. Ändå har han en förmåga att peat in sina viktiga mål och slå målgivande passningar i viktiga lägen. Trots allt en värdefull tillgång i det här laget.
Anton Bengtsson: Hade en tung inledning men har spelat upp sig de senaste omgångarna. Ger alltid sitt yttersta för laget och är jobbig för motståndarna att möta. Gör ett stort och ofta otacksamt jobb i det tysta, men skulle behöva bli lite mer effektiv för att klättra i betyg.
Dennis Everberg: Har bitvis sett ut som den “gamle” Everberg – en tuff, grinig och irriterande spelare att möta. Tar mycket fokus för motståndarna vilket gynnar Rögle. Poängen har uteblivit så här långt men fortsätter Dennis så här, är det bara en tidsfråga innan det lossnar.
Ludvig Claesson: Började lika darrigt som han inledde förra säsongen, och hade det inte varit för skador på kollegerna så är frågan om han inte hade fått sätta sig vid sidan av. Men med Kapla vid sin sida har Ludde höjt sig och börjar närma sig nivån han spelade på i slutspelet.
Filip Johansson: Har kämpat med omställningen från AHL till SHL men visar allt oftare att han är en klassback med hög potential i den här ligan. Sedan Filip parades ihop med LEJ har formkurvan pekat uppåt och förhoppningsvis kan spel i Tre Kronor ge ytterligare en skjuts uppåt.
Mattias Göransson: Kantboll från att hamna ett steg ner i skalan. Sticker inte ut på något sätt och kämpar för att hitta rätt i sitt nya lag. Han och kollegan Pettersson har så här långt inte gjort varandra bättre, och kanske skulle båda må bra av att få spela med en ny backpartner.
Gregor Biber: Har egentligen spelat alldeles för få matcher och minuter för att betygsättas men med skadorna på Kapla och Själin har Biber fått mer utrymme på slutet. Insatsen mot Färjestad hemma var rrikigt solid och lovade mer. Kan staben verkligen peta Biber nu..?
Henry Bowlby: Hans skridskoåkning är wow, framför allt de första 10-15 meterna. Där har han få övermän i ligan. Hade Bowlby vässat sina avslut hade han varit i poängligatoppen, med tanke på alla fina lägen han både skapar och får av kedjekamraterna. Stor förbättringspotential.
Betyg 2: Okej, men inte mer
Albin Sundsvik: Skador har gjort att Sundsvik fått spela högre upp i hierarkin under inledningen men han har tyvärr inte riktigt tagit den chansen. Han gör alltid ett hårt jobb och är en viktig lagspelare, men får nog nöja sig med att spela längre ned i laget och i special teams.
Linus Sjödin: Efter hans avslutning på förra säsongen hade jag stora förhoppningar på Linus. Tyvärr har de inte riktigt infriats. Samtidigt har han haft en otacksam roll som center i en fjärdeformation som saknat både kontinuitet och kompetens på grund av skadeläget.
Jacob Peterson: Ännu en kantboll som kunde varit ett hack ned i skalan. Man måste kunna begära mycket mer av en spelare som är tänkt att vara vår förstacenter och som gjort en bit över 80 matcher i världens bästa liga. Vi får hoppas att det lossnar för Jacob – det lär vi behöva!
Christoffer Rifalk: Fortsatte inte på nivån från vårens slutspel utan har snarare varit tillbaka på samma vingliga nivå som under förra säsongens grundserie. Det släpps in enkla puckar puck både här och där, och det släpps märkliga returer titt som tätt. Måste höja sig.
Jesper Pettersson: Vår nya tacklingsmaskin och hårding sades det inför säsongen. Nja, det har vi inte sett så mycket av så här långt. Jesper ser ut att kämpa med både fart, positionsspel och självförtroende, även om tendensen varit något uppåtgående mot slutet.
Betyg 1: Det här duger inte
Calle Själin:Har egentligen spelat för få matcher för att betygsättas men det vi hann se av Calle var inte några direkt höga nivåer spelmässigt. Det såg rent ut sagt lojt och förvirrat ut långa stunder. Minus fyra på fem matcher är inga smickrande siffror.
Oliver Eklind: Med bytet från Örebro till Rögle hoppades Eklind få ett spelmässigt lyft. Det har uteblivit. Har nog precis som Sjödin lidit av en skiftande omgivning i fjärdeformationen och kommer förhoppninghsvis hitta mer rätt med större kontinuitet och bättre kedjekamrater.
Axel Smeds: Har fått stort förtroende och mycket speltid när många ordinarie forwards varit borta. Men vi kan väl konstatera att kunnandet inte riktigt räcker till för den här nivån, inte minst i ett lag som har ambitioner att vara med och utmana om en titel. Utlåning på gång?
* Isac Solberg och Max Karlsson har spelat för lite för att betygsättas
