Beskedet att Anders “Masken” Carlsson lämnar sin roll som sportchef kommer lika plötsligt som överraskande. Det kommer dagen efter ännu en förlust för Rögle, där laget nu tycks vara inne i en ny förlusttrend efter en kort period av matcher med poängutdelning. På ett sätt känns Maskens beslut, om det nu verkligen är så att det är hans eget, fullt logiskt. Trots förhållandevis goda förutsättningar på papperet de två senaste säsongerna – Rögle har inte den största plånboken i SHL men långt ifrån heller den minsta – har han inte lyckats bygga tillräckligt konkurrenskraftiga lag. Utifrån sett är det svårt att se en tydlig linje i lagbyggena, och turerna nu senast med Kevin Marshall visar att mycket av arbetet tycks ha skett mer reaktivt än proaktivt.
Samtidigt kan det inte enbart vara Maskens ansvar att det ser ut som det gör på isen, utan här faller en mycket stor del av ljuset också på tränare Anders Eldebrink. Spelet har nu sett i stort sett likadant ut i närmare en och en kvarts säsong. Det finns så många saker som aldrig blir bättre, utan samma misstag upprepas gång på gång. Försvarsspelet är passivt, spelare utan puck står mest stilla och passningsspelet är genomgående bristfälligt. Linköpings två första mål igår är resultatet av dåliga passningar, med spelvändningar som följd. Och jag vet inte hur många gånger man spelat fast sig i egen zon p g a undermålig passningskvalitet. Nya spelare kommer in – exempelvis är halva backsidan utbytt sedan förra säsongen – och ändå fortsätter det att se lika virrigt och geistlöst ut i egen zon. 4,4 insläppta mål i snitt säger väl allt, egentligen. Försvarsspelet fungerar inte. Punkt.
Och det fartfyllda, rörliga offensiva spelet som utlovades innan säsongen startade, har vi så här långt bara sett glimtar av. Skotten fastnar ofta i block och när lägen väl uppstår väntar spelarna ofta någon tiondels sekund för länge med att skjuta.
Det finns bara en röd tråd i detta utöver Masken och det är huvudtränare Eldebrink. Hur man än vänder och vrider på det, så landar en minst lika stor del av ansvaret på hans bord. Det är hans ansvar att se till att laget är redo och på bästa sätt förberett för att spela på den här nivån. Är han verkligen ledaren och mannen att klara detta? Resultaten de två senaste säsongerna är svar nog på den frågan, anser jag. Uppenbarligen lyckas han inte få ut maximalt av det spelarmaterial han har till sitt förfogande. Vi har långt ifrån den bästa truppen i SHL, men att vi bara mäktar med att vinna färre än var tredje match i snitt köper jag helt enkelt inte. Det borde gå att sätta ett spel som är mer vägvinnande än så utifrån de givna förutsättningarna.
Förra säsongen kunde han och Masken skylla på en osannolik otur med skador, vilket lyfte trycket från både sportchefens och huvudtränarens axlar. Det är berättigat att fråga vad man ska skylla på nu, med en i princip full trupp (även om konkurrensen defensivt varit i princip obefintlig). Att byta tränare är absolut ingen garanti för omedelbar framgång, men fortsätter den negativa trenden måste klubben helt enkelt agera för en förändring även i tränarfrågan. Jag upplever att Masken och Eldebrink har varit något av ett team som jobbat tätt tillsammans med att försöka utveckla och etablera Rögle i SHL. Jag säger inte att den ene inte fungerar utan den andre, men sett till framtiden tror jag att klubben skulle må bäst av en fullständig omstart i den sportsliga ledningen.
Självklart förstår jag att det skulle kosta klubben mycket pengar att lyfta bort Eldebrink i det här läget, men det lär halvtomma läktare i Lindab Arena också göra. Jag upplever att uppgivenheten bland fansen börjar bli förödande och jag säger som Stefan Bengtzén i Brynäs: Har vi råd att INTE agera? Nästa år nära fördubblas ligabidraget från SHL till klubbarna och därför är det kanske det här den viktigaste säsongen på länge för Rögle BK. Efter bara en knapp fjärdedel av säsongen, känns det som om man redan är på väg att kasta bort den.
Jag sprang på en god vän i pausen mellan andra och tredje perioden i hemmamötet med Linköping i tisdags. Det var hans första besök i Lindab den här säsongen. Han var både chockad över den låga spelkvaliteten och naturligtvis besviken över att matchen var över efter bara två perioder. Jag tror inte han kommer tillbaka mot Luleå. Hockey måste vara passion, känslor, spänning och glädje. Rögle visar eller förmedlar inte mycket av den varan just nu.
Så personligen tycker jag att Rögle borde passa på och rycka hela plåstret, även om det svider till för stunden. Just nu har jag svårt att se någon annan lösning och jag vet att väldigt många med stort engagemang för klubben känner på samma sätt. Att en ny sportchef kommer att lösa de akuta problemen, det tror jag inte mycket på. Men som lekman kan jag givetvis ha fel. Därför ska det bli spännande att följa hur föreningen agerar om den resultatmässiga kräftgången fortsätter några omgångar till. Med Luleå hemma och sedan back-to-back möte med Växjö, är risken stor att förlustraden byggs på med ytterligare några matcher innan novemberuppehållet.
