Säsongens första träningsmatcher är spelade och turneringen i Köln gav precis de kvitton som alla i och runt klubben hade hoppats på. Tre raka segrar mot hyfsat kvalificerat motstånd imponerar såklart, och inte minst att så många detaljer i spelet redan tycks vara på plats – trots att det bara är tidig försäsong och att viktiga pjäser som Matt Anderson och Mattias Sjögren saknas i laguppställningen.
- Bra målvaktsspel. Både Justin Pogge (två matcher i Köln) och Ville Kolppanen visade enligt rapporterna upp ett förtroendeingivande spel i sina respektive matcher. Undertecknad såg bara första matchen mot Örebro och där var Pogge riktigt bra, framför allt i den första perioden. Att både Pogge och Kolppannen är med från start den här säsongen, tror jag kommer ha väldigt stor betydelse för Rögles prestationer i vinter. Vi har två konkurrenskraftiga målvakter, som förhoppningsvis kommer att kunna vinna matcher åt oss i vinter.
- En stabil defensiv. Nuvarande backuppsättning har utmålats lite som det här lagets svaga länk, men med endast fyra insläppta mål på tre matcher visade man att det antagligen inte finns någon direkt täckning för de farhågorna. Det är naturligtvis för tidigt att dra några slutsatser, men lägg till att laget generellt sett släppte till väldigt få klara målchanser nere i Köln, och vi kan åtminstone tillfälligt känna oss trygga med att Rögles försvarsspel fungerar och håller måttet.
- Bra special teams. Både box- och powerplay fungerade långt över förväntan, inte minst med tanke på att det här är detaljer som laget inte hunnit gnugga särskilt mycket under de första två veckorna på is. Dessutom är det många nya spelare som ska lära känna varandra ute på isen. Men en sak tror jag att vi kan konstatera redan nu: Rögle kommer att vara starka framför båda målen i vinter – många av de gjorda målen i Köln kom i form av returer, styrningar och snabba avslut i slottet.
- Fart och intensitet. Ni som såg Rögles förvandling under förra säsongen, vet att intensitet, fart och hög forechecking är några av de viktigaste ingredienserna i Cam Abbotts hockeyfilosofi. Den gångna säsongen disponerade han inte riktigt alla pjäser för att kunna spela den typen av hockey fullt ut, men nu förfogar han över ett lag som är mer eller mindre anpassat till den spelidén. Örebro förstod nog aldrig riktigt vad som hände när Rögle kom ut och fullständigt pulvriserade Närke-laget på 13 minuter i den första perioden. Om de hade väntat sig ett mer traditionellt spelande Rögle, så förstår jag att de blev chockade och tagna på sängen.
Med de här färska intrycken har jag svårt att släppa tanken på att åren med Eldebrink tyvärr är förlorade år för klubben. Jag fattar att det är svårt att förändra när beslut väl är tagna och att man vill ge människor chansen, men kanske borde klubbledningen insett tidigare att Eldebrink inte var rätt man på rätt plats. Bara ta skillnaden i engagemang. Vad jag vet var Eldebrink inte alls närvarande under försäsongens uppbyggnadsträning, utan infann sig först när det var dags att gå på is. Här är Cam Abbott den totala motsatsen. Han har varit med hela vägen under sommarträningen och säkert präntat in sin vinnarmentalitet i varje närvarande spelare och ledare. Det är sådant ledarskap som skapar vinnande kulturer.
Men det leder ju ingenstans att älta det som har varit, utan nu gäller det att blicka framåt. På mindre än ett år har bröderna Abbott alltså lyckats förändra den här klubbens identitet och självbild, och det finns numera en framtidstro bland supportrarna som jag inte har upplevt tidigare. Den uppgivenhet som vi kände i oktober-november förra hösten – inte minst efter 1-6 mot Mora i Lindab den 14 november – känns som en annan tid och ett annat liv. Nu pratar både tränare, sportchef och spelare om att vinna och målen tycks väldigt högt satta. Att Rögle redan den här säsongen ska vara med och konkurrera om SM-bucklan är kanske inte helt realistiskt, men jag gillar verkligen inställningen och den tydliga målbild som bröderna gång på gång försöker pränta in i alla runt klubben. Det kommer ge resultat, jag lovar. Och den som siktar mot stjärnorna, kommer ofta en bra bit på vägen även om man inte skulle nå hela vägen fram…
Jag tror inte ett ögonblick på snacket om “management by fear” som cirkulerade under förra säsongen, när först Chris och Cam några veckor senare gjorde sitt intåg i Rögle BK. Utan att ha full insyn bakom kulisserna är mitt intryck snarare att Cam är betydligt närmare sina spelare än vad Anders Eldebrink någonsin var. Det är bara att titta på hur det brukar se ut under träningarna. Cam tar sig ofta tid att prata med enskilda spelare, och samtalen är säkert en mix av både direkt feed-back och rent småprat. Det ser allt som ofta avspänt och naturligt ut. Jag är övertygad om att där ändå finns en ömsesidig respekt och att rollerna är glasklara, med tydliga regler och mål för både laget och individerna. Vissa människor är bara födda till naturliga ledare och Cam Abbott verkar vara just den typen av människa. Tydliga och uttalade krav, ja visst. Men något skräckvälde är det inte tal om – det hade garanterat inte fungerat.
På fredag kväll spelar Rögle nästa träningsmatch, den här gången mot HV71 i Olympiarinken i Helsingborg. Med tanke på att HV hunnit med att vinna mot både Frölunda och Färjestad i sina första träningsmatcher, lär det bli en rejäl värdemätare för detta Rögle. Det ska bli spännande att se om laget kan rida vidare på spelet i Köln och bygga vidare på sin segerrad.
Biljetter till matchen köper du här:
