Skulle Rögle kunna bygga vidare på segern mot Örebro i Luleå? En bortaseger skulle förmodligen kräva bättre effektivitet än sist och powerplay förbättras radikalt. I stort sett samma lag stod inför uppgiften. Ludvig Elvenes bytte plats med Nils Höglander, som därmed var trettonde forward från start. Mest förundrande är kanske ändå att Daniel Bertov fortfarande inte får plats bland sju backar.
Ganska omgående hamnade Rögle under press och i underläge då Jesper Williamsson alltför lätt rundades och röglebekantingen Daniel Sondell med en backhand på halvvolley kunde raka in 1-0 för hemmalaget. Men märkbart mindre tyngda av stundens allvar var det sedan en relativt jämn, hård förstaperiod där gästerna sedan senaste matchen höll fast vid ett bättre passningsspel och fick många avslut på mål. Vi fick faktiskt också se ett förhållandevis fungerande powerplay. Men ineffektiviteten fortsatte att grina oss i ansiktet. Rögle har också fortsatt svårt att ta sig ur egen zon. I och för sig mot ett tufft checkande Luleå. Men lite väl klumpigt trillade Alen och bjöd på fri gata.
I andra blev det tydligt att den avgörande skillnaden i denna ändå skapligt jämna drabbning skulle bli kampen framför mål. Niklas Olausson styrning till 2-0 på skott från backplats illustrerade detta väl. Luleå var starkare framför målen och fick sina avslut på mål medan Rögles inte kom ända fram trots relativt stort puckinnehav. Skotten fastnade på vägen. Och det blev lite klent och tunt, kanske rentav håglöst efterhand som man kände att matchen började rinna iväg. Ineffektiviteten kvarstår. Men idag brände vi inte bara lägena som så ofta mot Örebro. Idag var vi dessutom trubbiga och kom inte alls till i det offensiva spelet.
Tredje perioden blev mestadels en seg historia. På klassiskt SHL-manér kontrollerade Luleå händelserna och spelade enkelt bort tiden. Det tog exempelvisa nio minuter att få iväg ett skott mot Lassinanti. Totalt sett saknade Rögle både tyngd och elakhet för att kunna störa Luleås lugn. Det kan man i sina bästa stunder kompensera med fart och beslutsamhet. En liten glimt av det fick vi se efter ett lyckat boxplay mitt i perioden, men idag var inte insatsen hundraprocentig. Och då går man på pumpen, eller räcker helt enkelt inte till, mot ett svårforcerat lag som Luleå. Matchen dog definitivt då Luleå sätter 3-0 i tom bur. Alltför nära slutsignalen ordnar Ted ett lite tröstande 3-1-mål.
Sammanfattningsvis rör sig Rögle ändå på något sätt i rätt riktning idag, trots förlust och lite avsaknad av intensitet. I dubbelmötet mot Timrå är det viktigt att effektiviteten inträder. Då måste powerplay även resultera. Trubbigheten kan avhjälpas om man kompenserar sin lättviktighet med fart, mod, intensitet och vilja. Nu har vi 14 mållösa perioder av totalt 24 – då är det svårt att vinna matcher i SHL. Här har tränarstaben – och även sportchefen Chris Abbott – en nöt att knäcka.
Rögles tre stjärnor:
- Justin Pogge. Kan inte direkt lastas för målen – där hans backar 27 och 55 svarar för huvudlösa försvarsinsatser – och lämnar Pogge åt sitt öde. I övrigt stabil, med flera avgörande räddningar på många bra Luleå-chanser,
- Ted Brithén. Försöker tillsammans med Zaar och Bristedt, men det syns att såvä’l Ted som kedjekamraterna saknar det där extra självförtroendet för att kunna skapa fler målchanser. Man krånglar till spelet när det enklaste alternativet hade varit det bästa.
- Daniel Zaar. Glimtar till mellan varven och sticker ut i en i övrigt blek forwardsuppsättning. Här finns mer att hämta men det krävs att man börjar spela som ett lag. Nu känns det som att forwards jobbar för sig och backarna för sig.
