Innan en tredjedel av årets SHL-säsong är spelad kan vi konstatera att Rögle ännu en gång befinner sig i en djup spelmässigt kris. Efter en kort period av poänggivande matcher är laget nu uppe i åtta raka förluster, och under den korta resan sen premiären den 17 september har både sportchef Anders Carlsson och huvudtränare Anders Eldebrink lämnat sin poster. Alla som följt Rögle de senaste säsongerna förstår att det här handlar om så mycket mer än bara en tillfällig svacka och att det krävs något extraordinärt för att vända den negativa trenden. Det kommer inte att räcka med vare sig ny huvudtränare eller en ny sportchef.
De problem vi har just nu är inget som uppstått plötsligt. Det är följden av en tre år lång oförmåga att sätta en mer SHL-mässig trupp på benen. Det finns en stomme av spelare som hängt med ända sedan senaste säsongen i Hockeyallsvenskan 2014-15, och jag menar att denna “stomme” alltjämt tar för stor plats i truppen i förhållande till både kostnad och kapacitet. Visst, det är alltid lätt att sitta med facit i hand och ha åsikter, men man behöver inte vara någon hockeyexpert för att kunna konstatera att hockeykunskaperna hos merparten av de här spelarna inte är tillräckliga för att konkurrera i SHL. Det finns ingen anledning att gå in på några enskilda namn. Ni som kan ert Rögle vet vilka spelare jag syftar på och för alla er som är osäkra går det bra att kolla Rögles trupper genom olika säsonger på Eliteprospect.
Om man jämför med andra lag som tagit steget upp de senaste åren – Karlskrona, Malmö, Örebro och Växjö – vill jag påstå att de generellt sett varit snabbare på att successivt uppgradera sina trupper. Rögle gjorde en ansats att städa upp i truppen efter förra årets minst sagt röriga säsong, men frågan är om det verkligen gjordes en ordentlig utvärdering efter förra SHL-säsongen? Visst, vi var extremt skadedrabbade långa stunder men det är inte hela sanningen till varför det gick dåligt. Precis som nu hade vi det tungt eftersom alldeles för många spelare i truppen inte riktigt räcker till – det är nog tyvärr så den bistra sanningen ser ut. Just därför är vi sist och sämst.
Förklaringen är att det gjorts alldeles för många felaktiga förlängningar med spelare som inte håller måttet, och som i samband med att nya kontrakt undertecknats blivit rejält överbetalda i förhållande till vad de har förmåga att leverera. Vi har långt ifrån den lägsta spelarbudgeten i SHL, men får ut överlägset minst poäng per satsad krona. Det om något är ett bevis på att ovanstående resonemang håller fullt ut. Även förra säsongen låg vi i botten om man räknar resultat i förhållande till budget, även om det säkert blev ett dyrare år än normalt med tanke på alla skador.
Ta Jack Connolly exempelvis. Han är en av SHLs allra bäst betalda centrar, med en årslön på cirka två miljoner kronor (enligt Expressens lönesammanställning för 2016). I Rögle är han tänkt som den ledande centern bakom Ted Brithén, men sett till prestation är jag tveksam till om han ens klarat av att vara tredjecenter i något annat av SHL-lagen. Och detta är absolut ingen kritik mot Jack som person eller spelare – det är knappast hans fel att Rögle väljer att ge honom ett riktigt bra kontrakt. Det hade jag också tackat ja till, utan tvekan! Jag försöker bara visa på kärnan till Rögles problem och att det vi ser just nu inte är något som uppstått hösten 2017. Och för att vara tydlig, Connolly är bara ett exempel – jag skulle kunna lyfta fram många fler på samma tema.
Så vad göra nu? Ja, som många andra påtalat finns det ingen “quick fix” på detta, men oavsett vilken väg Rögle väljer gör man nog klokt i att redan nu försöka rusta truppen för ett kommande kval. Om det finns några pengar kvar – eller om medel kan skakas fram på annan väg – hade jag genast börjat sondera terrängen efter två etablerade backar som kan bidra till att styra upp det defensiva spelet. Låna ut en eller två av de befintliga backarna till Hockeyallsvenskan och börja bygg spelet bakifrån. Lyckas man sätta ett tryggare försvarsspel tror jag att det lossnar även offensivt så småningom. Man såg igår mot Örebro att forwards var mer upptagna av att inte släppa in mål bakåt än att vara produktiva framåt.
Satsa även på Justin Pogge som uttalad förstemålvakt och ge honom fullt förtroende att växa in i formen – oavsett om det trillar in en och annan enkel puck. Det har saknats en konsekvent linje på målvaktssidan, med allt för många konstiga byten hit och dit. Vi kommer definitivt behöva en målvakt som står på huvudet för att klara av att behålla SHL-platsen till våren. Det såg vi inte minst i kvalet mot BIK och nästa gång har vi förmodligen inte turen att få möta ett lag som är nöjt bara med att ha tagit sig till slutkvalet. Jag ser inte Kruse som denna förstekeeper.
Jag skulle bli mycket förvånad om vi inte är ett av lagen som får kvala oss kvar, även om det i nuläget “bara” är fem poäng upp till fast mark och 2/3 av säsongen kvar att spela. Med 70 insläppta mål på 17 omgångar och endast 36 mål framåt – med ordinarie lag – är det svårt att tala om otur och tillfälliga svackor. Vi är inte bättre.
