Känslan inför dagens bortamatch mot Örebro var att Rögle skulle få med sig ett bra resultat och mycket riktigt så lyckades Rögle äntligen bryta sin dystra bortatrend och återvända till Ängelholm med två sköna poäng. Det var väl inget direkt skönspel som ledde fram till en seger på övertid, utan som många gånger tidigare de senaste veckorna var det snarare den starka laginsatsen som till slut blev avgörande. Numera faller Rögle sällan ur ramen och det har blivit betydligt svårare för motståndarlagen att skapa målchanser.
På de fem senaste matcherna har Rögle endast släppt in sex mål, vilket är ett fantastiskt bra facit. Kan vi bibehålla den här nivån i defensiven kan jag garantera att det kommer trilla in åtskilliga poäng på Rögle-kontot framöver. Det enda orosmomentet är att offensiven samtidigt är en aning trubbig. Vi skapar en hel del chanser även idag men har förtvivlat svårt att stänka dit puckarna trots ganska öppna lägen. Jag tänker framför allt på Brithéns fria skottläge i slottet i slutet av andra perioden och Lergs friläge en bit in i tredje perioden. Där måste vi helt enekelt göra mål för att kunna plocka trepoängare även på bortaplan i de avslutande matcherna av serien.
Örebro skapade också en hel del målchanser, men var väl i princip lika trubbiga som Rögle i avsluten. Samtidigt gjorde Justin Pogge flera fina räddningar, liksom kollegan Eero Kilpeläinen. Däremot verkade det som om Rögle inte riktigt scoutat Örebros tekningssvarianter. Båda deras mål kom i anslutning till tekningar i Rögles zon, där Örebro-spelarna skickligt screenade bort de grönvita och fick till bra skottlägen från backplats. Det första målet var en styrning via Joakim Anderssons klubba (en puck som Pogge nog borde tagit) och det andra var en retur som Kalle Olsson skickade in via Pogges benskydd efter ett backskott. Här har Örebro helt klart fattat galoppen och insett värdet av hockeyns fasta situationer i form av tekningar i anfallszon. Bara att lyfta på hatten och se och lära!
Nu knappade vi in ytterligare en poäng på Örebro, och nu skiljer det bara fyra poäng till plats 11. Men Örebro har två matcher färre spelade, så vinner de sina hängmatcher är avståndet tio poäng. Men det är långt kvar och mycket kan hända! Samtidigt utökade vi avståndet till Mora med två poäng, men tappade en poäng i förhållande till Karlskrona (som vann hemma mot Mora). Det här är långt ifrån avgjort men nu har Rögle satt sig i en mycket bra position. Nu gäller det bara att kunna hantera att vara jagad istället för att vara den som jagar. Det är två helt olika mentala tillstånd, men Rögle kan samtidigt bestämma sig för att vara på jakt efter en bättre position i tabellen. Det är 15 poäng upp till Luleå på play in-plats och under normala omständigheter ska det inte vara möjligt att ta in så många poäng på 14 omgångar. Men större under har ju hänt och fortsätter Rögle som de senaste 7-8 omgångarna, är det faktiskt full realistiskt!
Slutligen, en stor eloge till AIA och övriga Rögle-supportrar som satte färg på läktaren och bidrog till att höja stämningen i Behrn Arena. Ni hördes genom TV-sändningen och jag är övertygad om att det bidrog till att lyfta spelarna i den så viktiga tredjeperioden. Bra jobbat!
Rögles tre stjärnor:
- Ted Brithén. Visar vägen med sitt lite tursamma mål men leder den kedjan som sett över hela matchen skapar mest oro i anfallszon. Det känns som om formkurvan är i stigande, vilket lovar gott för fortsättningen.
- Ludvig Rensfeldt. Är definitiv på väg upp ur källaren Har länge varit helt under isen men visar idag att formen är på uppåtgående. Vi vet vad Ludde kan när han är som bäst och förhoppningsvis kan han plocka fram sin högstanivå i avslutningen av seriespelet. 1 + 1 i kväll.
- Edwin Hedberg. Spelade sporadiskt i början men när Linus Sandin utgick i slutet av andra perioden fick han allt mer speltid. Utmanade ständigt Örebro-backarna och visade att han vill vara med och slåss om en ordinarie plats i laget.
