Nattinén mot Färjestad är lagd till handlingarna, men innan vi ställer in siktet på kommande möten mot Örebro och Mora finns det anledning att reflektera lite kring gårdagens match. Rögle gjorde bitvis en riktigt bra prestation och under långa sekvenser matchade man Färjestads höga fart. Inte minst under den första perioden, som förmodligen var en av de bättre som de grönvita gjort den här säsongen. Med lite vassare avslut och en något mänskligare Markus Svensson i målet, kunde ledningen efter 20 minuter ha varit 2-3 mål sett till hur chanserna fördelades mellan lagen.
Färjestad drog på sig betydligt fler utvisningar än hemmalaget och Rögle fick chansen att spela med en man mer på isen vid hela sju tillfällen. Motsvarande siffra för Färjestad var två. Samtidigt som boxplay steg för steg blivit bättre och bättre, är powerplay tyvärr ett fortsatt sorgebarn. Mellan varven var det hyggligt bra i matcherna innan uppehållet, där vi totalt sett spelade en riktigt bra och vägvinnande hockey, men bortsett från Växjö-matchen så var effektiviteten i powerplay alldeles för låg även då. Det är bara att titta i PP-statistiken, där vi ligger näst sist i tabellen. Så här långt har vi gjort mål i 14,75% av försöken, där bara Skellefteå är sämre med sina 13,33%.
Mot Växjö lyckades vi göra tre mål på sju försök (42% effektivitet) medan vi låg på 20% i matcherna mot Linköping och Djurgården. Hade vi legat på 20% eller högre igår, är jag övertygad om att det hade blivit tre poäng mot Färjestad.
Min bedömning är att vi kommer till alldeles för få skott och att “tålamodet” ibland blir för stort eller långt. Tempot dras ned när vi har en spelare mer på isen och vi är duktiga på att flytta runt pucken kring boxen, men det är sällan vi kommer in i de riktigt heta ytorna. Det fanns gott om möjligheter i gårdagens match att få iväg puckar mot mål i bra lägen, men både backar och forwards valde istället ännu en passning. Det blir lätt överarbetat, när man hela tiden söker den där sista öppnande passningen. Ibland kanske man borde välja det enkla skottet och gå på de returer och studsar som ofta uppstår när pucken läggs in mot målet.
Vad krävs då för att höja effektiviteten? Först och främst, ett högre passningstempo och en ökad beslutsamhet. När pucken flyttas snabbare blir det svårare för motståndarlaget att hålla sina positioner i boxen, vilket skapar både ytor och skottlägen. Samtidigt måste precisionen bli bättre. I går hade vi ett antal skott från utmärkta lägen som inte ens träffade målet. Då lär det inte bli varken returer eller gynnsamma studsar. Att träffa innanför ramen är kanske viktigare än att skjuta hårt – men kan du kombinera detta är det givetvis att föredra.
Jag hoppas därför att laget fortsätter att nöta powerplay, för i en jämn serie som SHL är det ofta en avgörande spelform. Vi skulle behöva få in en eller ett par spelare som kan avlasta Brithén, Zaar, Bristedt, Curran och Elvenes, som just nu är de spelare som drar ett tungt lass i just powerplay. Så vi kan ju alltid hoppas att Chris Abbott snart landar in några pjäser som inte bara breddar truppen utan även bidrar till att markant höja vår powerplay-effektivitet. Det lär behövas för att vi ska kunna hålla undan i längden från lagen under oss i tabellen.
