Redan före första nedsläpp meddelades att tränaren Cam Abbott kastat in handduken på grund av sjukdom. Redan då fick jag onda aningar inför matchen och tyvärr besannades mina värsta farhågor. Rögle hade i kväll världens chans att börja plocka in på lagen ovanför i tabellen och göra ett ordentligt avtryck inför storpublik i Lindab Arena, men istället blev det en riktig plattmatch. Med Cam Abbott borta var det alldeles för många spelare som alibispelade och fuskade i det mesta. Det var seg skridskoåkning och det var tyvärr inte tillräckligt många som var beredda att göra den arbetsinsats som krävs för att vinna en SHL-match. Jag tror knappt att Rögle hade ett enda vettigt uppspel på hela matchen. Det mesta var otajmat, segt och slarvigt.
Rögle fick annars en riktigt bra start på matchen med ett par tidiga numerära överlägen, och bland annat spel fem mot tre. Efter ett tämligen omständligt powerplay lyckades till slut Juhammati Aaaltonen få in sin egen retur bakom Jonas Gustavsson. Men där tog väl det roliga i princip slut, även om Lucas Elvenes också hade en bra chans att göra mål efter ett fint eget initiativ.
De första tio minuterna var väl okej spelmässigt av Rögle men sen tog Linköping över föreställningen fullständigt. De var bättre i allt; vassare skridskoåkning, mer precist passningsspel, hårdare arbetsinsats och bättre kollektivt spel. Framför allt hade de betydligt högre effektivitet och när de väl fick sina chanser så satt pucken skoningslöst bakom Pogge. Först satte Sörensen en puck i nättaket vid friläge och i början av andra var det Derek Roy som utnyttjade luckan i ett allt för offensivt och optimistiskt hemmalag. Återigen var det en svag andraperiod som mer eller mindre avgjorde matchen. Linköping kunde relativt enkelt göra tre mål i mellanakten. Röglespelarna verkade sitta kvar i omklädningsrummet och tycktes mentalt fortfarande vara på jullov.
Och precis som jag förutsåg innan matchen, släkten är ofta värst. Naturligtvis fick Almen Bibic göra mål, förmodligen ett av de enklare han gjort under sin SHL-karriär. Förutom målet bjöd han på fler tacklingar i kväll än vad han mäktade med på över 20 matcher i den gröna tröjan tidigare under säsongen. Det säger i och för sig mer om statusen i Rögle BK än om Almen.
Frågan är vad laget egentligen vill? Kan man verkligen inte bjuda upp mer än så här när det kommer storpublik och läget ser ut som det gör? Här får faktiskt spelarkollektivet ta på sig ett väldigt stort ansvar. Var är yrkesstoltheten? Med en rejäl insats i kväll hade kanske 500-700 av de som var här idag kommit tillbaka igen, men med tanke på den bristande underhållningen är det tveksamt om folk verkligen är villiga att lägga pengar på just hockey och Rögle.
Just nu kan jag tyvärr inte se att Rögle ska klara av att nå ett snitt på 1,4-1,5, poäng per match, vilket innebär att allt pekar mot kval i slutet av mars. Det är just den här typen av matcher som måste vinnas, och den kapaciteten verkar vi inte ha i det här laget. Det blir nog för bröderna Abbott och att redan nu börja rusta laget för kval och varför inte plocka in en mental tränare direkt. Att kvala är en vansklig historia och med det självförtroende som laget har just nu, kan det nog vara välinvesterade pengar. Det hjälpte ju förra säsongen och det kan ju inte gärna bli sämre än nu i vilket fall som helst.
Rögles tre stjärnor:
- Lucas Elvenes. Klart bäst bland Rögles forwards, trots jetlag och förmodligen hårdkörning under ett par veckor i USA. Det säger mycket om kvaliteten på forwardssidan just nu. Tar initiativ, åker skridskor och är ett ständigt hot i anfallszon. Fick kröna insatsen med ett tröstmål i slutet.
- Edwin Hedberg. En av få som i alla fall försökte, även om det brister både här och där i hans spel mellan varven. Tappar ofta pucken på fel ställen och måste lära sig att använda huvudet mer.
- Ben Youds. Klart bästa back. Spelar enormt mycket och gör ett jättejobb både framåt och bakåt. Men lär väl snart också dras ned i Rögle-sörjan och tappa i kvalitet. Lite Lex Schira…
