Välj en sida

Många med mig kände inte igen Rögle i första matchen i finalspelet. Om det berodde på nerver eller att laget helt enkelt inte kom upp i nivå, får vara osagt. Det kanske var så enkelt som att Växjö spelade ett spel som passade Rögle illa och där Rögle mer fick anpassa sig till Växjö än tvärtom.

Borta är sorgerna och bedrövelsen över förlusten och istället finns det en känsla av revanschlusta, det är min förhoppning åtminstone. En av våra stora låtskrivare och artister, Thomas Di Leva, har satt ord på känslorna kring Rögle och matchen ikväll. Låten “Ge aldrig upp”:

“När du inte vågar vara som du är
Och ingen finns för dig att fråga
När din tanke fylls av taggar som gör ont
Och världen brinner upp omkring dig

Glöm inte då att kärleken alltid tror på dig

Så ge aldrig upp, ge aldrig upp
För blommorna ler och stjärnorna ser
Ge aldrig upp, ge aldrig upp”

Det finns ingen anledning att ge upp utan allting talar för att Rögle studsar tillbaka och gör en bättre match ikväll. Rifalk har en förmåga att vara som bäst efter han släppt in någon puck som han kanske borde ha tagit. Försvaret är fortsatt solitt och kan forwards visa blad lite bättre kommer uppspelen fortare och sitta mer precist igen. Ett högre pucktempo med passningar på bladen saknades sist. Det fysiska spelet har varit Rögles signum under slutspelet, men av det såg vi inte mycket i match 1. Vinn närkamperna, vinn varje situation och skapa mer trafik in på mål och vinn returerna där. Jag tror att det är vad Cam och övriga tränarstaben tryckt extra på. Leon Bristedt gör sina bästa byten på hela säsongen i lördags. Kan fler ta rygg på honom? Olli Palola vinner närkamper och gör sina lagkamrater bättre, kan fler ta efter honom? Kan fjärdekedja spela ännu mer fysiskt och få ner spelet i anfallszon? Ju längre tid vår fjärdekedja kan tillbringa i anfallszon desto tröttare blir Växjöspelarna. Förstakedjan måste kliva fram och producera. Powerplayspelet har tappat lite tempo och då sjunker effektiviteten också. Allting hänger ihop.

Sam Hallam har gått ut i pressen och menat på att Moritz Seider har en egen regelbok för sitt fysiska spel och spelet med klubban. Visst använder Seider klubban  lite väl mycket för att knuffa sina motståndare med, men är det verkligen ett problem? Ingen har blivit skadad av hans fysiska spel och han har fått ta emot dubbelt så mycket i form av crosscheckingar. Jag vill påstå att det är ett större problem att det inte ens delas ut någon utvisning när Everberg crosscheckas i sidan av kroppen där du saknar skydd, när han sitter på knä och med resultat att han skadas. Behandlingen Everberg får framför mål utan åtgärd från domarna, är betydligt värre än Seiders fysiska spel. Och då har jag inte ens nämnt hur Ted Brithén fick sitt huvud upptryckt i sargen av en handske mot hakan i samband med en tackling. Om inte domarna skyddar nyckelspelarna, är det då tänkt att varje lag ska ha en “enforcer” med uppgift att brutalt hämnas varje oförrätt mot sitt eget lags nyckelspelare? Nu verkar Ted Brithén vara på väg tillbaka och Ted kan mycket väl vara tungan på vågen som får den här matchserien att tippa över till Rögles fördel.

Är det något Röglespelarna kan ta med sig ut på isen är det att aldrig ge upp och att vi vid sidan om alltid tror på dem, i både med- och motgång. Känslan är ändå att Rögle har fler nivåer att höja sitt spel med, både som lag och varje spelare individuellt. Ny match och nya möjligheter att kliva fram och vinna ikväll.

Foto: Rögle BK