Premiärmatchen är historia och det är dags att blicka mot nästa utmaning: Djurgården på Hovet i morgon kväll. Men innan vi avhandlar den matchen i det här inlägget, måste jag först reflektera lite över eftersnacket som följde på Skellefteå-matchen. Där fanns en hel del signaler som jag tycker känns en aning oroväckande.
Efter en förlust med 5-1 i en premiärmatch – där förväntningarna var uppskruvade till max – hade jag nog förväntat mig en skarpare reaktion från ledare och spelare än vad som var fallet. Visst, att förlora borta mot Skellefteå är inget att skämmas för, men det som gör mig lite orolig är de överslätande förklaringar vi fick höra efteråt: “Det här var ingen 5-1-match”, “Vi var lika bra som Skellefteå men de hade Joakim Lindström”, “Vi förde matchen långa stunder”, “Vi gjorde en bra match men de var effektivare” etc. Förlorar man med 5-1 är det inget snack i min värld och då ska man vara riktigt j-a förbannad och inte halvnöjd över en hyfsad prestation. Självklart ska man ta med sig de positiva bitarna, men utåt anser jag att man måste signalera något annat än att man är halvnöjd med matchen trots en svidande förlust. Vi var inte tillräckligt bra, punkt slut.
Nog om det. Nu gäller det att skaka av sig premiären och ta sig an nästa tuffa utmaning. Ett revanschsuget Djurgården i deras egen lejonkula, är nog en av de tuffaste bortamatcherna man kan ha i SHL. Så det lär inte bli enklare än i lördags, om nu någon skulle tro det. För att lämna Stockholm med poäng krävs det att Rögle har lyckats städa bort de brister i spelet som var ganska uppenbara mot Skellefteå. Jag tänker framför allt på spelet i numerärt underläge, där vi visade upp ett riktigt dåligt, osynkat och virrigt boxplay. Jag hade hoppats att vi skulle kunna sätta ett annat spel än den passiva variant vi sett de senaste säsongerna, men av matchen i lördags att döma kör man vidare med ett passivt och avvaktande boxplay.
Och de få gånger man valde att sätta lite press mot Skellefteå i deras PP, gjordes det både osynkat och feltajmat. Det gav Skellefteå precis de ytor de behöver för att briljera; först genom Jocke Lindström och sen via Mattis Olimb. Två helt matchavgörande sekvenser. Boxplay måste helt enkelt bli bättre om vi ska börja vinna matcher, inte minst på bortais.
Detsamma gäller vårt powerplay, som inte höll någon vidare kvalitet mot Skellefteå. Så här långt har jag svårt att se några egentliga linjer i den spelformen och våra hot från offensiva blå är helt enkelt för veka. Jag hoppas därför att Kodie Curran nu ges chansen i den här spelformen. Hans spelsinne och skott behövs, och jag har lite svårt att se varför han hålls utanför PP. Låt vara att han gjorde ett kostsamt misstag i den här spelformen i någon av träningsmatcherna, men det kan väl inte vara det som diskvalificerar honom? Personligen anser jag att det är ett felaktigt beslut av ledarstaben att hålla vår på pappret skickligaste offensiva back utanför spelet i numerärt överläge.
Sen förutsätter jag att Daniel Bertov nu får chansen på sex backar. Jag skulle föredra att se Schira-Bertov, Curran-Ahnelöv samt Williamsson-Youds i morgon mot Djurgården. Williamsson-Youds hade en tung kväll mot Skellefteå och var inne på tre av fem baklängesmål, men under försäsongen har de ändå visat att de håller en hygglig nivå tillsammans. Men det vill till att de kliver fram även nu när seriespelet har inletts.
Rögles tre nycklar i matchen:
- Målvaktsspelet. Pogge svajade betänkligt i premiären och gav ett osäkert intryck. Därför förutsätter jag att Kolppanen kliver in i målet mot Djurgården. Det vill till att han presterar på högsta nivå om vi ska kunna få med oss några poäng från matchen. Ville bör vara laddad att visa att han ska vara ettan i det här laget, så jag har goda förhoppningar på en bra insats.
- Special teams. Det är en aning tjatigt, men det är ofta spelet i numerärt över- och underläge som avgör matcherna i SHL. Jag känner inte riktigt att vi har satt varken ett vinnande PP eller ett stabilt boxplay, vilket är en aning oroande. Jag ser fram emot när rutinerade pjäser som Matt Anderson och Mattias Sjögren gör entré – då kommer vi få fler verktyg i de här spelformerna.
- Effektiviteten. Vi skapade en hel del mot Skellefteå, men avsluten var trubbiga (läs: skott mitt i magen på Lindvall). Det här har varit ett återkommande och genomgående problem för Rögle och det vill till att precisionen ökar framöver. Förväntade målskyttar som Thomas och Zaar var mer eller mindre osynliga mot Skellefteå, och dessa herrar måste börja kliva fram snart.
Inbördes möten
Precis som i fallet med Skellefteå så har Djurgården ett starkt resultatmässigt övertag på Rögle. I de tolv möten som har spelats sedan Rögle gick upp i SHL igen, har DIF vunnit åtta matcher under ordinarie tid. Rögle har samlat på sig två trepoängare samt en vinst på övertid och en förlust på dito. Det positiva i sammanhanget är att vi totalt sett har tagit dubbelt så många poäng på Hovet (sex poäng) än hemma i Lindab Arena (tre poäng). Låt oss hoppas att den poängdifferensen kan utökas i morgon kväll. Här är resultaten i de fem senaste mötena:
25/1 2018: Djurgården-Rögle 6-2
2/1 2018: Rögle-Djurgården 2-1
25/11 2017: Djurgården-Rögle 4-3 OT
5/10 2017: Rögle-Djurgården 2-6
4/2 2017: Djurgården-Rögle 1-2 OT
