Kristoffer Starck är en av många grönvita legender. Under sina tio seniorsäsonger i Rögle växte han ut till en stor publikfavorit för sin förmåga att både leverera poäng och ett stort hjärta på isen. Med sina 298 poäng och 406 matcher tillhör han den absoluta toppen både vad gäller antal matcher och gjorda poäng i Rögle. I år är det tio år sedan “Stoffe” la skridskorna på den berömda hyllan och idag handlar vardagen om helt andra saker än träning, bågar och backcheck.
Numera är det familjelivet som har högsta prioritet och som tar det mesta av hans lediga tid i anspråk. Familjelivet inkluderar två stycken döttrar varav den ena försöker gå i sin pappas fotspår genom att spela hockey med Rögles tjejer. På frågan om det kändes tomt efter den egna karriären, svarar “Stoffe” bestämt att han inte direkt saknar livet som hockeyspelare.
– Jag kände mig ”klar” och var faktiskt rätt trött på hockeyn. När jag slutade så jag kände ingen tomhet eller saknad, snarare en lättnad. Självklart kan man sakna att gå ut och spela en viktig match inför fullsatta läktare. Den kicken är svår att uppnå i det vardagliga livet, förklarar han.
Kvalfyllt minne
Han kom till Rögle från moderföreningen Osby som 16-åring inför säsongen 1994/95. De första två säsongerna blev det enbart matcher med J 20, men säsong tre kom även ett genombrott på seniornivå. Då spelade Rögle i division 1 och som 18-åring gjorde Kristoffer stort avtryck i laget. Poängskörden satte rejäl fart och genombrottet ledde så småningom även till en plats i det svenska U 19-landslaget den säsongen. Men hans starkaste minne från den här tiden är den avgörande kvalmatchen mot Kristianstad våren 1997. Ett pressat Rögle – både sportsligt och ekonomiskt – var piskade att vinna för att definitivt säkra sin plats i den näst högsta serien. Matchen slutade 6-2 till Rögle inför över 3 800 segerrusiga Rögle-supportrar.
– Det var nog den viktigaste matchen jag spelade för klubben. Förlust där och man vet inte vad som hade hänt med Rögle. Det var kanske tur att man inte var äldre och förstod hur mycket som stod på spel i den matchen.
Sverige enkelt val
Han är född i Kristianstad men tillbringade uppväxten i Osby i de norra delarna av Skåne. Med en mamma från Japan och en pappa från Sverige fick Stoffe två kulturer på köpet i barndomen, och fram till han var 16 år gjordes årliga resor till den japanska delen av familjen. På senare år har besöken i Japan blivit allt mer sällsynta, men i samband med sin 40-års dag fick han möjligheten att visa en del av sina rötter för den egna familjen.
– Det var särskilt roligt att visa barnen en del av min uppväxt. De tyckte det var ”liiite” skillnad mellan Tokyo och Ängelholm, skrattar Kristoffer. Såklart är det alltid roligt att träffa släkten man har där borta, men nuförtiden blir det tyvärr inte lika ofta som när man var barn.
Hans japanska sida gjorde också att det under juniortiden var på tapeten om han skulle spela vilja spela för Japan, men Kristoffer kände att det var Sverige han ville spela för.
– Nej, det kändes aldrig riktigt aktuellt. Det var i samband med att jag spelade för det svenska juniorlandslaget och då var valet enkelt.
Bäst kemi med “Jacke”
Under uppväxten var han något av en allroundsportare och höll på med friidrott, tennis, fotboll och hockey. När det blev tid att välja en huvudinriktning föll valet på ishockeyn, som han dels tyckte var roligast och dels var den sport där han var bäst. Från tidiga tonåren skruvades allvaret upp successivt och när Kristoffer skulle välja hockeygymnasium hade han erbjudanden från flera olika klubbar. Valet föll på Rögle och resten är ju en historia som många grönvita supportrar är väl bekanta med. Flytten till Rögle gav också en insikt om den egna potentialen och det var först i Rögles juniorlag som Kristoffer förstod att han skulle kunna bli hockeyspelare på elitnivå. Ändå blev det aldrig att han fick prova sina vingar i den högsta serien, varken med sitt Rögle eller med någon annan klubb. Men det saknades inte möjligheter.
– Efter min första riktiga A-lags säsong med Rögle så hörde Frölunda av sig och ville erbjuda mig ett kontrakt. Men då hade jag två år kvar på mitt kontrakt med Rögle och kände att jag nog kunde få bästa möjliga utveckling genom att stanna kvar.
Och kvar blev han. Totalt gjorde Kristoffer 406 matcher i Rögle-tröjan, vilket ger honom en sjätteplats i listan över spelare med flest matcher i Rögle. Det – i kombination med att AIA fortfarande kan sjunga hans namn ibland – gör honom både stolt och glad.
– Det är roligt att man fortfarande är ihågkommen och det visar ju att man har gjort något bra för klubben. Och att ligga i toppen av tabellen av spelare med flest Rögle-matcher är hedrande och jag känner mig stolt över att det blev så många matcher till slut, säger han.
Om du ser tillbaka på alla dessa matcher – vem var den bästa spelaren du lirade tillsammans med?
– Kenny Jönsson var verkligen något extra och han var helt outstanding när man spelade med honom. Men jag måste också lyfta fram Jakob “Jacke” Johansson, som jag ofta kamperade ihop med kedjemässigt. Det pratas ofta om “kemi” mellan olika spelare och den hittade vi i princip från starten.
Fortfarande mycket sport
Även om den egna karriären är lagd till handlingarna sedan länge, är det fortfarande mycket sport i Kristoffers liv. I sitt jobb på Pumas Customer Service ligger hans fokus på sportprodukter, och han sätter stort värde på att ha en regelbunden anknytning till sportens värld i yrkeslivet. Sen är han också en trogen följare av dagens Rögle och besöker Catena Arena så ofta det går. Kristoffer berättar att det i alla fall brukar bli en 5-10 matcher live per säsong, med undantag då för årets märkliga coronatider.
– Ibland känns det som om jag bryr mig mer nu som vanlig åskådare än vad jag gjorde som spelare. Det är en lite märklig känsla.
Hur ser du på Rögles utveckling under bröderna Abbotts – varför tror du att de har lyckats med att etablera klubben i SHL?
– Det har varit en grym utveckling att följa på nära håll. Utifrån sett så känns det som att kravbilden har höjts rejält och att man vet vad man vill ha in för spelare i laget. Allting verkar mer välorganiserat och genomtänkt numera.
Vad tror du om chanserna för årets lag att gå hela vägen och ta hem en SM-buckla?
– Om man kan klara sig från skador och sjukdomar, så är det fullt möjligt att man kan gå hela vägen. Så klart gäller det att pricka formen och ha lite flyt också. Just nu är jag mer orolig för att säsongen inte kommer att kunna slutföras.
