Nyligen utsågs Kenny Jönsson till Alla tiders Röglespelare av HD/NST:s läsare och trots att det snart gått nio år sedan han slutade spela i sin moderförening klappar hjärtat fortfarande hårt för Rögle. Vi fick ett Röglesnack med Kenny, där han ger sin syn på vad Rögle behöver göra för att bli långsiktigt framgångsrika på SHL-nivå och hur han ser på sin framtida karriär som tränare.
När vi pratar har Rögle precis förlorat sin tredje raka match – 2-4 i returmötet med Linköping – och precis som andra supportrar är Kenny frustrerad över den tunga starten. Men han manar till lugn och hoppas att klubben vågar hålla fast vid en långsiktig strategi och identitet.
– Vi ligger där vi ligger i hierarkin, och det tar tid att bygga upp ett stabilt och framgångsrikt SHL-lag. Se på Skellefteå exempelvis, jag tror de hade 4-5 hundår innan de tog klivet upp på en högre nivå. Personligen tror jag inte på någon quick fix för Rögle utan det är bara hårt arbete som betalar sig i längden, säger Kenny.
– Det behövs bättre kontinuitet, vilket är svårt när man ligger där Rögle har gjort nu i ett par säsonger. Vi har väl varit i kval mellan SHL och Hockeyallsvenskan elva av de tolv senaste säsongerna. När många andra SHL-lag kan börja sätta sina trupper i januari-februari, kämpar Rögle för att hålla sig kvar och då är det svårt att attrahera spelare till kommande säsong. Där är vi ofta bland de sista på bollen och det tror jag är ett av grundproblemen till att det aldrig lyfter riktigt.
Om jag säger att en anledning till kräftgången är att Rögle tappat lite av sin identitet på resan till SHL – vad säger du då?
– Nja, det vet jag inte om jag håller med om. Det handlar om att tro på det man gör som förening och sen hålla fast vid det. Om jag ska säga något som jag tycker man borde ändra på, så är det hur man kommunicerar utåt. Man kanske inte ska vara så optimistiska och prata om ”nästa steg” eller att ”gå direkt slutspel” i det offentliga.
– Den typen av uttalanden sätter bara onödig press på laget och föreningen, och skapar frustration och besvikelse hos både fans och sponsorer i fall de inte infrias. I min värld vore det bättre att verka i det tysta och istället inta underdog-positionen.
Glad och stolt
För en spelare som vunnit både OS- och VM-guld och haft en lång, framgångsrik NHL-karriär, kan en lokal utmärkelse kanske stå sig ganska slätt. Men att bli utsedd till Alla tiders Röglespelare värderar Kenny högt, även om han menar att det är omöjligt att jämföra olika vinster.
– Självklart blir jag både glad och stolt över att få den här utmärkelsen och bekräftelsen. Genom åren har det funnits väldigt många duktiga spelare i den här föreningen och att då bli utvald som den allra främsta är såklart mycket hedrande.
– Men det går aldrig att gradera vinster och säga att det ena är mer värt än det andra. Varje utmärkelse står för sig själv och jag kan inte säga att OS-guldet 2006 är värt mer än det från 1994.
När tycker du själv att du var som allra bäst i din långa karriär?
– Säsongen 1997/98 gjorde jag 40 poäng i New York Islanders och det var väl en av de främsta höjdpunkterna. Annars var mitt signum att jag levererade en hög lägstanivå och alltid kom till jobbet varje dag. Coacherna visste vad de kunde förvänta sig att få av mig i säsong efter säsong, och det gjorde att jag alltid matchades mot motståndarlagens främsta stjärnor.
– Alla spelare har ju en förväntan på sig att utföra sin del av lagarbetet och 70 procent av tillfällena måste du verkligen ligga där. 25 procent av matcherna ligger du kanske över den här förväntade nivån och fem procent ligger du under den. En av mina styrkor var att jag låg över den förväntade nivån över lång tid.
Du har varit assisterande tränare ibland annat Rögle och även varit ledare för Skånes TV-pucklag. Hur är statusen på din tränarkarriär just nu?
– Efter att jag lämnade TV-pucklaget har jag inte funderat så mycket på det faktiskt. Just nu känns det inte aktuellt att gå in som tränare för något seniorlag i någon form.
– Däremot har jag en son som är målvakt i Jonstorps J18-lag och där har jag klivit in lite som assisterande tränare. När jag ändå är i ishallen kan jag lika gärna försöka bidra med min kunskap och erfarenhet till killarna, och jag tror att det uppskattas. De är lyhörda och lyssnar verkligen på det jag har att säga. Det är en bra nivå just nu.
Då får vi inte se dig och brorsan Jörgen leda ett framtida Rögle tillsammans?
– Nej, inte som jag ser det just nu i alla fall. Just nu är jag inte där mentalt. Att vara tränare idag tar så otroligt mycket tid och du måste vara beredd på att offra ofantligt mycket annat.
– Alla moment och alla träningar ska förberedas in i minsta detalj – allt från övningar och videogenomgångar till vad du ska säga till varje enskild spelare. Det kanske kommer en dag när känner annorlunda inför uppgiften, så jag stänger samtidigt inga dörrar.
Har du förresten någon relation till Rögle idag?
– Nej, inte mer än som en engagerad och entusiastisk supporter. Jag står inte i klacken och sjunger men jag försöker gå på matcherna när jag kan och följer med noga resultatmässigt. Men jag kanske får sluta att gå på matcherna, för det känns som om det går dåligt varje gång jag är där live, skrattar Kenny.
Hur ser livet ut för dig idag?
– Först och främst driver jag ett biltvättföretag i Ängelholm och det tar en hel del av min tid. Sen ställer jag också upp som deltidsbrandman lite då och då. Och sen tar rollen som assisterande J18-tränare i Jonstorp också en hel del tid. Sammantaget så fyller det mina dagar ganska bra.
