Det har gått lite mer än ett halvt dygn sedan vi bevittnade Rögles kollaps i den tredje perioden mot Brynäs i Catena Arena. Fast i ärlighetens namn förlorade vi inte matchen i den sista perioden. Brynäs var klart bättre än oss i samtliga 60 minuter, och vår ledning efter de inledande två perioderna var både bedräglig och missvisande sett till hur spelet såg ut. Det var snarare Arvid Holm som såg till att hålla oss kvar i matchen ända fram till raset inleddes efter drygt fyra minuter i den avslutande akten.
Igår var det sorgligt att se Rögle på isen. Jag såg ärligt talat inte mycket som talar för att vi kommer vara något annat än ett bottenlag ännu en säsong. Det blir i så fall tredje säsongen i rad som vi tillbringar på nedre halvan av tabellen, trots fantastiska förutsättningar i form av både hängivna sponsorer och supportrar.
Som betraktare utifrån undrar jag hur det kan se så illa ut i säsong efter säsong, utan att föreningen gör något radikalt för att förbättra och utveckla sin verksamhet. Jag förstår att det görs massor i det dagliga som vi externa varken ser eller hör talas om, men samtiidgt är det ju ett tecken på att klubben behöver bli bättre på att berätta mer om åtgärderna som vidtas för att undvika de dåliga lägen som vi bevisligen hamnar i gång efter gång.
Vår klubbdirektör Daniel Koch har haft unika förutsättningar att sätta den här klubben på en nivå som vi aldrig har varit i närheten av tidigare. Intresset för Rögle är och har varit på historiskt höga nivåer de senaste säsongerna, och med ett bättre sportsligt utfall kunde vi cementerat det intresset för lång tid framåt. Men med ännu en risig säsongstart, riskerar vi att det tillfället glider oss helt ur händerna. Som en engagerad och hängiven supporter, som alltid stöttar laget i vått och torrt, är det faktiskt frustrerande att betrakta.
Kan vi verkligen inte bättre än så här, med de förutsättningarna vi ändå har?
Det var en fantastisk resa som laget gjorde under vårens slutspel, men med lite distans var det kanske också olyckligt att det gick så bra som det gjorde. För totalt sett gjorde vi en bedrövlig säsong spelmässigt, där underhållningsvärdet på matcherna i Catena Arena ofta var undermåligt. På hemmais lyckades vi i grundserien bara ta åtta vinster av 26 möjliga, trots en publik som ofta gjorde sitt yttersta för att elda på spelarna. Nu ser historien ut att upprepa sig.
På våra elva första hemmamatcher har vi bara tagit 17 poäng av 33 möjliga, med ett spel som allt som oftast ser både andefattigt och oengagerat ut från läktarplats. Gårdagens match var nog det största bottennappet av dem alla. För mig gjorde det ont att se och jag tror att merparten av hemmapubliken kände samma sak när de lämnade hallen igår. Catena Arena var utsåld ännu en gång, mycket tack vare den starka support som Brynäs har även i den södra delen av landet. Frågan är hur länge vi kan rida på framgångsvågen publikmässigt, utan att bjuda på något tillbaka? Hockey är passion, vilja och underhållning, allt det som just nu saknas i Rögle BK.
Tillbaka till det olyckliga i det lyckade slutspelet. Det sminkade över bristerna som uppenbart måste finnas i verksamheten. Jag gissar att framgångarna i slutet av förra säsongen gjorde klubbledningen bekväm i utvärderingen av både förra säsongen och säsongen dessförinnan, och att beslut som sannolikt skulle behöva ha fattats aldrig blev fattade. Nu valde man den enkla, snabba vägen – med Roger som tränare och Hampus som sportchef – istället för att på djupet ifrågasätta varför det sett ut som det gjort de senaste säsongerna.
Personligen undrar jag om det gjordes någon analys av förra säsongen överhuvudtaget? Och vad kom den i så fall fram till?
Nu kan alla se att något radikalt behöver göras för att vi som klubb inte ska behöva spela ett avgörande kval för vår SHL-existens till våren.
