Förtroendet för huvudtränare Anders Eldebrink är fortsatt starkt säger Rögles klubbdirektör Marcus Thuresson i en intervju med HD nyligen. Frågan är hur långt Rögle ska behöva sjunka den här gången innan det förtroendet är förbrukat? Förra säsongen gick det till omgång 35 och en dåvarande förlustrad på åtta matcher (som senare utökades till 13 matcher) innan klubbledningen kände sig tvingad att göra någon form av förändring för att försöka bryta den nedåtgående spiralen. Då lyftes Magnus Bogren och Mikael Gath ut och in kom Patrik Ross och Roger Hansson.
Att byta tränare är långtifrån någon garanti för framgång eller förändring. Det är bara att titta på Brynäs efter det att Roger Melin fick lämna efter bara åtta omgångar. Det har blivit marginellt bättre resultat men ändå fortsatt kräftgång i tabellen. Men det finns också exempel på det motsatta. Se på Södertälje och Leksand i Hockeyallsvenskan exempelvis. Det är två helt nya lag både spel- och resultatmässigt efter det att huvudtränarna bytts ut. Det finns såklart inget facit i detta, mer än att en eventuell förändring bör göras så tidigt som möjligt på en säsong.
Till skillnad från Rögleledningen är mitt förtroende för Eldebrink tyvärr förbrukat, och jag menar att han varken har energinivån som krävs i detta utsatta läge eller en spelidé som fungerar i SHL 2017. Under hemmamatcherna har jag bra insyn i Rögles bås. Jag ser varje rynka, varje skäggstrå och varje svettdroppe i spelarnas ansikten. Jag ser också varje ansiktsuttryck, hos både spelare och ledare. Det är ansiktsuttryck som säger mig att någonting är fundamentalt fel i laget. Uppgivenhet, frustration och tomhet är bara några sätt att beskriva dem på.
Men framför allt ser jag tränarstabens agerande under match, och hur deras ledarskap utövas i stridens hetta. Roger Hansson tycks köra sitt race, med personliga samtal och direktiv till enskilda spelare, Patrik Ross är klart mest aktiv i båset och gestikulerar ofta vilt för att förstärka sina budskap. Och till sist har vi Anders Eldebrink. För det mesta tyst och tillbakalutad. Hand upp någon som vid något enda tillfälle sett honom kliva fram framför spelarna och med energi förmedla vad han tycker och känner? Nej, tänkte väl det. Jag har i alla fall aldrig sett det. Vilket budskap förmedlar ett sådant kroppsspråk till spelarna? I min värld ger en liknöjd tränare, liknöjda spelare.
Och så har vi det här med spelet. Hand upp någon som tydligt kan förklara vad Rögles nuvarande spelidé går ut på? Nähä, inte många händer i luften där heller, ser jag. I dagens SHL handlar väldigt mycket om fart och hård press. Eldebrink verkar förespråka en hockey som är precis tvärtom. Inför den här säsongen handlade allt om att Rögle skulle bli ett mer puckförande lag, alltså ha mer puckinnehav än föregående år. Han pekade mycket på att backarna skulle vara mer delaktiga och drivande även i det offensiva spelet. Med mer spelskickliga backar skulle vi få bättre uppspel och därmed få en både vassare och starkare offensiv. Ironiskt nog är det just i uppspelsfasen från egen zon som Rögle haft sina största problem så här långt i vinter. Istället för att slå ett snabbt förstapass, verkar Eldebrink ha bankat in ett tänk att alltid spela bakåt först, för att sedan komma till ett ordnat uppspel. Det finns inget annat lag i ligan som delar denna strategi.
Motståndarlagen läser enkelt sönder Rögles intentioner, och kör hög forecheck och samlad, intensiv press mot pucken. Resultat: Rögle fastnar ofta i egen zon eller i mittzon, och kommer väldigt sällan i samlad trupp in i anfallszon. Och för att inte vara för allt för hård mot spelarna i det här fallet, så är det ju inte direkt Paul Coffey-klass på vår backuppsättnings puckhantering och passningsspel. För mig är det spelidén som uppenbarligen är problemet och grunden till att vi har så förtvivlat svårt att vinna matcher. Idén tycks helt enkelt inte anpassad till varken materialet vi har eller till den typen av hockey som spelas i dagens SHL. Tyvärr har det sett likadant ut under en ganska lång tid nu.
Fortsätter trenden nedåt för Rögle så kommer det garanterat en tid då ledningen tvingas att agera i tränarfrågan. Så säg att Eldebrink får lämna som huvudtränare, vem ska man då ta in istället? Marknaden för erkänt duktiga tränare blomstrar inte direkt såhär års, och jag kan tänka mig att plånboken redan nu är hårt ansträngd för klubben. Därför menar jag att en lösning kan finnas närmare än vad många kanske tror, nämligen att sätta in Patrik Ross som huvudtränare. Visst, det blir inte en helt ny röst, men det blir garanterat ett mer energifyllt och rakare ledarskap. Och framför allt blir det inte mycket dyrare för Rögle.
Jag har alltid gillat Patrik, ända sen jag först såg honom i JVM-studion i SVT. Jag tyckte redan då att han verkade mycket sympatisk och sade många kloka saker. Och för att återkomma till det jag ser i Rögles bås, är det just Patrik som brinner, gestikulerar och höjer rösten – allt det som Eldebrink inte gör. Men han är inte den som är ytterst ansvarig, varken inför spelarna eller inför resten av ledarstaben. Det är lite som att vara vice VD på ett företag som en VD är på väg att köra i botten. Du kan ha många goda idéer, tankar och förslag på hur utvecklingen ska vändas till något positivt, men i slutändan är det inte du som har sista ordet oavsett…
