”Bortom hopp och förtvivlan blir alla känslor guld”
Thomas Di Leva skriver de mest fantastiska sånger som speglar livet. Att följa Rögle den här säsongen är en känslomässig bergochdalbana. Kvällens match mot Linköping var inget undantag. Kvaca lyckades släppa in två puckar som inte såg otagbara ut innan han blev pååkt och fick bryta matchen. Rifalk kom in och visade klass och trygghet.
Man blir inte klok på Rögle den här säsongen, en briljant första period där spelet parkerades i anfallszon byttes mot spel utan självförtroende i andra innan Rögle kom ut som ett nytt lag igen i tredje perioden. Det måste hittas en stabilitet och att laget fungerar som en lagmaskin med en hög jämn nivå.
Laget och spelarna är byggt för SM-guld men trots att Rögle radar upp segrar är de fast i bottenstriden även om det bara skiljer några futtiga poäng upp till topp 6. Låt os hoppas att Di Leva har rätt om att bortom hopp och förtvivlan blir mer än våra känslor guld i vår. Potentialen finns där.
Rögle borde avgjort matchen under ordinarie tid, åtminstone två gånger dansade pucken på mållinjen utan att vilja gå in. Istället studsar pucken in i slutsekunderna via en Rögleskridsko bakom Rifalk som i situationen störs av en Linköpings klubba. Om tur och otur jämnar ut sig över säsongen så ser det ut som att Rögle har många puckar som kommer att studsa deras väg i vår.
Vad finns det att säga nyförvärvet Bowlby? Vi får hoppas att han har fler nivåer i sig. Zaar var tillbaka och där vet vi att det finns mer att hämta. Ett stundande derby borde väcka mer engagemang och locka fram högre nivåer hos fler. Annars var matchen mot Linköping ännu en påminnelse om att Rögles backar kommer till sin rätt i offensiven och att det saknas stabil grund i egen zon för att bygga en fästning. Jag är inte mycket till att sätta tilltro åt frälsare men jag håller fingrar och tår för att Lian Bichel ansluter inom kort och visar pondus i egen zon. Kreativa backar finns det gott om på isen.
