29 omgångar och hela 2018 avverkat. Dags att summera intrycken från året som gott och spå lite inför 2019!
Jag tycker mig se RBK i en berg-och-dalbana, på väg mot lite högre höjder kommande år, med allt kortare nedförsbackar och bättre kurvtagningar. Några skruvar sitter fortfarande löst, men reservdelarna fungerar. Nya komponenter utformas med framgång samtidigt som gamla återfår sin glans. Någon förstärkning kan det säkert också bli, men lagbygget ser ut att klara färdens påfrestningar allt bättre.
Försäsongen antydde att ett ännu ofärdigt lag skulle kunna klara SHL-banan. Men vi fick en lång, fasansfull nedförsbacke. I stort fick sedan Currans omformning och Ted-kedjans ledning oss upp på banan för en remarkabel färd i positiv riktning under november.
I december mattades novembers hjältar något, vilket ofta är helt naturligt efter ett stort uppsving. Skador på nyckelspelare tillkom, men bredden och ungdomen höll emot fint. I slutet av året visade sig kollektivet mäktigt att fälla vilken björn som helst, oavsett vilka som saknats p g a skador eller landslagsuppdrag. Riktigt förtroendeingivande!
För 2019 ser jag ett lag som blir allt mer stabilt. Att man med nyvunnen hårdhet krigar vidare i slag efter slag för att vara väl förberedd på slutspelsstriden. I mål tävlar två trygga kompisar om förstaspaden i slutspelet och vinner växelvis matcher åt oss istället för att omväxlande rosta och brännas ut individuellt. Backsidan återfår sin bärande kapten Schira och Curran fortsätter excellera. Ahnelöv förvandlas gradvis till ett monster medan Jonsson framgångsrikt odlar hår på bröstet. Bertovs tankar sprallar mer och mer i takt med kroppen och Bondesson bemästrar modet att utvecklas med förnuft. Alen och Jesper spelar enkelt och lojalt.
Mycket talar för att det vi gör just nu räcker för att ha tre lag bakom oss när serien är slut. Men ska vi undvika den förhatliga elfteplatsen i Ingenmansland och nå vårt första SHL-slutspel på 25 år, så bör vi så klart fortsätta skruva på bygget i verkstaden. Lite större produktion och effektivitet erfordras nog för ett vidare lyft. Special teams måste absolut vässas, dels för att kunna nå slutspel och dels för att väl där vara att räkna med. Kanske kan ytterligare en producerande enhet formas kring Sjögren, t ex med Mingoia och Sandin alternativt Höglander. Eller kan Lucas komma tillbaka efter JVM och få fart på någon ny och någon gammal komponent? Det beror så klart lite på om Chris eventuellt hittar någon ny komponent med hög prestanda.
Ungefär så här går nog tankegångarna i verkstaden inför det nya året.
Gott Nytt År alla Röglefans!
