Rögles Anton Bengtsson är en spelare som sällan får de stora rubrikerna. Men med den spelmässiga nivå som han har levererat hittills i det här slutspelet, är det omöjligt att inte sätta lite extra fokus på nummer 28. Han kom till Rögle och Ängelholm inför förra säsongen, med ambitionen att få en större roll än vad han hade haft under många säsonger i HV71. Och som han har växt under tiden i den grönvita tröjan! Den innevarande säsongen levererade han 18 poäng på 48 matcher, och var därmed nära att tangera sitt personliga poängrekord på 19 poäng från säsongen 2014/15. Av de 18 poängen var 13 mål, och nu i slutspelet har han så här långt gjort tre poäng på sex matcher.
Alla vet att det djupt inne i Bengtssons bröstkorg bankar ett gulblått hjärta och för hans del måste det ha varit jobbigt att på distans följa HV71:s spel- och resultatmässiga kollaps den här säsongen. Tänk bara vilken skillnad en spelare som Anton hade kunna göra för HV71, och det måste svida lite extra hos pappa Agne Bengtsson – klubbdirektör i HV71 – att se sonen leverera på de här höjderna i ett annat SHL-lag. Med facit i hand är det obegripligt att HV71 släppte iväg Anton, men det kanske också var ett ömsesidigt beslut när det väl fattades för ett par år sedan. Att byta miljö är aldrig fel och det var nog så att Anton fastnat i ett fack i HV71, med små eller inga möjligheter att utvecklas och hitta nya vägar i sin karriär.
Under sin tid i Rögle har Anton Bengtsson fått testa olika roller. Rollen som förstacenter gick okej men utan att det lossnade helt. I rollen som fjärdecenter var Anton fantastisk och det fanns många supportrar som inte ville flytta honom från den kedjan när han så småningom flyttades ut som vinge istället. Men vilken fingertoppskänsla från Cam! I rollen som offensiv vinge har Anton visat upp ett register och en målfarlighet som många nog inte trodde fanns. Brady Ferguson har samtidigt axlat Antons roll som center i fjärdelinan på ett förträffligt sätt.
Som Anton spelar just nu, så måste där också ha börjat växa in lite grönvita nyanser i det Bengtssonska hjärtat. Nummer 28 är precis överallt på isen och gör skillnad just nu. Är han inte i egen zon och täcker skott i boxplay, driver han spelet i offensiv zon tillsammans med kedjekamraterna Brithén och Tambellini. Tillsammans ser de till att göra tillvaron extremt jobbig för motståndarna, och med sitt hårda jobb ser Anton Bengtsson till att skapa ytor för sina kedjekamrater. Man skulle kunna tro att han aldrig spelat för någon annan klubb än Rögle, med den passionen och den arbetsinsats han bidrar med kväll efter kväll.
När såg ni honom göra en dålig match senast? Bottennappen är extremt lätt räknade under de två säsonger han nu varit i Rögle, och hade jag varit Chris Abbott hade jag lagt fram ett livstidskontrakt direkt. Spelare som Anton Bengtsson ska man vara extremt rädd om, för de är banne mig inte vanligt förekommande längre i dagens ishockey. Kontraktet med Rögle sträcker sig över ytterligare två säsonger efter denna, men jag hade gärna sett Anton Bengtsson som en av ryggradsspelarna i Rögle under längre tid än så.
Alla lag behöver kulturbärare och kontinuitet, i en annars extremt föränderlig värld. Fråga bara HV71 om de idag ångrar att de skeppade iväg både Martin Thörnberg och Oscar Sundh inför den här säsongen – jag skulle gissa på att det finns en hel del dyrköpt ånger hos sportchefen Johan Hult i just den frågan. Det var ganska tydligt att HV71 tappade mycket av sin själ och sin kompass när dessa viktiga kulturbärare inte längre fanns för att driva omklädningsrummet och övriga spelare i laget.
Med Ted Brithén på långtidskontrakt är Rögle hyfsat trygga vad gäller just den här biten, men jag ser att även Anton Bengtsson – och kanske också Taylor Matson – skulle kunna vara med och bära Rögle under lång tid framåt.
Text: Jonas Nordström och Jens Leandersson
Foto: Bildbyrån
