Välj en sida

Rögles säsong är slut. Det känns så brutalt på något vis, men samtidigt ska vi vara otroligt stolta över vad det här laget har presterat den här säsongen. Det här laget har satt Rögle på kartan i Hockeysverige på allvar och det finns just nu inget som tyder på att klubbens ambitionsnivå kommer att sänkas framöver. Jag tyckte mig se och höra revanschlust deluxe hos både Abbottarna och hos en del spelare i efterspelet av gårdagens match. Sättet som Cam Abbott tryckte ned sin silvermedalj på i byxfickan, visade med tydlighet att han inte bara var besviken i stunden utan att han även var förbannad över att vi inte riktigt lyckades ta det hela vägen den här säsongen. Så nära, men ändå så långt borta på något vis. Men, bara att gratulera Växjö till en väl genomförd finalserie.

Nu inleds Silly-säsongen och det gick inte lång tid efter slutsignalen innan alla medier berättade hur detta Rögle kommer att brandskattas inför nästa säsong. Att de bästa spelarna i SHL ryktas vidare till mer pengastinna ligor är inget konstigt. Det är en lika illa bevarad hemlighet som den om antalet hockeygymnasium som nobbade en ung Ryfors (Hur var det nu igen med den saken, Åke Unger..?) . Nå, blir det då en spelarflykt från Rögle efter denna säsong? Mycket pekar på det. Det mesta pekar dessutom mot att det är några tunga namn varav en del med viktiga rötter i klubben.

Frågan jag ställer mig är vad vi förlorar på detta? Utöver spelarförluster ska det även mer eller mindre vara klart att Cory Murphy lämnar för Finland. Samtidigt verkar det råda en viss osäkerhet i kring huruvida Janne Larsson stannar hos de grönvita. Förlorar vi eventuellt mycket mer i dessa potentiella förluster på ledarsidan än vad vi gör på spelarförlusterna?

I Rögle är vi vana vid att spelare lämnar efter bra genomförda säsonger. Det som är annorlunda idag är att de inte lämnar en jojo-klubb för att spela i en klubb som slåss om SM-guldet, utan numera så är det NHL, KHL och Schweiz som istället kan erbjuda en bättre ekonomisk framtid. Jag har all respekt för att spelare ser till sig själva och sina familjer och att de väljer mer pengar – det är inget konstigt med det. En dag är karriären över. En av Rögles största styrkor de senaste säsongerna har varit klubbens förmåga att få de spelarna som stannar kvar att växa och ersätta stjärnor som försvunnit. Så har det även varit denna säsong. Att ett år som detta, som började med att bärande spelare som lämnade inte direkt ersattes, lett till den sportsligt mest framgångsrika placeringen någonsin är ett bevis på detta. Ekonomiskt för klubben är detta inget annat än ett vinnande koncept. Man har ett gäng knoppar, många blommar ut till krokusar och går sen vidare.

Jag tror att efter en säsong som denna så kommer Rögle att behöva fler sådana “klättrare” nästa säsong. Vem eller vilka tar de nödvändiga kliven nästa säsong? Det återkommer vi till lite längre fram då vi vet mer om lagbygget inför kommande säsong. Känslan säger mig att detta kan vara sista dansen med gänget för många av spelarna som varit framstående denna säsong. Det kommer återigen, på pappret, att vara kännbara förluster. Kan Rögle även denna gång behålla sin identitet om spelare med rötterna här, som Zaar, Hansson och till viss del också Ryfors försvinner? Everberg var ju också osäker ett tag men vi får hoppas att hans senaste uttalande att det ”inte finns några alternativ” verkligen stämmer. Därtill ska vi försöka ersätta Seider och eventuellt även Gélinas.

Denna säsong, när juniorserierna varit helt pausade så är det ovisst hur det ser ut underifrån. Visst har vi fått se en del av framtiden i Sjödin och Kasper denna säsong, men steget till ordinarie plats i truppen är stort. Vi vill ju såklart, även framöver, kunna peka på flertalet av spelarna och med stolthet konstatera att de är från de egna leden men om vi ska vara kvar i toppen så behöver vi även ha in kvalitet.

Frågan jag ställer mig är hur stora roller som Murphy och Larsson spelat i spelarnas utveckling och deras förmåga att axla mer speltid och större ansvar dessa säsonger? Nu ska eventuellt en ny tränartrojka sättas samman. Denna måste klaffa omgående och detta med färre grundstenar på plats bland spelarna.

Det viktigaste är att Rögle, oavsett personal, förblir det Rögle som byggts upp under de senaste tre åren. Vi måste se till att behålla ödmjukheten som vi har fått med oss tack vare att vi sett “mörkret” på vår resa genom åren. Vi har tack vare denna resa förstått vad det innebär att vara en jojo-förening och jag tror att det är detta vi har att tacka för att vi numera står så stabilt på jorden, trots denna och förra säsongens framfart av laget på isen. Oavsett vilka som kommer in så behöver denna ödmjukhet vara en stor del i introduktionsveckan som ”ny på jobbet” hos klubben.

Känslan är att en av de främsta ingredienserna som Abbotts tillsatte i sin Rögle-anrättning var just den vinnarmentalitet som vi så ofta fått se de senaste säsongerna, men kanske också ett stort mått av ödmjukhet. Självklart ska vi glädjas åt den säsong som laget precis levererat och självklart ska vi bygga vidare på den här framgången som ett SM-silver innebär. Men samtidigt får vi inte tappa bort vilka vi är, då det är just var vi kommer ifrån som har lett oss hit där vi är idag. Skillnaden när laget eventuellt behöver byggas upp igen, det är att lovande spelare nu blickar mot Rögle när de vill ta nästa steg i sina karriärer. Klubben kan sannolikt välja bland fler intressenter idag än någonsin tidigare. Rögle sitter i en position där man kan välja ut russinen ur kakan. Då gäller det att se till att välja dessa med omsorg. SHL är alltför jämn för att ett fall nedåt ska vara helt omöjligt.

När vi just nu är på toppen, så känns det väldigt långt ner till Allsvenskan. Just nu. Fråga bara HV71…

Foto: Andreas Ljunggren, Rögle BK

Kommentera