Efter första halvan av CHL-åttondelen bubblar åter tvivlen kring Rögle. Väldigt lite fungerar som laget tänkt sig och det beror sannolikt på väldigt många saker som hänger ihop. Jag saknar fortfarande ett par djärva drag från tränarna.
Klok blir förhoppningsvis en förstärkning som kanske också kan hjälpa Mozik? Om Klok varit på plats från start? Då hade Engström troligen inte fått så mycket speltid tidigare. Vi hade nu ej förundrats över hur han kunde hamna på läktaren? På sikt behöver det inte vara ett problem för Engström som redan överraskat positivt, troligen är given i JVM-truppen, har kontrakt över kommande säsong och ingår i Rögles framtidsplaner. I det närmaste kan han hålla igång i J20 och kanske längre fram till och med bli utlånad för att få speltid med seniorer under en period? Komplikationen som ligger honom i fatet här och nu är att så fort tränarna i stället sätter någon av seniorerna på läktaren, betyder det i princip hej då till denne, i alla fall missnöje. Då kan man återigen bli en back kort och känsliga för skador. Samtidigt känns det väldigt bakvänt att sätta en av få positiva överraskningar, som Engström ändå är, på läktaren. Är det ens på kort sikt meningsfullt att fortsätta smöra med dyra seniorbackar som faktiskt ser sämre ut än junioren? Att för deras skull hålla tillbaka Engström som borde få kliva vidare på isen – är det till gagn för laget?
Blir Klok den härförare han måste vara för att Rögle ska kunna lyfta? Även unge Wallinder som hittills varit bäste back får bereda plats för det med mindre speltid i powerplay. Jag menar inte att man måste stryka alla medhårs och kan tycka den degraderingen är rätt i dagsläget. För just i PP har Wallinder bara varit okej, men absolut inte lysande. Samtidigt gäller det naturligtvis att försöka hålla alla de man ämnar ha kvar i rostern glada, motiverade och inspirerade. En delikat balansgång. Med fortsatt mycket speltid är Wallinder nog ändå okej. Fast förmår han samtidigt att lyfta Sund? Det var inte finnen som bjöd Salzburg på ledning i åttondelen, men han var snubblande nära att återigen bidra med både en utvisning och en bjudning i sista perioden.
Kan Lesund hjälpa Kapla att undvika spela fast sig själv längs sargen i egen zon? Tveksamt, att döma av matchen i Salzburg. Trots allt är kanske både Jonsson och Engström bättre alternativ? Med andra ord, efter landslagsuppehållet och omstarten finns det fortfarande så många frågetecken kring backbesättningen som måste rätas ut att man blir alldeles yr i mössan.
Tänk om man satsat på Larsson – som spelade center med bravur i landslaget i söndags – som just center från första början på säsongen? Då hade vi kanske inte haft en enda lyckad kedjeformation just nu. Eller så hade vi haft fler? Jag fortsätter hursomhelst att tjata om Larsson som center. Därför att alla andra kedjeformationer hittills stått och stampat hela säsongen. Därför att laget inte har råd att vaska en potentiell toppcenter på kanten, en spelare som är både kapabel och villig på positionen. Jag tycker inte heller man bör se Larsson och OSL som oskiljaktig ler- och långhalm. Låt hursomhelst antingen Kasper eller Larsson få försöka blåsa liv i en annan toppenhet. Låt de kvarvarande två få ta sig an en ny vinge. Annorlunda uttryckt skulle alltså OSL få följa med den ene till en av två “toppkedjor”, den andre få leda den andra toppkedjan. Alla tre hör naturligtvis just nu hemma högt i hierarkin. För det är bevisligen de tre som driver laget offensivt och producerar. För övrigt handlar topp-epitetet mest om PP-roll eller ej eftersom speltiden med fullt manskap fördelas relativt jämnt. Man rullar ju ganska jämlikt på alla fyra enheterna och matchar föga efter form. Något tränarna också kan skruva på.
Kasta gärna runt bland vingarna. Men nog bör man väl para en lirare med en bulldoser? Fast skit i vad som står på tröjan! I dagsläget har nära nog vem som helst av de välbetalda namnen spelat sig till en plats i fjärde, i ett slags “race to the bottom”. Likväl, är alla hela bör de åtta vingarna vara Everberg, Zaar, Tambellini, OSL, Sheen, Sandin, Edström och Bengtsson. För Tambellini är inte en tillräckligt bra toppcenter. Bengtsson vill spela på kanten och framförallt inte hatta runt. OSL bör premieras och lyftas upp i laget med antingen Kasper eller Larsson. Det är onödigt att klippa honom från kemin med båda. Därför blir Rosdahl över. Sannerligen ingen uppsättning vingar som går av för hackor. Inte på pappret i alla fall.
Ferguson ska vara fjärdecenter, inget annat! Niederbach eller Sjödin, eller kanske till och med Rosdahl om han blir kvar får vara tredjecenter tills dess att Chris eventuellt lyckas finna fortsatt välbehövlig förstärkning av centrallinjen. (Ni minns kanske att Rosdahl gjorde det bra som tredjecenter för Oskarshamn vid något tillfälle mot oss i kvartsfinalserien i våras?) Hursomhelst måste både Larsson och Kasper tills dess få förtroendet att axla varsitt förarsäte, dvs som förste- och andrecenter. För känslan idag är att de är de enda i befintligt spelarmaterial som i egenskap av centrar kan skaka liv i de ledande anfallsenheterna. Då bortser jag naturligtvis från att backarna också har en avgörande roll i att komma ur press och sätta igång anfall. Men utöver det är och förblir vingarna väldigt beroende av kunnandet hos spelförande centrar för att kunna lyckas. Skulle det inte heller hjälpa laget att sära på Kasper och Larsson, så är goda råd dyra. Men tränarna har absolut inget att förlora på att våga prova.
För det räcker under alla förhållanden helt enkelt inte med en fungerande enhet. Man kan alltid återförena Larsson och Kasper om de inte skulle fungera på varsitt håll. Och det finns naturligtvis ingen som helst risk för att både självförtroende och kemi i så fall helt plötsligt och fullständigt rinner av Larsson, Kasper och OSL, bara för att de en av dem kanske tillfälligt lämnat de andra två ett tag. De vet redan att de kan tillsammans. Däremot vet vi ännu inte om två kapabla centrar med sitt driv på varsitt håll kan få igång ytterligare tre förväntade toppspelare som helt tydligt har fastnat och på så vis ge oss två offensivt lyckade enheter.
Återstår att se om det blir några djärva drag inför Örebro borta på lördag och den vändning i CHL-åttondelen vi hoppas på i Catena på tisdag. Vi ger oss aldrig!
