Första bortasegern! Den satt hårt inne i en jämn match mot ett förmodat bottenlag. Men oj vad viktigt för att få lite självförtroende och arbetsro i Rögles ännu ofullständiga lagbygge.
Icke desto mindre har idag Thomas avsked tydliggjort att Chris arbete ännu släpar efter ganska rejält. Hittills har det i någon mån ursäktat att laget haft svårt att hitta rätt. Ännu saknar vi en PP-back av rang, och då helst en högerskjutande sådan. Vi saknar Sjögren och ytterligare en toppcenter. Nu också en ersättare för Thomas. Andra positioner kan också diskuteras, men är i dagsläget mer sekundära. Det gäller att börja bygga i tid och från rätt ända. Nedan fokuserar jag på hur man kan tänkas få balans i bygget.
Visst bör man utgå från någon slags checklista då man letar spelare. Dels för att försäkra sig om visa grundkrav hos var och en. Dels då man söker specifika profiler. Den egenhändiga modellen nedan får illustrera vad jag menar. Två dimensioner – fysik och mentala egenskaper – fördelade på dels obligatoriska minimikrav och dels på profilegenskaper.
Naturligtvis bör man testa hälsa och fysiska grundkvalitéer på samtliga spelare man värvar. Likaså kan man enas om vilka värden och karaktärsdrag som generellt ska känneteckna en Rögle-spelare. Därefter balanserar man dels fysiska och dels mentala/sociala egenskaper, sorterar och relaterar dem till varandra efter en önskad åldersstruktur. Invävt finns en idé om progression och utveckling över tid, låt säga i tre säsonger framåt. Självfallet sätter spelarbudgeten ekonomiska ramar och leder till en prioriteringsordning.
Numera är det tydligt att etablerade lag i SHL har två riktigt bra målvakter. Bästa möjliga etta. Tvåan måste också ha potential att bli etta, ge konkurrens och absolut kunna täcka upp och avlasta. Självfallet är det en fördel om de trivs tillsammans och kan trigga varandra i en “positiv tävlan”. I det sistnämnda har Chris och Rögle definitivt hittat en gemensam styrka i vårt målvaktspar. Återstår att se om Pogge och Koolpanen är tillräckligt bra sista utposter i år.
Det är rimligt att fortsätta bygga bakifrån. Beroende på ekonomin, helst åtta backar dördelade på fyra toppbackar och fyra mer lovande dito. Dagens “lovande fyra”, kalkylerade på plats 5-8 ska konkurrensutsätta “topp-4-backarna” under innevarande säsong. Förhoppningen ska vara att de så småningom kan slå sig in i topp-4 och ta över större roller. Kanske inte säsong ett, men säsong två eller tre. Kortfattat innebär detta i idealfallet: Fyra etablerade spelare kring 30 år, två “tvåvägs” och två “offensivt skickliga”, en vänster- och en högerfattad av varje sort. Motsvarande för den “lovande fyran”. Där två bör vara kring 25-årsåldern och två kring 20-årsåldern.
Enligt modellen kan man tycka att Schira, Ahnelöv och Curran fyller skridskorna i topp-4. Men vi saknar en etablerad offensivt orienterad högerskytt. Youds verkar inte vara ämnad för uppgiften, men är också för gammal för att ta plats i “den lovande fyran”. Jesper och Alen är inte så gamla, men har med sin historik av prestationer i klubben i mina ögon inte heller längre någon rätt att abonnera på “utvecklingsplatser”. Det går nu att fastställa att de aldrig kommer att nå topp-4. Bertov och Jonsson är däremot ännu så länge goda exempel i samma kategori. Men de ska alltså inte redan nu förväntas dra stora lass och husera i topp-4. Kanske i ett lag som förväntas slåss för sin SHL-existens, men Inte i ett lag som byggs för att utvecklas till ett topplag.
Man bygger lämpligtvis vidare längs centrallinjen. Sex centeralternativ, varav reservalternativen också kan spela ytter. Kanske tre av playmayker-karaktär, och tre med mer betoning på städegenskaper. Minst en högerskytt i varje kategori. Någon stor, någon snabb samt spridda i ålder.
På pappret gjorde Rögle en tuff satsning på tre etablerade pjäser i centrallinjen. Matt playmayker, Sjögren som städspets och Ted som allroundkunnig. Tyvärr är endast en av dem ännu på isen. Ryfors och Sandin är goda, unga utmanare. Matson ett rent backupalternativ. Med tanke på att även Bengtsson kan spela center är kanske Erik en överdriven beredskap för skador som i byggtermer hellre kunde gjort plats för en “Everberg” på en kant. Särskilt om inte heller Jäger är aktuell för spel eller lånas ut och Ludvig redan lämnat oss.
En rimlig kalkyl är att fem av “centrarna” ovan kontinuerligt används på isen, varav en som ytter. I så fall bör det räcka med 15 forwards totalt, alltså ytterligare nio ytterforwards. Givet centrarnas egenskaper kan man förenklat vilja ha minst sex “speedkulor”, där hälften är högerskyttar, snipers eller playmaykers. På max tre av de kvarvarande pjäserna bör man kanske lägga lägga mer vikt vid storlek, styrka, elakhet, förmåga att ta sig in på mål, böka fram pucken från sarghörnen, styra och slå in returer etc. Kanske behövs inte så mycket rutin bland ytterforwards om man har den egenskapen hos några lite äldre backar och centrar?
Man kan väl säga att relativt unge Zaar på pappret numera är ensam spets bland yttrarna. Han spelar sig till mängder med chanser, både på egen hand och tillsammans med kedjekamraterna, och då lossnar det alltid förr eller senare. Bristedt och Höglander är riktigt lyckade unga nyförvärv. I talangfulle Lucas finns ett stort antal fina passningar sparade. “Late bloomers” som Bengtsson och Liss håller absolut. Glade och energiske åldermannen Widing är sett till helheten inget dumt komplement, speciellt inte just nu då två rutinerade centrar saknas. Men Thomas måste så klart ersättas med absolut bästa tänkbara sniper! Och som sagt, gärna en stor, stark Everberg på kanten istället för Erik för att totalt sett få bättre balans i laget.
