Det blev en fjärde raka förlust mot Frölunda, men det här var ändå ett litet steg i rätt riktning och faktiskt en match som Rögle kunde ha vunnit med lite spetsigare avslut och medstuds. Nu blev det till slut Frölunda som avgjorde i förlängningen, där vindsnabbe Tim Söderlund väl enkelt tilläts åka in framför mål och sätta dit den avgörande pucken. Precis på samma sätt som han gjorde vid bortalagets ledningsmål. Låt vara att han är snabb på skridskorna, men så enkelt ska det inte få gå att ta sig in framför kassen.
Rögle började annars matchen ganska bra, men successivt var det Frölunda som helt tog över taktpinnen. Rögle såg fortsatt osynkat och trögt ut, och pressades tillbaka i egen zon långa stunder. Passningarna satt inte på bladet, vi hamnade konstant i tidsnöd och ingen av kedjorna kuggade i riktigt. Det blir mycket stressade beslut och spelarna hjälper inte varandra ur svåra situationer.
Efter att ha klarat matchens första boxplay – vilket jag tror var väldigt viktigt för självförtroendet – kunde Frölunda i den följande spelsekvensen utnyttja trötta Rögleben och relativt enkelt ta ledningen. Man kontrollerade därefter matchen och Rögle bjöd dessutom på två frilägen när man spelade i numerärt överläge. Det gav två ramträffar; först satte Max Friberg pucken i ribban och lite senare var det Roselli-Olsen som sköt i stolpen i fritt läge. Så 0-1 var smickrande för hemmalaget efter 20 minuter
Mittenperioden slutade mållös, vilket innebar att Rögle så långt spelat fem perioder på hemmaplan utan att göra mål. Inte godkänt. Samtidigt hade man släppt in fem mål. Och 14 skott på mål på två perioder i en måstematch på hemmais, är såklart också underkänt.
Men från slutet av andra började hemmalaget att vakna till liv och visa både känslor och energi. Publiken vaknade till liv och var med på noterna. Liss kom in och visade vilja, och borde väl ha hängt dit pucken på Lucas Elvenes briljanta crosspassning genom Frölunda-försvaret. Zaar vaknade. Thomas vaknade och även en spelare som Kodie Curran tycktes ta ett par snäpp uppåt. Till slut lyckades Samuel Jonsson hitta det förlösande kvitteringsmålet och därefter var det här Rögles match. Johan Gustafsson räddade faktiskt sitt lag ikväll, inte minst vid plockningen av Zaars styrning i powerplay. En högklassig räddning!
Kvällens insats är ändå något att bygga vidare på. Det ser fortfarande svajigt ut på sina håll men totalt sett var detta klart säsongsbästa. Nu är det bara att ladda för nästa veckas derby och se till att då ta säsongens första trepoängare och bryta den negativa förlusttrenden.
Rögles tre stjärnor:
- Ville Kolppannen. Gör många viktiga och avgörande räddningar när Frölunda pressar hårt. Det ser en aning okonventionellt ut, men det spelar ingen roll så länge han står i vägen för puckarna.
- Craig Schira. Kan vi klona vår lagkapten? Det känns som om vi skulle behöva minst en back till av Schiras kaliber, för defensiven sitter tyvärr inte till hundra procent ännu.
- Ted Brithén. Tar stort ansvar både offensivt och defensivt, och borde snart få utdelning på sitt hårda arbete. Ludvig Elvenes känns tyvärr iskall, så det krävs nog en lite annan omgivning för att vi ska kunna dra max nytta av Teds kunnande.
