Att vara hängiven och engagerad Rögle-supporter är i sanning en utmaning. Det grönvita hjärtat bär vi alltid med oss oavsett vad som händer och hur det än går på isen, men intresset och engagemanget för klubben får sig helt klart en törn i tuffa tider som dessa. De allra flesta klubbar upplever upp- och nedgångar – det får man räkna med som supporter – men när man som Rögle fastnar i ett dystert repeat-läge är det helt klart en större utmaning att förbehållslöst älska laget i ens hjärta. Efter nio spelade omgångar av SHL-säsongen 2018/19 kan vi konstatera att det på nytt är en prövningens tid för oss grönvita.
Den optimism och framtidstro som präglade våren, sommaren och försäsongen har blåst all världens väg med höstvindarna, och tyvärr har inte ens historiens varmaste brittsommar kunnat ändra på den saken. Nu står vi här igen med staplade förluster på hög och ett lag som svajar i både prestation och självförtroende, och känslan just nu är att det här kommer att bli en riktigt, riktigt tuff säsong.
Insatsen mot Timrå igår var helt godkänd, men samtidigt ska man komma ihåg att motståndaren sannolikt var den sämsta vi stött på hittills. Med lite spetsigare avslut och ett uns mer desperation framför Timrå-kassen, är jag övertygad om att vi åkt hem med tre poäng i bagaget. En annan avgörande skillnad var målvaktsspelet, där Kolppannen tyvärr bjöd Timrå på ett par av målen medan Niklas Svedberg gjorde flera avgörande räddningar. Å andra sidan tycker jag att vi inte sätter honom på de allra svåraste proven, utan våra avslut sitter som vanligt mitt i magplattan eller helt enkelt utanför ramen.
Men förutom effektiviteten och målvaktsspelet noterade jag även en avgörande skillnad mellan lagen. Timrå har ända sedan sitt avancemang till SHL sett sig som en underdog och ett lag som kommer att få kämpa för sin SHL-existens. Det har varit utgångspunkten för deras försäsong och uppenbarligen har man tränat mycket försvarsspel. Deras femmor jobbar betydligt mer systematiskt i egen zon, där forwards är duktiga på att skydda kassen och blockera skott. Det är ingen tillfällighet att Timrå är det laget som blockat flest skott i hela SHL, och det handlar inte enbart om att man är så mycket svagare än övriga. Det här har man helt klart tränat på. Det var inte vid många tillfällen som vi fick igenom skotten, och de gångerna det hände så blev det också mål alternativt ett farligt läge.
Här agerar vi betydligt mer utspritt och bara de senaste matcherna är det fyra mål som gjorts via skott och styrning. Våra forwards jobbar inte alls lika systematiskt med att täcka och “boxa ut” motståndaren, och backarna har hittills varit för svaga på att plocka bort motståndare och klubbor ur slottet. Jag tror helt enkelt inte att vi tränat tillräckligt mycket försvarsspel under försäsongen. Ingen i tränarstaben har detta som någon specialitet. Visst, Cory Murphy är back men inte hade han sina främsta styrkor i det defensiva spelet. Lägg sen till den skeva självbilden, där man säkert intalat sig själv att man ska vara laget som driver matcherna, så blir det inte så konstigt att spelet i den egna zonen inte har haft högsta prioritet. Priset för det betalar vi tyvärr nu.
Jag tycker också att backsidan haltar och är något av lagets akilleshäl, men det är faktiskt inte hela sanningen. I dagens hockey anfaller och försvarar man som en enhet, och så här långt har den balansen fungerat dåligt för Rögle den här säsongen. För det haltar ju även i det offensiva spelet. Glappet mellan forwards och backar är många gånger för stort. Det händer alltför ofta att två-tre forwards går bort sig djupt i anfallszon, med spelvändningar och luckor i defensiven som följd. Det hände igår och det hände vid upprepade tillfällen mot Luleå i lördags. Och när vi anfaller hamnar backarna ofta på halvdistans, och vi får svårt att etablera det där riktiga trycket i anfallszon. Det fanns glimtar igår som var bra, men sett till hela matchen var det ändå inte tillräckligt.
Nu står vi verkligen inför en måste-match i morgon. Vi MÅSTE helt enkelt vinna mot Timrå hemma för att inte tappa ännu mer mark, och framför allt för att få en framgång som gjuter lite ny energi i både laget och oss supportrar. Det behövs! Med tanke på kräftgången lär det nog inte bli någon publikfest. Jag hade ju hoppats på att Mattias Sjögren skulle annonsera sin comeback till den här matchen, men just nu finns det ingenting som tyder på att det blir så. Vi får vänta ytterligare på den debuten. Men ett sådant besked hade nog lyft både publiksiffran och laget en hel del.
