Det finns ett talesätt som säger att ju större motstånd man stöter på, desto mer energi utvecklar man. Det kan säkert vara en sanning i många olika situationer, men det finns såklart en gräns för hur mycket motstånd och motgångar som en individ eller organisation kan tåla utan att istället dräneras på energi. Rögle har kämpat i motvind större delen av den här hösten, där resultaten inte alls speglat vare sig förväntningar eller uppsatta mål. Men trots det tror jag inte laget och organisationen ens varit i närheten av den där gränsen, där motgångarna blir energiläckage istället för att mynna ut i ett ännu starkare “jävlar anamma”.
Det fanns vissa frågetecken inför förra veckans två viktiga hängmatcher i SHL. Rögles form kändes svajig och på backsidan gapade hålen oroväckande tomma. Men laget och den sportsliga ledningen lyckades skickligt manövrera sig förbi alla utmaningar och genomförde två riktigt stabila insatser mot Timrå och Frölunda Det blev proppen ur för målskyttet med 10-3 i målskillnad, ett mer gediget lagarbete än tidigare och sex oerhört viktiga poäng in på SHL-kontot. Plötsligt var det som om puckarna studsade med oss istället för emot, efter en höst där Rögle hittills haft flest puckar i målramen av alla lag i ligan.
Centerrockaden med Larsson och Tambellini – som vi efterfrågat länge här på bloggen – visade sig bli lyckosam. Nummer 91 ser ut att ha kul ute på isen igen när han slipper det defensiva ok som centerrollen innebär, och det var längesedan Tambo var så involverad i spelet som i de två senaste matcherna. Och Ludvig Larsson ser ut att trivas ypperligt även i centerrollen, en position som han spelat i under större delen av sin karriär. Grundat på insatser mot Timrå och Frölunda borde han vara given som center i någon av våra toppkedjor.
Med en centerlinje i form av Bengtsson, Larsson, Ferguson och Kasper har vi plötsligt hittat en stadga som vi inte haft tidigare under säsongen. Sen kan man alltid ha åsikter om centerhierarkin, och vilka vingar som är bäst till respektive center, men det är finlir i min värld. Det allra viktigaste är att Tambellini slipper spela center. Vi räknar ju även med att Chris lyckas addera ytterligare en etablerad center till lagbygget, och när det väl händer kan vi återigen frigöra Bengtsson och låta även honom ta en position som vinge. Att ha tillgång till en “hjälpgumma” som Bengtsson är ovärderligt för ett lag, även om jag har full förståelse för att Anton själv tycker att det blivit lite väl “hattigt” i både positioner och kedjekonstellationer för hans del den här säsongen.
De två segrarna innebar att vi fick lite luft till den absoluta botten i tabellen, samtidigt som vi kan börja blicka uppåt mot lagen strax ovanför. Det är inte många poäng upp till topp-6 nu, även om det måste vara “en match i taget” som gäller för Rögle även framåt. Vi ska absolut inte sväva iväg efter två vinster, men börjar det inte att likna nåt? Jag tycker att vi återigen kan skönja den där gröna maskinen som skämt bort oss under de senaste säsongerna. Det finns fortfarande en hel del skönhetsfläckar att arbeta bort, men vi är ännu bara halvvägs in i säsongen. Det finns gott om tid att jobba på detaljerna, och det är ju faktiskt först i mars-april vi ska vara som bäst. Något som absolut måste upp flera nivåer är vårt bortaspel, där vi just nu är näst sämst av alla lag med en snittpoäng på endast 1 p/match.
Som sagt i inledningen, motgångar av det slag som Rögle haft under den första halvan av säsongen kan stärka en grupp – OM man lyckas vända en negativ trend till en positiv. Just nu känns det som om Rögles formkurva pekar svagt uppåt, och att energinivån på många händer och fötter är i stigande. Lägg till att det finns rejält med sparkapital i Sheen, Zaar, Sund, Klok och Bengtsson, bara för att nämna några där vi vet att det finns högre kapacitet än vad som visats hittills.
Något säger mig därför att Rögle kan komma ut rejält starkt på andra sidan nyår. Inte minst om Chris lyckas addera ett par pusselbitar som spetsar bygget ytterligare några snäpp. Vi saknar fortfdarande en förstecenter och backbesättningen hade mått bra av att få in en högerfattad tvåvägsback av kvalitet. Ska vi gå långt i ett kommande slutspel hade det nog inte heller varit fel att bredda besättningen på forwardssidan, för att ta höjd för skador som vi vet alltid kommer.
Blir våren månde lite extra grön nästa år?
Foto: Bildbyrån
