”Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns”
Nationalteaterns och Ulf Dagebys översättning spelar i mitt huvud inför den första semifinalen hemma mot Färjestad. Efter en vild och krokig stig mot Oskarshamn väntar ett tungt och tufft Färjestad. HD:s bevakning av Rögle är exeptionellt bra och Rögle förser oss också med bra klipp. Trots det har längtan varit lång och morgondagen oändlig. Vad kan vi förvänta oss eller ha förhoppning om? Avsaknaden av Bristedt är blytung liksom att Tambellini inte är sig själv. Vi kan förvänta oss ett Färjestad som fullföljer varje situation och närkamp. Kan Rögle etablera långa tunga anfall samt inte få detsamma mot sig är mycket vunnet. Effektiviteten måste upp. Mot Oskarshamn var den extremt låg. Fler måste ta rygg på Kasper, Sjögren och Edström. Vinn din kamp, passa pucken på bladet och stressa motståndaren.
Vi kan påverka vad som händer på isen. När hela hallen hjälps åt att elda på och skapa tryck växer hornen i pannan på Röglespelarna samtidigt som motståndarna inte hör ett smack. Ljudkulissen från läktaren ger energi och sätter press på domarna. I jämna matcher är publiken det som är skillnaden mellan uddamålsvinst och uddamålsförlust. Frågan vi ska ställa oss själva är om vi vill lämna hallen efter en vinst eller förlust och agera därefter.
just publiken är värd att ge beröm. Allt fler står upp och sjunger med i hymnen, det är ett hav av halsdukar på ståplats och många har matchtröja på sig. De som hånfullt kallats turister på läktarna har blivit engagerade supportrar. Det vimlar av barnfamiljer och kvinnor på matcherna vilket har gjort att jargongen blivit bättre. Folk har hittat plats på läktaren tidigare och bidrar till bättre stämning under uppvärmningen och inför introt.
När jag läst vad alla skriver är Rögle chanslösa över bäst av sju mot Färjestad. Vad säger ni, ska vi skapa en magisk stämning som lyfter laget och ger skjuts mot vinst imorgon?
