Välj en sida

Nio raka matcher med poäng, varav åtta segrar. Det är nytt rekord för Rögle i SHL-sammanhang och efter gårdagens seger mot Skellefteå kan vi konstatera att den gröna maskinen bara tuggar på oavsett vilka motgångar den ställs inför. Innan match igår kom besked om att evighetsmaskinen, och numera även poängspelaren, Anton Bengtsson fick kasta in handduken innan nedsläpp på grund av sjukdom. Hur skulle det påverka den här unga, gröna maskinen? Inte nämnvärt mycket, skulle det visa sig. Luckan i uppställningen fylldes förtjänstfullt av junioren Philip Granath, som nu fick möjlighet att på allvar matchas på fyra kedjor i SHL-sammanhang.

När sen Oskar Stål Lyrenäs tvingades kliva av mellan andra och tredje perioden kom det in ytterligare en junior – Oliver Tärnström – som tog plats i fjärdekedjan vid sidan av kapten Sjögren och just nämnda Granath. Och juniorspelarna bad verkligen inte om ursäkt för den istid de fick, utan firma Tärnström-Granath hade ett flertal starka byten i offensiv zon i den tredje perioden. Det lovar gott för framtiden och det är riktigt kul att se med vilket självförtroende de unga spelarna spelar med för tillfället.

Till den listan kan vi även lägga Linus Sjödin och William Wallinder. Den senare gjorde i mina ögon sin bästa insats i Rögle-dressen mot Skellefteå. Unge Wallinder spelade som han inte gjort något annat än att spela SHL-hockey. Personligen trodde jag inte att han redan nu skulle kunna leverera på den här höga nivån, och det är tydligt att hans självförtroende har växt i takt med mer förtroende och ökad istid de senaste veckorna. Det kan tyckas vara en liten detalj, men bara kolla på hans passning till Bristedt i slutet av matchen när Skellefteå spelade med en extra gubbe på isen. Inget såsande i egen zon, en färdig tanke redan när han tog emot pucken och sen en distinkt direktpassning upp till en fri Bristedt i mittzon. 5-2 och game over. Ett tecken på bra speluppfattning och klass, om ni frågar mig.

Lägg sen till att Linus Sjödin förmodligen gjorde en av sina bästa matcher på seniornivå. Jag har i alla fall inte sett honom spela så här bra tidigare. Utöver sitt snygga mål – på en väldigt fin passning från Samuel Jonsson – vågade Sjödin hålla i pucken och utmana motståndarna i offensiv zon på ett annat sätt än tidigare, samtidigt som hans jobb i backcheck och i defensiven var mer eller mindre fläckfritt. Precis som med Wallinder ser Linus ut att växa in i SHL-kostymen i takt med mer förtroende och en större roll i laget. Det är bara att lyfta på den berömda hatten!

Bevisligen har Cam Abbott och hans tränarkollegor en förmåga att höja både enskilda spelare och kollektivet i stort. Första perioden igår var ingen höjdare från Rögles sida, men andraperioden som laget levererade var i det närmaste perfekt. Man var bitvis nära de höjderna också mot Färjestad för en tid sedan, men totalt sett anser jag att mellanakten igår var bland det vassaste jag sett ett Rögle-lag leverera. De sista minuterna av perioden gick Skellefteå bokstavligt talat på knäna när den grönvita maskinen bara kuggade i, i byte efter byte, och långa stunder pressade tillbaka de gulsvarta i deras zon. Ledningen med 4-0 kunder lika gärna ha varit några pytsar större efter 40 minuter. Vi ska komma ihåg att det var ett av seriens bästa lag vi mötte och att Skellefteå sannolikt är ett av lagen som kommer att göra anspråk på SM-guldet till våren. Det gör gårdagens insats än mer imponerande.

Som jag skrev i en tidigare text, så gör juniorernas positiva utveckling att Chris Abbott kan sitta relativt lugnt i båten. Inte minst också när vi staplar poäng och segrar på hög. Han kommer garanterat att agera när rätt läge uppstår, men glöm att det dyker upp några trötta nordamerikaner i Catena Arena framöver – något som ofta var fallet före Abbott-eran. De som eventuellt ska ansluta måste dels göra skillnad från start och dels utmana lagets unga, framåt juniorer. Med tanke på insatserna igår lär det kräva sin hockeyspelare…

Foto: Andreas Ljunggren, Rögle BK

Kommentera