Nu när vi kommit halvvägs in i säsongens seriespel kan det vara på sin plats att sätta betyg på de nyförvärv som Chris & Co valde att plocka in under årets silly-säsong. Bedömningar och betyg av det här slaget är ju väldigt subjektiva, och ni som läser här har säkert en annan uppfattning än vad jag har om enskilda spelare. Men nedanstående betyg är utifrån min horisont och hur jag tycker att varje spelare har presterat så här långt. Vad tycker du? Dela gärna med dig av dina egna synpunkter och tankar om säsongens nyförvärv!
Niklas Hansson: Kom den här säsongen hem till SHL och Rögle efter två säsonger i Dallas Stars organisation. Det blev aldrig någon match i NHL för Niklas men uppenbarligen gjorde tiden i farmarlaget Texas Stars honom väldigt gott, och med sitt stabila spel har han imponerat i sin comeback i svensk hockey. Tillsammans med Kodie Curran har han varit en ovärderlig kugge i Rögles defensiva spel och den senaste tiden har tränarstaben även gett honom förtroende att styra en av Rögles PP-uppställningar. Spel i Tre Kronor i höstens båda landslagsturneringar visar att Niklas Hansson gjort det riktigt bra under säsongens första halva och i min bok har han hittills varit Rögles bästa och i särklass viktigaste nyförvärv.
Roman Will: Den tjeckiske landslagsmålvakten Roman Will kändes som något av en chansning när han värvades in till Rögle. Efter förra säsongen var det uppenbart för de flesta att Rögle var i behov av en uppgradering på målvaktssidan, och jag var nog inte ensam om att ifrågasätta om Will verkligen var ett snäpp upp jämfört med Kolppanen och Pogge. Hittills har Will tydligt visat att han har förmåga till ett både jämnt och stabilt målvaktsspel på hög SHL-nivå. Personligen tycker jag att det nu är dags att ge honom en tydligare position som etta. Så här långt har han startat i 15 matcher och vunnit nio av dem, med en genomsnittlig räddningsprocent på 91,84. Låt vara att det är något lägre än Rifalks snitt, men min känsla är att Will har en högre högstanivå men kanske framför allt en högre lägstanivå. Oavsett så har Rögle det välbeställt på målvaktsfronten den här säsongen.
Adam Edström: Nu är det säkert en och annan som sätter glöggen och julskinkan i halsen, när rookien Adam Edström får fler stjärnor än exempelvis en spelare som Everberg. Men jag tycker faktiskt att det höga betyget är motiverat med tanke på förväntningar och förutsättningar. Det var nog inte många grönvita som hade hört talas om Edström innan han presenterades som ett av säsongens nyförvärv, och det var nog relativt få som såg honom ta plats på tre kedjor. Han är fortfarande juniior men spelar ändå ett både moget och rejält spel, och är trots sina två meter i längd en förhållandevis snabb skridskoåkare. Han tvekar inte att använda sin fysik och är jobbig för motståndarbackarna i sin intensiva forecheck. Har hittills gjort stor nytta i detta skadedrabbade Rögle och nu när det bara poängproduktionen som behöver komma igång på allvar för att Edström ska vara en fullfjädrad SHL-spelare. Potentialen finns och det ska bli spännande att följa hans utveckling under säsongens andra halva.
Erlend Lesund: När den här värvningen presenterades var jag extremt skeptisk – det måste erkännas. Om planen var att uppgradera backsidan kändes värvningen av Lesund som ett steg rakt i sidled, men med halva säsongen spelad är det bara att göra avbön. Den norske landslagsmannen har levererat och tillför stabilitet i Rögles defensiv, både i 5-5 och i boxplay. Han – precis som andra i laget – har fått växla backpartner under säsongen men ändå lyckats bibehålla en hög och jämn nivå i sitt spel. De första tio omgångarna var han extremt bra, men det gällde ju samtidigt för hela laget. Trots en liten dipp nivåmässigt under en period i oktober-november, tycker jag ändå att prestationen totalt sett är långt över den förväntade från Lesunds sida. Jag hoppas innerligt att det blir lite mer kontinuitet i backlinjen under andra halvan av säsongen, och att Lesund då får förutsättningar att hitta tillbaka till samma nivå som under säsongsinledningen.
Dennis Everberg: Ännu en återvändare till de grönvita leden och många supportrars våta dröm i många år – äntligen var han nu tillbaka i Rögle till den här säsongen. En minst sagt vinglig försäsong väckte ett och annat tvivel hos både mig och väldigt många andra, men när det väl blev spel om poäng visade Everberg snabbt sin klass under de 15 första omgångarna (tio poäng varav sju mål). Sen kom den olyckliga matchen mot Djurgården, där Dennis tyvärr drabbades av en hjärnskakning p g a ett idiottilltag av backen Marcus Högström. Högströms huliganslag från båset kostade Everberg en nio matcher lång frånvaro men kanske framför allt ett förlorat momentum. I de två senaste matcherna har han tyvärr inte riktigt gått att känna igen. Vi får hoppas att Dennis snabbt kan hitta tillbaka till sitt spel så snart det bara går. Rögle behöver en Everberg i form för att långsiktigt kunna vara med och konkurrera om de sex kvartsfinalplatserna. Här finns definitivt mer att hämta under återstoden av säsongen!
Christoffer Rifalk: Gjorde succé med IK Oskarshamn i SHL-kvalet i våras men hade redan skrivit på för Rögle tidigare under säsongen. IKO:s avancemang gjorde att SHL-klausulen i hans kontrakt blev ogiltig, men klubbarna lyckades nå en ekonomisk uppgörelse som säkert båda parter var nöjda med. Här har vi en målvakt med en väldigt hög högstanivå men som också ibland släpper puckar som en toppmålvakt i SHL bör ta. Det drar ned hans betyg från en fyra till en stark trea. Att nivån är ojämn, är inget konstigt. Rifalk är fortfarande ung och helt oprövad på den här nivån och behöver tid att växa in i SHL-kostymen. Med rätt matchning och träning är jag övertygad om att Rifalk är en framtida stjärnmålvakt. SHL lär inte vara slutstationen för honom om han fortsätter att utvecklas i samma takt som de två senaste säsongerna.
Anton Bengtsson: Kom till Rögle med en ambition om att få en större roll offensivt än vad han haft under åren i HV71, men så här långt har det inte lossnat produktionsmässigt. Trots spel högt upp i centerhierarkin och rejält med spets bland kedjekamraterna, har det endast blivit sju poäng på 26 matcher. Det är naturligtvis inte godkänt och säkert inte heller ett resultat som Anton själv är nöjd med. Samtidigt har Rögles många skador gjort att han fått agera räddningsplanka som center och därför heller aldrig fått någon stabilitet i formationerna. Det är inte många matcher i följd som han har matchats med samma ytterforwards. Trots det vet man att Anton är en spelare som kommer till jobbet i varje match. Det är aldrig extravagant på något vis men det är en jobbig spelare att möta och motståndarna får sällan något gratis när Bengtsson är på isen. Jag tror här finns mer att hämta offensivt och förhoppningsvis kan det lossna när Rögle får lite bättre stabilitet efterhand som skadade spelare kommer tillbaka i laguppställningen.
Eric Gelinas: Inget nyförvärv i egentlig mening, men jag räknar ändå in honom i den kategorin. Han anslöt ju till laget redan i slutet av förra säsongen, men det är väl först den här säsongen som han någorlunda har kunnat göra sig själv rättvisa. I supporterled tycks meningarna om Gelinas vara ganska delade, men personligen tycker jag att kritiken som riktas mot honom inte är fullt rättvis. Visst, det finns saker i hans spel som han borde kunna städa bort relativt enkelt – som exemeplvis att öka marginalerna i passningsspelet i egen zon – men totalt sett tycker jag ändå att han bidragit till en nivåhöjning i backlinjen. Och hur många backar i ligan snittar en halv poäng per match? Det är lätt att glömma det som har varit och bli en aning hemmablind, så satt i lite perspektiv tycker jag att förlängningen med Gelinas var helt rätt. Hans skott är unikt i ligan och för Gelinas del handlar det framöver om att se till att puckarna träffar mål lite oftare Hittills är det för många puckar som skjuts över eller vid sidan om målet från hans klubba.
Dominik Bokk: Balanserar på gränsen till en etta i betyg, men jag landar trots allt i en svag tvåa. Jag hade väldigt höga förväntningar när Bokk presenterades och trodde att han skulle kunna ta nästa steg den här säsongen och fullt ut bli en spelare på toppnivå i SHL. Så har det inte alls blivit och Bokk känns fjärran den klass som gav honom ett NHL-kontrakt. Blir det inte en rejäl nivåhöjning under resterande delen av säsongen har jag svårt att se vad han skulle ha i NHL att göra. Kanske är det så att grabben grubblar lite för mycket och att det låser sig i någon form av prestationsångest. Men att kunna spela och leverera under stark press är en del av dagens elithockey, och det vill nog till att Bokk snarat lyckas lösa knutarna som gör att han just nu är fjärran från att vara en toppspelare. Talang finns ju i överflöd och förhoppningsvis kan ett lyckat JVM ge ett lyft även i Rögle efter nyår. Låt oss hoppas!
Hampus Gustafsson: Kom in på en try-out ganska sent under försäsongen men lyckades spela till sig ett kontrakt för säsongen utan att egentligen imponera under träningsmatchandet. Men här pratar vi en renodlad rollspelare för en fjärdelina och boxplay, och jag kan tänka mig att Gustafsson är både lojal och lyhörd inför tränarstaben. De vet exakt vad de får ut av Hampus i spelet och han förväntas inte vara den som hänger dit puckarna i det offensiva spelet. Personligen tycker jag inte att han riktigt passar in i Abbott-mallen, med sin lite kantiga och långsamma skridskoåkning: Men samtidigt tillför han tyngd och rutin i ett i övrigt ganska lättviktigt och orutinerat lag. Och det kan vara väl så värdefulla egenskaper i ett lagbygge. Men det känns inte som att Gustafsson är en spelare som blir tungan på vågen när det väl drar ihop sig i ett slutspel.
Nick Sörensen: Inte helt enkelt att sätta betyg på Sörensen. Han har inte haft någon lätt säsong så här långt, med en jobbig inledning i Linköping och sen en omstart i Rögle några matcher in på säsongen. Det kändes som om det kunde vara på väg att lossna för honom i matcherna innan derbyt mot Malmö den 28 november, då han tyvärr åkte på en ful armbåge av Jesper Jensen-Aabo och tidigt tvingades bryta matchen. Följden blev ännu en hjärnskakning och sedan dess har Nick fått ägna sig åt att försöka komma tillbaka igen. Vad jag vet har han ännu inte varit på is med laget, och det tyder ju på att det kan handla om en ganska utdragen frånvaro. Det är ju inte heller Sörensens första hjärnskaning och det lär komplicera rehabiliteringen. Vi får hoppas at han kan återhämta sig så snabbt det går och bidra till att spetsa till laget när slutspelet närmar sig. Men så här långt kan det inte bli något annat än en etta i betyg, tyvärr.
