Vi är mitt uppe i säsongens första uppehåll och även om SHL-tabellen för närvarande haltar i antal spelade matcher lagen emellan, kan det vara intressant att göra en första avstämning av Rögles insats så här långt. Inför säsongen var vi många som räknade med att Rögle skulle fylla luckorna efter Kodie Curran och Ted Brithén genom att värva en tydlig förstecenter och en poängstark back. Men hela försäsongen gick och inget hände, mer än att Lucas Ekestål Jonsson plockades in på backsidan och spelare som Brady Ferguson, Adam Tambellini och Olli Palola fyllde på forwardsuppsättningen. Men ingen given center i en förstakedja och ingen given poängback.
Mot den bakgrunden trodde i alla fall jag att det skulle göra avtryck i både resultat och lagets prestationer. Men en jämförelse efter elva spelade matcher mellan tabellerna 19/20 och 20/21, visar att Rögle så här långt har levererat ett helt likvärdigt resultat som föregående säsong. I jämförelsen finns det många intressanta siffror att kika på, varav många faktiskt överraskar mig en del.
Tittar vi på inspelade poäng ligger Rögle just nu en poäng före föregående säsong; 25 poäng nu mot 24 poäng motsvarande period förra året. Målskillnaden är ungefär densamma, men den här säsongen har vi gjort sju fler mål men samtidigt släppt in åtta mål mer: 39-29 mot förra säsongens 32-21. Kikar vi på spelet i special teams så är skillnaderna i både PP och BP relativt stora, i både positiv och negativ bemärkelse. Förra säsongen låg vi på 25% i utdelning i powerplay efter 11 matcher, en siffra som nu är uppe i hela 29,3 (tredje plats i PP-tabellen). En markant förbättring i den spelformen alltså, trots avsaknaden av två erkänt duktiga spelfördelare och poängmakare som Curran och Brithén.
Om PP-spelet förbättrats så har boxplay tyvärr gått i motsatt riktning. Förra säsongen låg vi på 77,4% i BP, en siffra som just nu är relativt svaga 71,1 (10:e plats i BP-tabellen). Det senare kan tränarstaben inte vara särskilt nöjda med, och det känns som om vi återgått till ett lite mer passivt boxplay i år. Här finns helt klart en stor förbättringspotential. Jämför med siffran för Skellefteå som just nu toppar BP-tabellen med 86,6%.
Totalt sett är ändå luckan efter Curran och Brithén så här långt i stort sett obefintlig, och den har mer än väl täppts igen av några spelare som tagit kliv framåt i sin utveckling. Positionsmässigt tänker jag då framför allt på Simon Ryfors och Eric Gelinas. Förra säsongen hade Ryfros gjort tre poäng (1 + 2) efter elva matcher och låg på 0 i plus-minus. Den här säsongen har han gjort åtta poäng varav sex mål. Det är lika många mål som han mäktade med på hela förra säsongen. Hans plus-minus är för närvarande + 1.
Samma utveckling har vi kunnat se hos Gelinas, som just nu inte ligger särskilt långt efter Curran poängmässigt vid motsvarande del av säsongen förra året. Då hade Curran spelat ihop 13 poäng (3 + 10) och låg på +6 i plus-minus. Motsvarande siffror för Gelinas i år är 11 poäng (4 + 7) och + 9 i plus-minus. Gelinas toppar just nu backarnas poängliga och plus-minus-statistiken i hela SHL. Imponerande, minst sagt. Trots det får han fortfarande viss kritik i vissa sammanhang, vilket är helt obegripligt för mig.
Sammantaget är alltså Rögles start den här säsongen klart bättre än vad jag och många med mig förväntade. Och luckan efter Brithén och Curran känns betydligt mindre än vad man på förhand kunde tro. Det återstår nu att se om Rögle kan fortsätta att leverera på samma höga nivå, och förhoppningsvis även höja sin procent i boxplay ett antal procenteneheter. Det lär säkert krävas i längden för en fortsatt placering i den absoluta toppen av tabellen.
