Efter fiaskomatchen mot Mora i tisdags handlade kvällens möte mot Örebro om att återupprätta någon form av heder för Rögle. Det gick väl sådär. Och som vanligt var det de egna misstagen och oförmågan att göra mål som avgjorde till Örebros fördel. Örebros 2-0 mål – som blev lite av spiken i kistan – får helt enkelt inte gå in på den här nivån. Tyvärr visade Emil Kruse än en gång att han inte riktigt klarar av nivån i SHL, även om han också varvade med en hel del bra ingripanden. Men redan i första perioden släppte han två farliga returer rakt ut efter misslyckade plockar. Bitvis såg det svajigt ut vid flera tillfällen, så det handlade inte enbart om tabben vid Vikstens vinkelskott som smet in vid första stolpen.
En annan avgörande skillnad var hur lagen spelar boxplay. Örebro spelar ett rörligt, intensivt boxplay med mycket press, medan Rögle praktiserar ett stillastående och passivt dito. Det är ganska enkelt att avgöra vilken modell som är mest framgångsrik på SHL-nivå. När Örebro fick sitt första powerplay tog det någon dryg minut innan pucken låg bakom Kruse, där två stillastående Bibic-bröder stirrade på puck istället för att stänga ytan framför mål. Några minuter senare fick Rögle chansen att spela med en man mer, då vi knappt förmådde att få iväg ett skott på mål. Örebro-spelarna pressade intensivt och gav varken tid eller ytor för Rögle.
I övrigt var det väl ett litet, litet fall framåt spelmässigt, men det är fortfarande alldeles för många spelare som är helt anonyma. Var exempelvis en spelare som Aaltonen verkligen på isen ikväll, förutom vid hakningen i slutet av tredje perioden? Det håller inte att ha så dyra spetsspelare som inte levererar det man kan kräva och förvänta sig. Han är inte ensam, utan det finns definitivt fler som borde rannsaka sina egna prestationer. Att sen tränarna står i C More och är i stort sett nöjda, gör ju en aning förbryllad.
Den fina sviten mot Örebro tog alltså slut i kväll och något annat var väl knappast att vänta. Jag har svårt att se hur Rögle ska kunna vända den här negativa trenden utan drastiska åtgärder. Det rullar liksom bara på och det känns inte som om vi ens är nära att hota på allvar. Det positiva i kväll var väl att antalet insläppta mål stannade vid två, men i övrigt tycker jag inte att det fanns särskilt mycket att glädjas åt. Det är trubbigt, lojt, långsamt och segt. Det är inte i många sekvenser det flyter eller kuggar i, och man börjar nu fundera på hur spelarna är tränade.
Måndag i morgon igen, alltså…
