I kväll väntar säsongens tredje möte med Mora och det andra i Jalas Arena. De två första matcherna har varit relativt jämna, men där Rögle till slut har visat sig vara lite starkare än dalmasarna och vid bägge tillfällena kunnat avgöra under ordinarie tid (1-3 och 4-1). Siffrorna kan tyckas vara ganska klara men Mora har varit med resultatmässigt långt in i matcherna, så det är en tuff bortamatch som väntar för de grönvita. Tro inget annat.
Det är hemma i Jalas som Mora plockar majoriteten av sina poäng; 25 av totalt 35 så här långt. Det ger en tiondeplats i hemmatabellen, endast en poäng efter ett Rögle som alltjämt kämpar med att återupprätta sin fruktade hemmaborg i Lindab. Efter förlusten mot HV 71 senast ska det bli intressant att se om Rögle kan möta Mora med sitt framgångsrika bortaspel, som gör att vi så här långt parkerar på en mycket meriterande femteplats i bortatabellen. När hände det senast att Rögle var i princip lika bra borta som hemma? De senaste säsongerna i SHL har vi ju inte direkt varit bortskämda med ett effektivt och vinstgivande bortaspel, men det är helt klart nya tider nu.
Förlusten mot HV kändes sur och för mig är det ett tecken på att Rögle fortfarande har en bit kvar till det översta skiktet i serien. De främsta lagen får sällan den typen av “bensinstopp” som vi såg i lördags, där insatsen i grunden var ganska anständig men där det saknades energi och spets för att på allvar hota ett mycket välstrukturerat HV 71. Årets Rögle är kanske ingen V 8. Vi är absolut en stark motor som är väldigt svårstoppad när den väl tänder på alla cylindrar, men det behövs inte så många misständningar för att slagkraften ska minska rejält. Det var väl egentligen den stora skillnaden mellan matchen mot Malmö och matchen mot HV två dagar senare. Mot ärkerivalen var alla hästkrafter inkopplade medan det mot HV saknades några procent i motorns prestanda.
Just här ligger Rögles utmaning för att kunna ta det avgörande steget upp i ligans toppskikt. Då gäller det att städa bort den här typen av “mellanmatcher” och höja lägstanivån ytterligare några snäpp. Jag anser att vi inte riktigt är där ännu, men att det fortfarande finns utvecklingspotential under den här säsongen. Det är möjligt att vi får vänta till nästa säsong innan Rögle är där man säger sig vilja vara, men en seger mot Mora skulle skicka en signal om att man kanske redan nu är moget att utmana om en topp-6 plats i tabellen.
Att Craig Schira återigen är tillbaka bidrar till att höja lagets slagkraft och inte minst gör det att de defensiva linjerna känns mer stabila. Han lär säkert vara ringrostig efter sin långa frånvaro men jag hoppas att han trots det kan spela sitt enkla, trygga och raka backspel. Det lär Rögle behöva. Jag ser även positivt på att man är redo att prova lite nya kedjekonstellationer. Det kan ge laget ny energi och spontant känns kedjan med Sjögren, Carey och Mingoia mycket intressant. Helst av allt skulle jag vilja se Carey som center på bekostnad av Ryfors eller Matson, men det kanske blir tränarstabens nästa drag om de nu gjorda ändringarna inte får avsedd effekt.
Jag välkomnar också att man äntligen tycks vara redo att omvärdera sitt powerplay, och att Carey nu tycks få chansen att göra det han varit lyckosam med i Hockeyallsvenskan: Att stå framför mål i PP. Jag tycker att man har hållit fast vid något som inte fungerat under alldeles för lång tid, och förhoppningsvis kan de nya formationerna få ordning på PP-spelet under resterande delen av säsongen. För det har faktiskt varit direkt dåligt så här långt. Detsamma gäller vårt boxplay, där det varit alldeles för enkelt och “billigt” för motståndarlagen att göra mål på oss. Det sägs att man gnuggat extra på spelet i just special teams på träningarna den senaste tiden, och förhoppningsvis kan vi snart skörda frukterna av de här ansträngningarna. Att få ordning på special teams är även det en förutsättning för att kunna ta ytterligare kliv i SHL-hierarkin.
Återstår alltså att se om Rögle redan mot Mora kan visa att man redan nu är moget att ta det avgörande steget mot toppen.
