Ännu en förlust i en viktig match, där en seger skulle ha gett oss ett visst häng på en topp 6-placering. Men som så många gånger tidigare i liknande lägen, fick vi se ett Rögle som vek ner sig i stora delar av matchen. Det gjordes en viss uppryckning i sekvenser av den tredje perioden, och hade vi spelat så under matchens samtliga 60 minuter tror jag faktiskt att vi hade kunnat vinna den här matchen.
Nu blev det som bekant förlust mot ett Timrå som gjorde precis det som behövdes för att vinna, med god hjälp av en hemmamålvakt som tyvärr inte känns SHL-mässig. Jag skulle vilja påstå att en duktig målvakt sannolikt räddar samtliga av Timrås tre första mål, och därmed gett sitt lag chansen att vinna även om spelet i övrigt haltade. Framför allt anser jag att Timrås ledningsmål är horribelt att släppa på den här nivån – det får bara inte hända. Från läktarplats trodde jag först att det var en styrning, men efter att ha vevat målet i repris några gånger hemma i soffan kan jag konstatera att pucken går rakt in bakom en Rifalk med fri sikt. Svagt, minst sagt.
Samtidigt har vi för många spelare som inte bidrar och som inte heller verkar VILJA bidra. Jag kan förstå att formen inte alltid är där, men då kan man i alla fall bidra med en gedigen arbetsinsats. Nu har Jacob Peterson – vår tänkte förstacenter – haft 19 matcher på sig att “komma in i grejerna”. Ser vi någon utveckling? Nej. Ändå får han fortsätta att spela, med orubbat förtroende.
Mot Frölunda på lördag är det dags att börja sända lite signaler i laget. Bidrar du inte, så spelar du inte. Felix Nilsson kan axla rollen som center i någon av de två första kedjorna, flytta sen upp Ashton i forwardshierarkin och in med Eklind i fjärde kedjan. Då kan nummer 44 agera trettonde forward och kanske även få lite tid att fundera på vad han tänker bidra med för att laget ska kunna börja vinna matcher.
Så Roger, dags att börja coacha och visa lite pondus och attityd. Det behövs.
