Träningsmatcher är träningsmatcher, och än ska vi inte dra allt för stora växlar på de klena resultaten i de tre matcher som Rögle spelat hittills under försäsongen. Det är alltid lite rostigt de första matcherna och undermedvetet så vet spelarna såklart att det inte är nu de behöver vara som bäst. Men samtidigt, att stapla för många förluster på hög är sällan bra för varken självförtroende eller harmoni i ett lag. Därför tror jag att matchen mot Växjö ikväll blir extra viktig för detta Rögle, som garanterat vill gå in i tävlingssäsongen i nästa vecka med ett kvitto på att spel och lagdelar börjar sitta som det är tänkt.
Min spontana känsla efter att ha sett matcherna mot Helsingfors och HV 71 (såg ej matchen mot Kristianstad) är att det varit svårt att se några direkta linjer i spelet och att ingen formation varken offensivt eller defensivt stuckit ut i något avseende. Det har varit jämngrått om jag ska vara helt ärlig. Lägg sen till att special teams – såväl boxplay som powerplay – har haltat betänkligt, och man förstår att det finns en del huvudbry hos tränarstab, sportchef och inte minst spelarna. Det som många gånger var självklart och enkelt under stora delar av förra säsongen, ser nu svårt, osynkat och halvlamt ut.
Man ska komma ihåg att Rögle under stora delar av förra säsongen var något av en humla. Vår underliggande statistik motsvarade egentligen inte utdelningen vi fick i matcherna och därmed inte heller topplaceringen i tabellen. Samtidigt var vi ett av ligans mest effektiva lag, vilket gjorde att vi trots det kunde ta hem både en serieseger och en CHL-titel. Kanske kommer det en baksmälla nu? Allt för höga förväntningar i kombination med uteblivna resultat, kan snabbt skapa en negativ spiral som kan vara svår att ta sig ur när säsongen väl dragit igång. Men som sagt, än är det för tidigt att dra några slutsatser om den här upplagan av Rögle, även om det finns fog för en viss oro inför SHL-starten.
En annan sak som slagit mig under de träningsmatcher jag sett, är avsaknaden av en självklar ledare på isen (och sannolikt också i omklädningsrummet). Tomrummet efter Mattias Sjögren är stort. Med sin enorma vinnarskalle såg han hela tiden till att driva laget i rätt riktning. Var det någon som fuskade i sitt jobb på isen fick vederbörande garanterat veta det omgående.
Vem axlar den rollen nu? Vem blir svart i ögonen av en förlust? Vem accepterar inte en halvdan back- eller forecheck? Vem jagar backarna med blåslampa om de slarvar i det defensiva arbetet? Jag vet faktiskt inte svaren på de här frågorna just nu. “Bengan” och hans kaptenskolleger måste få en chans att växa in i sina roller, men utifrån sett ser jag ännu inte riktigt samma “brinn” där som hos Sjögren.
Det är också en del i processen att forma ett lag, att de som förväntas leda laget ser till att jobbet blir gjort och driver på de spelare som faller ur ramen. Låt oss hoppas att även den här biten trillar på rätt plats innan den 17 september. Ett ungt Rögle behöver ett starkt och självklart ledarskap på isen, i båset och i omklädningsrummet.
