En av Rögles stora framgångsfaktorer under säsongen 2020/21 var de många poäng som kom från lagets backar, både i grundserien och i slutspelet. Nu har lagets tre främsta poänggörare bland backarna lämnat klubben och en ny säsong är på väg att startas upp. Har då Chris & Co lyckats kompensera för poängbortfallet på backsidan under silly-säsongen? Personligen svarar jag nej på den frågan, och det finns nog fog att flagga för att Rögles backar inte kommer att vara lika framträdande i poängprotokollen den kommande säsongen.
Att ersätta spelare som Gélinás, Seider och Hansson är en utmaning för vilken klubb och sportchef som helst.Tillsammans svarade den här trion för 86 poäng (21 + 65) i grundserien och 18 poäng (5 + 13) i slutspelet. Det är inget annat än imponerande siffror, och sammantaget var det ingen annan klubb i SHL som kom upp i något motsvarande bland sina backar. Gélinás, Seider och Hansson placerade sig som 4:a, 12:a och 14:e i backarnas poängliga i SHL:s grundserie. Lägg sen till att Gelly vann poängligan för alla backar i slutspelet.
Själklart är det svårt – för att inte säga omöjligt – att ersätta tre spelare av den kalibern på ett enda bräde. Kanske finns lösningen hos någon av de befintliga backarna? Vi vet ju hur Simon Ryfors plötsligt blommade ut när Ted Brithén försvann till Schweiz inför förra säsongen, och kanske kan vi få se en liknande utveckling hos backar som Lukas Ekeståhl Jonsson, Samuel Johannesson och Thimo Nickl. Här vet vi att det finns potential till förbättring och det är säkert en del av planen att just de här spelarna ska fortsätta att ta kliv uppåt på utvecklingsstegen.
Samtidigt har Rögle värvat in backarna Tony Sund, Ryan McKiernan och William Wallinder. Samtliga är oprövade i SHL och i nuläget vet vi inte riktigt vad vi kommer att kunna få ut av de här spelarna i vinter. Alla tre har potential, men det finns några frågetecken som behöver rätas ut innan vi vet om Rögles nuvarande backsida blir fågel eller fisk. Tony Sund har levererat hyfsat med poäng i finska ligan, men bitvis också haft problem med spelet i egen zon. Jag tror inte att vi ska räkna med att Sund direkt blir en poängmaskin i SHL, utan hans främsta fokus kommer nog inledningsvis vara att hantera det defensiva spelet i SHL.
Ryan McKiernan ser på förhand ut som ett bra offensivt tillskott, men det är en sak att göra poäng i DEL och något helt annat att göra det i SHL. Min främsta förhoppning vad gäller McKiernan är att han är kapabel att styra upp ett PP på offensiva blå, för just nu är det sannolikt han och Johannesson som är mest lämpade för just den rollen. Sund i all ära, men jag har svårt att se honom som kreativ speluppläggare. Men jag kan såklart ha fel, och Sund får mer än gärna motbevisa mig på den punkten.
William Wallinder är en talangfull påläggskalv, men att han redan nu skulle vara redo för att spela i SHL på sex backar känns inte realistiskt. Han kämpade med att ta plats i Modo i Hockeyallsvenskan förra säsongen och steget från andraligan till SHL är stort för de allra flesta. Och för en 18-åring under utveckling, är det nog snarare ett kliv än bara ett steg. Wallinder kommer garanterat få sina chanser under försäsongen men när det väl blir spel om poäng, tror jag att han får stå på tillväxt ett tag till.
Det ska därför bli spännande att se om Chris Abbott verkligen går in i SHL-spelet med nuvarande backuppsättning. Jag är tveksam, även om han utåt sett signalerar att han är nöjd med lagbygget för stunden. I min smak finns det lite för många frågetecken för att jag ska känna mig helt trygg. Låt oss hoppas att merparten av dessa blir till utropstecken när säsongen väl drar igång. CHL-spelet i slutet av augusti lär bli en bra värdemätare för den här upplagan av Rögle.
Offensivt är jag inte det minsta orolig, utan svagheterna lär finnas på backsidan i det här laget.
