Igår presenterades centern Ludvig Larsson från Mora som den första inkommande pusselbiten i Rögles lagbygge för säsongen 2021/22. Det var en illa bevarad hemlighet att Larsson skrivit på för Rögle, och att just han blir första spelare att presenteras väcker en del intressanta frågor hos mig. Jag vet att det i dessa tider är otroligt svårt att hålla saker borta från offentligheten, och att mycket kommer fram i dagens ljus långt innan det egentligen var tänkt. Nyheten om att Ludvig Larsson väljer Rögle blev exempelvis känd redan i mitten av mars. Men det händer ju också att det dyker upp en och annan “transferbomb” som ingen känner till innan det offentliggörs, som exempelvis när Ryan Lasch presenterades av Frölunda i veckan.
Det saknas fortfarande ett par tunga pjäser i Rögles lagbygge, åtminstone om man har ambitionen att bibehålla sin position i det övre skiktet i SHL. Jag tror inte att alla de toppspelare som lämnat – Zaar, Hansson och Ryfors – kommer att ersättas rakt av med motsvarande nivå på spelare, utan som tidigare hoppas Chris Abbott på att befintliga spelare i truppen kan klättra och utvecklas i den interna hierarkin. Här tänker jag, och säkert även Chris & Co, främst på spelare som Brady Ferguson och Samuel Johannesson. Här vet vi att det finns stor potential och med rätt vägledning och träning under sommaren är det fullt möjligt för båda de här spelarna att ta kliv uppåt i laghierarkin. Kan Ferguson ta rygg på Brithén och axla rollen som andrecenter, eller är den platsen vikt för nye Larsson? Det blir sannolikt en intressant kamp mellan dessa båda spelare om den positionen. Kan Johannesson vässa sitt fysiska spel och axla en roll som högerfattad back i något av de två första backparen? Kan han agera spelfördelare på blå i powerplay, och därmed axla en del av Hanssons roll även där? Det blir spännande att följa!
Men åter till inledningen. Att Larsson blev den första spelaren att presenteras, tolkar jag som att Rögle just nu inte har några andra spelare av dignitet klara. Då bortser jag från de juniorspelare som Chris sägs ha värvat från Modo och AIK, som också varit känt under en längre tid. Dessa kommer säkert också att presenteras inom kort. Att i mitten av maj inte veta fullt ut hur lagbygget ska se ut – när försäsongen drar igång om någon vecka – är ett litet orosmoln i min värld. Nu vet vi ju inte om så är fallet, men om Rögle haft någon annan spelare av högre kaliber signad och klar, är jag tämligen säker på att den spelaren hade presenterats före Ludvig Larsson. Samtidigt vet vi att Chris & Co har en förmåga att bygga riktigt starka lag på många gånger oväntade namn, så vi får väl helt enkelt ha tålamod och lita på processen. När NHL och AHL är färdigspelade om några veckor, kanske det klarnar mer på värvningsfronten.
Fortfarande finns det ju även ett par frågetecken från föregående säsong. Vad händer med Palola, LaLeggia och Andersson? Försvinner även de här spelarna, är luckorna betydligt fler. Till skillnad från många tidigare säsonger har Chris haft god tid på sig att både fundera på hur han vill formera nästa års lag och även att knyta till sig exakt de spelartyper som han tror kan hjälpa laget att fortsätta sin utvecklingsresa. Jobbar han fortfarande på att hitta de här spelarna? Han hoppas säkert också på att kunna göra ännu en “Seider”, men med tanke på att pandemin snart går in i en ny fas lär det bli svårare att få låna s k “top prospects” från Nordamerika. Seider var sannolikt ett lysande undantag. Bara synd att inte fler fick möjlighet att njuta av hans hockeykonster på plats i Catena Arena.
Vi kom ju nästan i mål den här säsongen, men som i alla andra sammanhang så är det ingen som minns en tvåa i längden. I intervjuer efter den snöpliga finalförlusten mot Växjö, kan man hos både Chris och Cam Abbott ana en stor besvikelse men också en väldigt stark revanschlusta. Men där fanns också ett uns av “vi borde egentligen ha vunnit”, vilket jag menar är något av ett självbedrägeri. Visst, Rögle spelade långa stunder den roligaste och mest offensiva hockeyn, men vi hade också delar i vårt spel som Växjö utnyttjade skoningslöst. Man kan alltid prata om otur, felaktiga domslut samt studsar hit och dit, men faktum är att Växjö var mer konsekventa och strukturerade än vad vi var i finalserien och det gjorde också att man vann relativt komfortabelt till slut. Här har vi mer att lära, anser jag.
Som sagt, en väldigt spännande första pusselbit som ger en hel del svar men som också väcker en del frågor…
Foto: Bildbyrån