Oj, vilket styrkebesked vi fick se från Rögle i match tre i denna SM-final mot Växjö. Stärkta av hängivna supportrars tutkonsert på parkeringen några timmar innan match och ett stort gäng fantastiskt sjungande supportrar i loger och restaurang, gick Rögle ut och ägde matchen från första till sista nedsläpp. Med undantag från ett friläge av Jack Drury i mitten av den första perioden, ett mål av Marcus Sylvegård i den tredje samt några enstaka ströchanser i övrigt, så skapade inte Växjö mycket av värde under matchens 60 minuter. Rögles förstakedja kom äntligen igång med poängproduktionen och Adam Tambellini visade vilken klasspelare han är när han distinkt hängde in 3-0 i powerplay. Gårdagens match gav verkligen många sköna besked!
Rögle malde på matchen igenom och tycktes helt oberörda av den snöpliga övertidsförlusten i måndags kväll, i en match som de grönvita borde ha vunnit sett till chanser och spelövertag. Nu fick laget bättre utdelning på sina chanser och för en gångs skull var Växjö givmilda i egen zon. Först bjöd Joel Persson på en galen passning längs blålinjen i powerplay, vilket gav Sjögren och Everberg en två mot etta, som man utnyttjade på allra bästa sätt. Sen skickade Häman Aktell en härlig indianare rakt i gapet på Daniel Zaar, som tackade och tog emot och hängde dit 2-0 till Rögle.
Igår syntes det tydligt att Växjös backar inte är bekväma med att få hård press på sig i egen zon. Det gäller framför allt paret Persson-Häman Aktell, som med sina offensiva kvaliteter främst föredrar att spela i andra änden av isen. Efter sin miss fick Häman Aktell mest nöta bänk i resten av matchen, medan Persson tycktes ha ett obrutet förtroende hos Hallam & Co. Det får de gärna fortsätta att ha, för här finns en tydlig öm punkt hos Växjö. Nummer 94 var nämligen inne på fyra av fem baklängesmål igår. Lika skicklig som han är offensivt, lika vilsen kan han vara i egen zon när han sätts under hård press. Jag är tämligen övertygad om att Cam & Co har scoutat just detta och matchar stenhårt när 94 och hans backpartner är på isen. Då behöver Rögle förlägga spelet till Växjös zon, vilket man också lyckades med till stora delar i matchen igår.
Nu gäller det för de grönvita spelarna att inte sväva iväg för långt efter en i det närmaste perfekt genomförd match. Har Rögle någonsin spelat på de här nivåerna sett över tre perioder? Jag tror faktiskt inte det. Kan laget bara leverera något som är i närheten av gårdagens insats, så kommer man även att ta match fyra av bara farten. Då är vi plötsligt i ett helt nytt mentalt läge i den här serien. Då åker vi till Växjö, där hemmalaget kommer att vara smärtsamt medvetna om att match fem absolut inte får förloras. Det innebär en helt annan press än de har haft tidigare.
En hemmaförlust skulle innebära att Växjö får åka till Ängelholm med kravet att vinna, för att inte guldet ska bli till sand. För läser man runt i sociala medier och på olika forum, så är det många Lakers-supportrar som redan tagit ut guldet i förskott efter de två inledande segrarna . Låt oss hoppas att spelarna i Växjö har gjort detsamma, även om jag inte tror att så är fallet. Men det är lätt att tankarna far iväg när man lite oförtjänt skffat sig ett så bra utgångsläge som två inledande segar innebär i en serie bäst av sju.
Som sagt, en ensam seger vinner inga SM-guld. Det är fortfarande långt kvar på resan och jag både tror och hoppas att Rögle-spelarna ser varje match som ett delmål på vägen. Det lag som kan ha bäst fokus i stunden, kommer också vara det lag som står som vinnare till slut. Och där tror jag faktiskt att Rögle är både starkare och bättre rustade mentalt än vad Växjö är.
Come on, Rögle!
Foto: Andreas Ljunggren, Rögle BK
