Vi är mitt upp i säsongens crescendo och snart vet vi om den här upplagan av Rögle mäktar med att gå hela vägen till en SM-buckla. Allt annat än ett stort A är ju otänkbart att sätta i betyg, oavsett hur finalserien mot Växjö slutar. Nu är marginalerna mindre än någonsin och rena tillfällighetr kan avgöra en match till det ena lagets fördel eller nackdel.
Röglesnacks Albin Bauer satte sig och gick igenom säsongens Rögle, spelare för spelare. Här är hans omdömen och tankar om en historiskt stark upplaga av Rögle BK:
När jag inför slutspelet satt och gick igenom de olika klubbarna Rögle kunde ställas mot så hopades en del tankar av oro. Tankar kring exempelvis Skellefteås rörliga offensiv, Luleås täta defensiv, Leksands förstalina, Örebros defensiv och Växjös taktiska lagbygge. Alla dessa lagen var skrämmande. Vi hade inte spelat match på länge. Hur skulle allt gå?
Så fort de grönvita skrinnade ut på isen igen mot Frölunda och man själv tog ett steg tillbaka, så insåg man ju att vi har allt det där! Det var som att man insåg det på nytt, varje match. Overkligt nästan. Det har varit svårt att följa bandyklubben utan ett leende på läpparna denna säsong. Här kommer ett litet försök till att sammanfattningsvis ge mina personliga spelaromdömen baserat på hela säsongen.
Målvakter
#65 Christoffer Rifalk – Norrbottningen som kom till oss under omskrivna former var under förra säsongen fortfarande lite valpig i vissa situationer. Jag tycker att han har vuxit något enormt och han har visat upp varför man tog hit honom. Målvakter är i en utsatt situation, då deras misstag ofta leder direkt till insläppta mål. Misstag sker men Rifalk har begränsat dessa mer och mer. Returerna rakt ut i slottet har blivit färre och tryggheten har infunnit sig. En bra säsong från hans sida.
#37 Johan Gustafsson – När Will lämnade och Rifalk haft en något skakig förstasäsong, så lyfte man in “JG”, som med sin erfarenhet skulle fungera som plan B om nu Rifalk inte skulle lyfta. “JG” har mestadels fått agera båsöppnare och backup. Jag tycker att han har varit fullt godkänd i de matcher han har stått. Tror dessutom att han med sin rutin fungerat som ett bollplank till Rifalk. En sådan roll ska inte underskattas. Rifalk/Clang nästa säsong, allt annat skulle förvåna.
Backar
#7 Erlend Lesund – Vilket monster! En fysisk och defensiv spelare som Lesund får sällan de stora rubrikerna. Förståeligt. Det förringar dock inte vikten av hans roll i laget. Otrolig i PK. Han har växt ju längre säsongen har gått och har tagit stora kliv jämfört med förra säsongen, då misstagen med puck var betydligt fler. I slutspelet har han ju dessutom chockat många av oss med några makalöst fina dragningar och offensiva genombrott. Viktig pjäs i de bakre linjerna.
#8 Samuel Johannesson – Framtiden. Dessvärre blev det en baksmälla efter förra säsongens genombrott som var otroligt. Nu är det bara att hoppas att Samuel blir kvar och får mer istid, då det säkerligen är delvis självförtroendet som fått sig en törn. Låt oss hoppas att han tar lärdom från denna säsong och kommer tillbaka ännu starkare till nästa säsong.
#16 Lucas Ekeståhl-Jonsson – En ofta kritiserad värvning. En värvning som delvis skulle fylla hålet efter Curran men som inte fallit väl ut. Jag vet, jag vet. En spelare kan inte ersätta det Curran stod för under fjolåret. De bra insatserna har dock varit färre än de mer tveksamma och att han ofta varit sjundeback är förståeligt.. Å andra sidan tycker jag att kritikerna sällan berömt honom de gånger han faktiskt varit bra. Det har inte enbart varit nattsvart.
#22 Samuel Jonsson – Från på gränsen till matchtruppen till att spela 20 minuter per match. Mognat otroligt i sitt spel. Blivit lugnare med pucken och misstagen har blivit färre. Har haft en otrolig tillväxtkurva och att spela med en av de bästa backarna i landet, Niklas Hansson, har gjort susen. En personlig favorit.
#33 Niklas Hansson – Glädjen när Hansson gör mål är äkta. Här är en Röglekille som verkligen vill lagets och klubbens bästa. Absolut en given back i Tre Kronor (utan NHL-spelare). Det finns inte mycket som talar emot honom. Tar rätt beslut, spelar smart och skapar ytor för medspelarna, inte minst med sina långa mackor, som han bjuder på någon gång per säsong. Komplett och viktig för laget.
#53 Moritz Seider – Ja, hörrni. Världsklass. Fysiken. Speluppfattningen. Lugnet. Hur tänker man i Detroits organisation? Med facit i hand borde han ju självklart fått plats där redan denna säsong. Förstår någon att Moritz nyss fyllt 20 år? Vi ska vara tacksamma, inte bara i Ängelholm utan även SHL, att vi fått låna och njuta av en spelare av denna kaliber. Så himla tråkigt bara att han inte fått uppleva Catena Arena med publik. Tänker på jublet som hans tacklingar på bland annat Joel “Vanten” Lundqvist skulle ha framkallat!
#86 Éric Gélinas – EG har tagit stora kliv jämfört med fjolåret och hans utveckling är nästan i klass med Currans från en säsong till en annan. Ibland kan han vara lite nonchalant i puckhanteringen men det kunde även Curran vara. Med ett “håll-käften-slagskott “som ingen målvakt i hela ligan vill stå i vägen för och med sina hårda passningar för att styra upp tempot i match efter match, så har Gélinas växt ut till en viktig och bärande hörnsten i Rögles lag denna säsong.
Hybrid
#77 Joey LaLeggia – Ja, Joey får en helt egen kategori. En kategori som jag bara trodde fanns i landhockey med egenbyggda mål i trä, på gatorna i landets små byar. “Vadå back OCH forward?”, var min tanke när han kom in. Joey kanske inte har bidragit med varken fysik eller poäng men hans färdigheter med klubba och puck har varit imponerande. Ett påvisat lugn och någon slags självklarhet med pucken har ändå gjort att man aldrig riktigt varit orolig, med honom på isen. Pigg och nyttig. Speciellt nu i slutspelet när det har kastats om i kedjorna på grund av skador på viktiga spelare.
Forwards
#3 Linus Sjödin – Orädd och respektlös kom han in när laget var drabbat av skador och frånvaro. Sjödin är ännu ett exempel på att tillväxten i de egna leden fortsätter enligt tradition. Lovande.
#11 Mattias Sjögren – Äntligen har vi fått se Sjöas kropp hålla för en hel säsong. Rutinen som han har samlat på sig har visat sig genom hans sätt att lunka genom serien som ingen annan för att sedan fullständigt explodera(!) i slutspelet. Fysiskt uppoffrande spel och sargkamper. Den gamla “Sjöa” är tillbaka.
#12 Brady Ferguson – När man läste om hans poängskörd genom åren på andra sidan Atlanten så hoppades man att vi hittat ännu ett guldkorn. Starten på säsongen var allt annat än bra och oron att detta skulle bli ännu en värvning som skulle skickas hem växte. Så till slut släppte spelet, från en dag till en annan. Som om han bara behövt tid för sin miljöanpassning. Nu är han inte poängsprutan utan istället en del i den hyllade fjärdelinan. Kanske möjlighet att därifrån ta nästa kliv, som andra gjort tidigare, till nästa säsong. Potentialen till att göra en “Ryfors” finns utan tvekan.
#15 Simon Ryfors – Vad kan man skriva som inte redan skrivits? Alla vet vad som hänt med Simon denna säsong. Jag är av den åsikten att detta kunnat ske tidigare, om han bara fått speltiden och samma lekkamrater tidigare. Att NHL-klubbar står på kö är inte förvånande när de kollar statistik. Jag hade gärna sett honom en säsong till i Rögle först, såklart.
#17 Taylor Matson – Kulturmärket Matson. Inte många som trott att han skulle vara kvar här och få speltiden i ett Rögle som helt plötsligt slåss i toppen av SHL. Byte in och byte ut så visar han resten av laget hur man ska ge sitt allt. Det han saknar i fart och teknik, det tar han igen med sin järnvilja.
#18 Dennis Everberg – En säsong där “Dempa” har blandat och gett, tycker jag. Hans blotta närvaro och hans stångande framför målvakten gör enorm nytta för laget. Hans passningar och styrningar har burit frukt. Kan tycka att det ibland gått lite för lång tid mellan hans toppar. Med det sagt, detta är inte en spelare jag vill vara utan. Någonsin. När han har sina dagar så är han på en egen nivå i hela ligan. Igår kom det besked om at Rögle är enda alternativet nästa säsong. Otroligt viktig byggsten i kommande lagbygge.
#21 Nils Höglander – Den lille trollkarlen från Bockträsk som under säsong tog steget över till Vancouver. Tre år i rad har vi bjudits på konstmål och luriga dragningar. från Nils klubba. Denna säsong tog han de steg man hade hoppats att han skulle ta. Han lade på sig mer muskler och blev mer fysisk, utan att förlora sin kvickhet. En härlig lirare som nu är på annat håll där han har gjort det bästa av den chansen han fått. Vi önskar honom all lycka och hoppas att han behåller en speciell plats för Rögle i sitt bröst.
#23 Melker Eriksson – Efter hans matcher under fjolårssäsongen så hade jag hoppats att Melker skulle ha tagit nästa steg nu. Till hans försvar, så har han inte inte fått speltiden för att kunna bevisa detta. Ett framgångsrikt lag är såklart också svårare att slå sig in i.
#28 Anton Bengtsson – Som kollega Jonas skrev tidigare, nog har det gulblå hjärtat där inne allt blivit lite mer grönvitt under denna säsongen. Vilken utveckling! Jag tänker men kommer inte på något liknande. Han har gått från en rollspelande kämpe i fjärdelinan till att vara en av de bästa i ligan på det han tar sig för. Farten, viljan, målen i PK och alla de täckta skotten. Han slutar aldrig åka skridskor och kan på egen hand bära pucken från egen zon upp till målchans. En riktig WOW-säsong, Bengan! Wow!
#34 Adam Edström – Hade vi inte fått se uppväxlingen i slutspelet, så hade jag summerat säsongen med ett “nja”. Visst har han kämpat och gjort bra matcher även i serien, men det vi har sett i slutspelet är på en helt annan nivå. Under de senaste två säsongerna har det varit tydligt att Edström besitter en otrolig potential, men det har hela tiden varit något som saknats. Nu är det glasklart. Får han rätt på sin stora kropp så får vi nog inte behålla honom i Sverige så mycket längre.
#38 Erik Andersson – Här har vi ordet lagspelare förkroppsligat. Visst önskar nog Erik själv att han fått mer speltid men oavsett när han får spela och i vilken lina, så vet man precis vad man får. Helt omöjligt att klaga på hans insatser. Forecheck, PK, täckta skott och några otroligt läckra mål. En sån här spelare vill alla lag ha i truppen.
#43 Olli Palola – Ännu en lirare som tidigt under säsongen inte levde upp till förväntningarna. Ännu en lirare som har vuxit och blivit nyttigare med tiden. Såg på riktigt iskall ut under första halvan av säsongen. Har sen fått igång målskyttet och är absolut inte dålig på något sätt. Haft mängder med lägen under slutspelet men inte riktigt lyckats hänga dit puckarna. Men han tar sig ändå till lägena, så kanske har han sparat det bästa till sist..?
#67 Leon Bristedt – Otrolig lättnad när han valde att stanna i Rögle, även denna säsong. Här hade vi en bärande stjärnspelare. Sen kom Covid-19 och det är på många sätt jobbigt att se hur sjukdomen har påverkat honom. Fysiskt såklart men säkert även mentalt. Vi har fortfarande en stjärna men en stjärna som inte riktigt når upp till sina egna och våra högt ställda förväntningar. Det är så orättvist och jag hoppas för allas skull att efterdyningarna släpper snart. Känns konstigt men låt oss kalla det för ett sparkapital, som de senaste matcherna i slutspelet allt mer börjat närma sig den nivån som vi vet att Leon är kapabel att spela på.
#72 Daniel Zaar – Tsaren. Poängkungen. När han saknats har Rögle tappat flera hack i produktivitet och förmågan att komma till heta målchanser. Zaar har en speluppfattning med geniala passningar som inte många andra spelare kan matcha. En otroligt viktig spelarkitekt i vårt PP. Poängskörden är imponerande. Zaars bästa säsong hittills? Jag tror nog det. För hög klass för SHL? Ryktena säger att han flyttar till KHL efter den här säsongen. Men när han kommer tillbaka till Sverige, lär Rögle vara det enda tänkbara alternativet.
#90 Ted Brithén – Den stora hemvändaren. Fram till förra säsongen har jag egentligen aldrig tänkt på Ted som den stora poängmakaren. Efter att han då käkat puck och kommit tillbaka och blivit den spelare med bästa poängsnittet i SHL, kändes det lite extra tungt när han lämnade för äventyr i Schweiz. Återkomsten denna vinter var en riktigt glädjande nyhet. Såklart. Denna gång behövde vi dock inte honom för att göra poängen. Tror nog att han själv och många supportrar önskat fler poäng från hans sida, men bara att ha honom i omklädningsrummet och på isen tror jag gör en enorm nytta. Speciellt i formation med Bengtsson och Tambellini. Ingen dålig andralina vi har!
#91 Adam Tambellini – Det var många klubbar som ville ha Tambellini efter hans succésäsong i Modo. Förståeligt. Ett tydligt tecken på var i näringskedjan Rögle befinner sig just nu, när han då valde att flytta till Ängelholm. Starten av säsongen var otroligt imponerande. En ganska lång skadefrånvaro bromsade hans framfart och när han kom tillbaka var det en del som saknades. Nog för att han kom till avslut och att han förmodligen slog världsrekord i antal ramträffar, men det tog ett tag innan målen började trilla in igen. Hans patenterade handledsskott i första krysset, är rent hockeygodis. Precis den här typen av “sniper” som Rögle många säsonger saknat. De fantastiska nyheterna under inledningen av slutspelet om hans kontraktsförlängning, gladde mycket. Här har vi en diamant!
Efter en säsong som denna vill man ju egentligen bara att alla ska stanna kvar. Så fungerar det inte. Det vet vi. Det kommer att bli tunga avsked. Det kommer samtidigt att komma in nya spännande namn att lära sig. Säsongen 21/22. Bring it on!
Men först ska vi ta SM-finalen hela vägen i mål. Min känsla just nu är att det kommer bli en lång och jämn serie, som mycket väl kan gå till en sjunde och avgörande match i Växjö den 15 maj. Huva, så spännande…
Foto: Lasse Mauritzson, Rögle BK
