Ett vanligt argument för att den här upplagan av Rögle inte kommer att klara av att gå hela vägen i det kommande slutspelet, är att det saknas rutin frän den typen av avgörande matcher och spelmoment. Alla vet att slutspelet är något av en annan sport än det spel som spelas under grundserien, och att Rögle – med endast två åttondelsfinaler mot HV71 i modern tid – därmed kommer att få svårt att hävda sig mot mer rutinerade slutspelslag. Den här inställningen stöter man på hos såväl ledande hockeyexperter som hos andra lags supportrar. I min värld är det ett både ologiskt och märkligt argument. Det hade varit fullt relevant om alla lag vore mer eller mindre statiska över tid, men så ser ju inte dagens ishockey ut överhuvudtaget.
Det är ju spelarna och ledarna i säsongens lag som räknas, inte hur många slutspelsmatcher klubben har spelat totalt sett. I min värld är det senare fullständigt ointressant med tanke på att alla lag nuförtiden ser helt olika ut från säsong till säsong. Det viktiga måste vara att titta på hur rutinen från slutspel och internationella turneringar ser ut i den nuvarande truppen, och en titt på säsongens Rögle visar att det står ganska bra till på den fronten hos både spelare och ledare. Faktum är att man kan mäta sig hyggligt med merparten av övriga lag i SHL, så att Rögle skulle falla på bristande slutspelsrutin anser jag är rent nonsens.
Om vi börjar med att kika på antal SM-guld i nuvarande trupp så är det sex spelare som fått äran att lyfta Le Mat-pokalen; Mattias Sjögren, Ted Brithén, Niklas Hansson, Anton Bengtsson, Erik Andersson och Johan Gustafsson. Tittar vi sen på spelare som blivit mästare i andra ligor, så hittar vi Moritz Seider, Daniel Zaar, Mattias Sjögren och Brady Ferguson i den kategorin. Moritz Zeider blev DEL-mästare med Adler Mannheim säsongen 2018/19. Zaar gick hela vägen i AHL-slutspelet med Lake Erie Monsters säsongen 2015/16 och plockade då hem en Calder Cup-pokal. Sjögren blev NLA-mästare med EV Zug säsongen 2016/17. I den här samlingen är det kanske Ferguson som har minst att skryta med, men han blev trots allt ECHL-mästare med Newfoundland Growlers säsongen 2018/19. Faktum är att Brady i det slutspelet snickrade ihop 24 snygga poäng på 23 matcher.
Räknar vi enbart antalet slutspelsmatcher i SHL för spelarna i dagens Rögle, så landar vi på 276 stycken totalt. Jämfört med Frölunda – som av många anses vara seriens mest rutinerade slutspelslag och laget med flest titlar de senaste åren – är det kanske en relativt blygsam siffra. Frölunda kan totalt räkna ihop 761 slutspelsmatcher i Elitserien och SHL, varav Joel Lundqvist ensam står för 143 stycken. Med den siffran är man överlägset bäst bland lagen som anses vara de främsta förhandsfavoriterna. Efter Frölunda följer Skellefteå med totalt 646 slutspelsmatcher i SHL/Elitserien, Växjö med 496 matcher och slutligen Luleå på 461 matcher. Klart att Rögle är minst rutinerade i den här skaran, men jag personligen tror inte att det har den avgörande skillnad som många andra verkar tro. Räknar man även in slutspelsmatcher från andra ligor, har Rögle defintivt tillräckligt med spelare som vet vad ett slutspel innebär och som därmed kan vägleda sina mer orutinerade lagkamrater.
För utöver inhemska ligatitlar finns det även ett antal internationella titlar i Rögle. Dennis Everberg och Johan Gustafsson har båda varit med om att vinna VM-guld. Everberg är dessutom dubbel världsmästare. Gustafsson har även ett JVM-guld att stoltsera med, tillsammans med hela tre CHL-titlar med Frölunda. Mattias Sjögren och Olli Palola har varsitt VM-silver, och Palola har även varit med att ta ett VM-brons med de finska lejonen. På bänken finns dessutom Janne Larsson och Cory Murphy som båda vunnit SM-guld och spelat många tuffa matcher på högsta internationella nivå. Cam och Chris Abbott är inte heller direkt orutinerade i de här sammanhangen, där Chris också har ett SM-guld med HV71 från säsongen 2016/17.
Ja, ni förstår nog vart jag vill komma med det här inlägget. Min poäng är att det finns tillräckligt med slutspelsrutin och vinnarmentalitet i detta Rögle för att kunna gå hela vägen. Jag är övertygad om att de ledande spelarna i det här gänget kommer att vara hundra påkopplade den dagen pucken släpps i SM-slutspelet och att man kommer se till att övriga i laget är redo att anta utmaningarna som den typen av avgörande cupmatcher innebär. Jag är faktiskt inte det minsta orolig. Sen om det räcker för att gå hela vägen, är en helt annan sak.
