Under sina sju säsonger i Rögle blev norrbottningen Viktor Lindgren något av en favorit hos många grönvita supportrar, trots att han sällan var den som tog mest plats i poängprotokollen. Det var nog snarare hans lojalitet och förmåga att alltid komma till jobbet som många satte värde på, och faktum är att Viktor med sina 277 matcher placerar sig högt på listan över spelare med flest matcher i Rögle-dressen.
Röglesnack fick ett snack med den numera pensionerade hockeyspelaren, om hans tid i Rögle och hur livet efter ishockeyn har sett ut. En allvarlig knäskada gjorde att slutet på karriären kanske inte riktigt blev som han själv hade hoppats och tänkt. Officiellt la han skridskorna på hyllan först inför den här säsongen men i praktiken menar Viktor att punkten sattes redan i december 2017.
– Ja, då skadade jag mitt högra knä och fick en liknande skada som den jag fick på vänster knä under tiden i Rögle. Jag visste att det innebar minst ett år rehab för att komma tillbaka och då kände jag att det inte var värt den satsningen. Vi hade precis återvänt hem till Luleå, då tanken var att jag skulle kombinera spel i moderklubben Boden i division 1 med att plugga.
– Jag gjorde visserligen ett tiotal comebackmatcher för Boden de två senaste säsongerna, mest för att hjälpa klubben i satsningen mot Hockeyallsvenskan. Men sen ett par år tillbaka är det familjen och plugget som tar min tid och mitt fokus, förklarar trebarnspappan Viktor.
Dröm att få jobba med ett lag
Han är inne på sluttampen av sin utbildning till fysioterapeut på Luleås tekniska universitet, och målet är att vara helt klar till jul. Efter att ha byggt på sig lite kliniska erfarenheter, skulle Viktor inte ha något emot att återvända till sportens värld.
– Att få jobba som fysioterapeut i ett lag är något av ett drömjobb för mig. Det hade varit kul att jobba med andra delar i en klubb än som spelare och jag har faktiskt haft ett par förfrågningar om tränaruppdrag, men så länge barnen är små känns det inte realistiskt, berättar han.
Var det helt givet att lämna Skåne och återvända norrut efter karriären?-
– Jo, vi kände att vi ville komma närmare våra familjer när vi fick vårt andra barn. Sen var tanken att skapa en bas på hemmaplan och att jag skulle åka iväg och spela någon säsong till, men då fick vi reda på att vi väntade tredje barnet så då blev det omprioriteringar.
– Men vi trivdes väldigt bra i Ängelholm, så hade familjerna bott i närheten hade vi säkert stannat.
”Bartley var dominant”
Mellan 2010 och 2017 spelade Viktor sammanlagt 277 matcher för Rögle. Med den siffran intar han plats 21 på listan över spelare med flest matcher i Rögle. Även om siffran och placeringen gör honom stolt, grämer sig Viktor lite över att det ändå inte blev fler matcher.
– Jo, hade det inte varit för alla skador så skulle det ha varit 100 matcher till på den där listan. Men jag är ändå stolt över att det blev så många ändå och att jag fick tillhöra Rögle under så pass lång tid.
Under sina år i Rögle fick han uppleva både med- och motgångar, men självklart är det de positiva händelserna som lyser starkast i minnesbanken. Inte minst att han var delaktig i att spela upp Rögle i SHL både 2012 och 2015.
Är det något av dessa tillfällen du värderar högre?
– Båda tillfällena var naturligtvis häftiga, fast på olika sätt. 2012 räknade ingen med oss, men vi motbevisade alla de som tvivlade. 2015 var ju möjligheternas år, då det fanns extra stora chanser att gå upp i högsta serien.
– Själv kände jag mig mer delaktig 2012, då jag hade min bästa grundserie i karriären. Tyvärr bröt jag ett revben i kvalseriepremiären mot Djurgården, så jag spelade på sprutor resten av kvalserien, vilket jag känner gjorde att jag inte kom upp i min högsta nivå. Men vi hade ett väldigt bra lag där många klev fram när det behövdes som mest. Lägg sen till all turbulens med efter Björn Hellkvists sjukdom och ytterligare ett tränarbyte, vilket gjorde att prestationen blev extra häftig.
Vad är ditt starkaste minne från tiden i Rögle?-
– Självklart de två avancemangen men kanske framför allt den avslutande matchen som slutligen tog oss till kvalserien 2012. 7-0 hemma mot Oskarshamn var startskottet och det är nog den häftigaste matchen jag har spelat.
Vem var den bäste Rögle-spelaren du lirade tillsammans med?
– Oj, det hann passera så många bra spelare och många som har tagit ytterligare kliv efteråt, men jag väljer utefter hur bra de var när jag spelade med dem. Victor Bartley var helt dominant det året han var i Rögle, nästan omöjlig att passera i en mot en. Sen är det ju svårt att inte nämna Eric Himelfarb, han gjorde över 60 poäng när vi gick upp säsongen 11/12.
Svårt att välja
Under sina säsonger i Rögle han Viktor avverka en rad olika tränare; allt ifrån Björn Hellkvist, Dan Tangnes och Magnus Bogren till Anders Eldebrink. För den som inte har full inblick i arbetet bakom kulisserna i ett elithockeylag, kan det vara intressant att förstå lite av skillnaderna mellan olika tränare.
Vad skulle du säga är den stora skillnaden mellan exempelvis Hellkvist och Eldebrink?
– Hm, det är en bra fråga. Björn är väldigt noggrann, och han lämnar inte mycket åt slumpen. Han är också kanske lite mer modern i sitt sätt att arbeta, där han försöker ha en kontinuerlig dialog med spelarna.
– Anders var kanske lite mer klassisk i sitt sätt att coacha, där en hel del ansvar lämnades åt spelarna. Båda arbetssätten har ju sina för- och nackdelar, men för mig passade det bättre med ett mer uppstyrt ledarskap. Med Björn var spelidén väldigt tydlig för oss spelare.
Även om Viktor har Bodens IK som moderklubb, så var det i Luleå han fostrades och formades till hockeyspelare på elitnivå. Hjärtat klappar fortfarande starkt för Norrbottens finest, men åren i Rögle-land har helt klart också satt sina spår. När lagen möts i SHL numera har Viktor svårt med sina sympatier, och svarar diplomatiskt på frågan om vilket lag han håller på i de matcherna.
– Ja, det beror också lite på vem det är som frågar, skrattar Viktor. Nej, men skämt åsido, jag känner väl själv att jag är ganska neutral i den frågan. Det bästa är ju om det laget som behöver poängen mest får dem. Men nu är ju båda topplag, så inget av lagen är väl oftast i akut behov av några poäng.
Fastnade för ”äggakaka”
Även om Luleå sedan några år tillbaka är hemma igen för Viktor och hans familj, så kommer Ängelholm och Skåne för alltid att ha en plats i deras hjärtan. Och saknaden finns där mellan varven.
– Det finns mycket att sakna med Ängelholm. Framför allt så saknar jag känslan att spela i Catena arena inför de fantastiska fansen, det är verkligen en speciell känsla. Sen saknar jag såklart vänner och alla människor runt klubben. Sen är ju faktiskt sommaren lite längre därnere, så den saknar jag också.
Finns det något typiskt skånskt du tagit med dig tillbaka norrut?
– Ja, jag fastnade faktiskt för ”äggakaka” när jag bodde där nere, så det brukar jag göra någon gång då och då. Det är många häruppe som inte har en aning om vad det är, så det har jag fått bjuda på.
Imponerad av Rögles resa
Även om den egna karriären är lagd till handlingarna, så följer han både Rögle och Luleå så mycket tiden tillåter vid sidan av studier och familjeliv. Viktor bor bara 200 meter ifrån en annan Rögle-bekanting – Daniell Sondell – och får därifrån kontinuerliga rapporter om livet i Luleå Hockey. Rögle följer han noga från både TV-soffan och via Swehockey.
– Sen brukar jag alltid försöka se matcherna live häruppe och då passa på att hälsa på Fidde (Rögles materialare) och grabbarna.
Han imponeras av den utveckling som Rögle haft de senaste säsongerna under bröderna Abbott
– Det syns att klubben genomsyrar en helt annan inställning, där man känner att man är i SHL för att stanna. Man ber liksom inte om ursäkt för sin existens där, som det lite kunde kännas förut.
– Jag är glad och stolt över att jag fick vara med och bidra till att Rögle tog sig tillbaka till finrummet, och att man nu verkligen har etablerat sig där, avslutar Viktor.
Foto: Andreas Hillergren, TT
